Podden Skyldig har gjort ett avsnitt rörande detta fall där de diskuterar hur detta kunnat ske.
https://open.spotify.com/episode/69QTor0bCBBWcFKfZfxPAC?si=2C3i9P5VR6S16IvBXBawpQ
Ganska lång sammanfattning av avsnittet:
De sammanfattar först ett par minuter vad som skett. Att flickan blivit omhändertagen och varför. Sedan redogör de för domen från Högsta Förvaltningsdomstolen om att om det inte finns någon påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling så ska man bortse från det faktum att barnet kan ta skada av att slitas upp från familjehemmet.
I Förvaltningsrätten så framkommer det saker som inte framträtt så mycket i media säger dem. T ex så var deras dom väldigt tveksam. De var tveksamma till fortsatt LVU. Föräldrarna hade presenterat saker till deras fördel. De hade ganska mycket bevisning för att det var mycket bättre nu än vad det var för ett par år sedan. Pappan hade olika arbetskamrater, vänner, bekanta och anhöriga som vittade om att föräldrarna blivit jätte mycket bättre nu. De mår psykiskt bättre och har inte problem med missbruk längre. Pappan vägrade ju dock lämna drogprover men uppgav som skäl till detta att socialtjänsten inte krävt detta av honom. Han beskrev att han har jobb med stort ansvar och sköter allt jätte bra och det finns inga tecken på missbruk.
Förvaltningsrätten tyckte inte att hans skäl var helt orimliga. Han skötte arbete osv. Men de hade också indikationer på att allt inte var riktigt så bra som föräldrarna uppgav. T ex ansåg man att det fanns en ganska omfattande psykiskt problematik. Pappan hatade myndigheter mer än allt annat pga att han haft ett barn som dött pga misstag inom vården. Detta har man inte sett något bättring på. Man tyckte även att det fanns indikationer på ett visst missbruk även om man inte hade bevis för detta.
Med viss tvekan kom man fram till att flickan skulle stanna i familjehemmet i alla fall tills situationen förbättrats ytterligare.
Man överklagade till Kammarrätten.
Advokaten ändrade där uppfattning kring om flickan skulle komma tillbaka till de biologiska föräldrarna eller stanna i familjehemmet. Hans uppfattning efter att ha pratat med familjehemmet, barnet och föräldrarna var att umgänget med mamman fungerade väldigt bra och att flickan vad glad och uppskattade umgänget. Hans uppfattning utifrån detta var att förhållandena var mycket bättre än när han motsatte sig det i Förvaltningsrätten och tyckte att det var för barnets bästa att återförenas med biologiska föräldrarna.
Advokaterna i podden säger att det är väldigt ovanligt att barnets ombud har en annan uppfattning än vad socialtjänsten har. I alla fall när barnet är så här pass litet. Det är vanligaste när barnet är äldre typ 14 år och själv kan uttrycka att de vill hem.
Som barnets ombud har man inte samma möjligheter att utreda hur det förhåller sig och behöver därför förlita sig mer på socialtjänsten som har mest kontakt med familjen. Man kanske träffat barnet ett fåtal gånger. Man ska inte lägga så mycket tid på eget utredningsarbete och tar ofta det säkra före det osäkra och är på socialtjänstens sida.
Kammarrätten lägger enorm vikt på vad barnets ombud säger tycker advokaterna i podden. De tror att när det står och väger mellan två olika domar så går man kanske på det ombudet tycker. Hur ombudet argumenterar är nog också viktigt.
Man beslutade att flickan skulle återförenas med föräldrarna. Man ansåg att den positiva förändringen gjort att det fanns skäl att upphäva LVU.
Man ska inte tänka att Kammarrätten tagit ett helt knasigt beslut på väldigt lösa grunder utan det fanns en gedigen utredning kanske mest tack vare föräldrarnas ombud som gjort ett stort jobb med att kalla vittnen osv. Vittnena berättade ännu mer utförligt hur väl det fungerade för pappan på arbetsplatsen och hur mammans mående förbättrats. De hade inte sett något tecken på missbruk på en ganska lång tid. De fick även en mer utförlig beskrivning om varför pappan inte lämnat urinprover. Dels för att ingen begärt det av honom och han var inte tvungen och ingen i hans omgivning tyckte att det fanns tecken på missbruk så tyckte han själv inte att det var viktigt.
Socialtjänsten hade svårt att bemöta detta eftersom de inte hade något professionellt ombud. Barnets ombud hade kontaktat dem två dagar innan och sagt att de behöver ett ombud. Det är ganska ovanligt. Oftast är staten den med mest resurser etc men i detta fallet var det tre jurister (flickans ombud, pappans ombud och mammans ombud) som pratade för att flickan skulle återförenas med föräldrarna och på andra sidan var socialnämnden utan något ombud med juridisk utbildning. Det blir ojämlikt.
Ofta finns det jurister som arbetar för socialnämnden men i detta fallet var det inte så.
Konsekvenserna blev hemska.
Kom man till ett riktigt beslut i Kammarrätten frågar de sig?
Kammarrätten var väldigt naiva och godtrogna när de gick på information från de som står nära föräldrarna istället för dem som har en objektiv bedömning och bland annat säger att pappan under väldigt väldigt lång tid vägrat lämna urinprover och inte ens vid något tillfälle gjort det bara för att bevisa att han gör allt för sina barn. Är man inte beredd att göra det som är en ganska liten uppoffeing så bör nog rätten tänka att Ok.. Det är en stor varningsklocka att han inte gör en sådana sak. Han är beredd att kalla massa vittnen men inte att göra en sådan liten sak som att lämna urinprover.
Båda föräldrarna blev anhållna efter flickans död. Det framkom att flickan hade opiater i kroppen som hon således borde fått i sig från se biologiska föräldrarna. Men man vet inte exakt HUR det gått till. Åklagarens ville häkta dem för mord så denne är av uppfattningen att detta borde varit en medveten handling eller med likgiltighetsuppsåt. Men Tingsrätten höll inte med om detta och häktade dem misstänka för grovt våölande till annans död. På sannolika skäl dvs inte helt bevisat men det finns bevis som tyder på detta. Det har framkommit i media att i domen kring omhändertagande av de andra barnen som befann sig i bostaden att flickan varit död i flera dagar.
Att ingen reagerat i omgivningen är bedrövligt, men att socialtjänsten försökte kämpa emot detta.
Kunde socialtjänsten gjort mer?
Det har ju framkommit mer efter domen och kunde således ha gjort något annat. Men är det som framkommit verkligen nytt eller talar det för samma saker som de redan tagit upp i Kammarrätten? Då kan de inte göra något bara för att de är missnöjda med domen.
Socialtjänsten har nog gjort det dem kan. De har inte kommit fram några nya saker t ex att de överdoserat eller blivit dömd för något bytt brott.
Kommer någon bli dömd?
Föräldrarna har ett garantansvar. Dvs föräldrarna har ansvar för sina barn. Att ge dem mat t ex. Gör man inte det kan man dömas för brott. Att t ex låta knark ligga framme när barn leker där så kan man vara ansvarig till vållande för annans död. Och det kan vara det som man kan misstänka här samtidigt som det kan vara något annat eftersom åklagaren ville ha dem häktade för mord. Det borde finnas någon annan omständighet t ex att man tyckte flickan går jobbig och gav henne opiater för att ghon skulle lugna sig och gav henne fel dosering. Då kan man anse att föräldrarna tog en medveten risk och därför ska de hållas ansvariga för mord eller att åklagaren anser att har man låtit knark ligga framme så kan man se det som ett likgiltighetsuppsåt. Det är bara spekulationer.
Det är svårt för dem att undkomma ansvar eftersom att flickan fått i sig detta och mamman kommer förmodligen hållas ansvarig.
Straffrättsligt vad kan man få för straff för vållande till annans död?
Hon kommer nog få fängelse. Kanske 1-2 år tror den ena om det handlar om att drogerna legat framme. Den andras känsla är att med tanke på vad åklagaren yrkade på i första hand är att deras agerande legat nära ett uppsåtligt brott och då blir ett betydligt längre straff för vållande till annans död t ex att man gett det medvetet för att lugna barnet då blir det många års fängelse.
Det pratar om detta med att rycka barnet från ett familjehem. Det har lett till diskussioner om lagen ska ändras. Praxis säger idag att man inte ensamt ska ta hänsyn till hur barnet mår om den flyttas från familjehemmet till biologiska familjen. Det utgår ifrån att huvudregeln är att man alltid ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Där har både regeringens företrädare och oppositionen sagt att det behövs förändring. Det låter rimligt från barnets perspektiv. Hela flickans liv har hon levt i familjehemmet. Hela hennes liv har hon haft sina syskon i familjehemmet och ser familjehemmet föräldrar som sina riktiga föräldrar. Från hennes perspektiv så är det hennes familj och i det läget blir det märkligt att istöllet uteslutande se till föräldrarnas rätt till sitt egna barn och inte se till barnets rätt till sin egen familj.
Man kan dock se till denna praxis fördel också t ex gällande föräldrarna som blivit dömda för att ha skadat sina barn men de har inte gjort något alls. Då blir dessa barn omhändertagna vid ung ålder och sedan kom man ett par år senare på att detta var fel. När föräldrar får sina barn omhändertagna på felaktiga grunder då blir det märkligt att säga "Oj nu blev det fel men eftersom barnet lever i sin invanda miljö så kan vi inte rycka dem från det. Det är en jätte svår fråga.
Men i detta fall där det ändå finns en osäkerhet så borde man beakta detta mer än vad det görs idag.
Det finns ju föräldrar som blev oskyldigt dömda under shaken baby åren. Tänk då en förälder som fem år senare får rätt. Bevisat sin oskuld. Som i fem år kämpat för sin rätt och sedan får höra att "Nej du kan inte få tillbaka ditt barn för det har rotat sig i familjehemmet." I ett längre perspektiv skulle nog barnet vilja vara med sin biologiska familj då.
Vad tänker ni kring deras resonemang?
Får ni mer eller mindre förståelse för domen?
För praxis?
