• 1
  • 2
2020-03-14, 03:13
  #1
Medlem
Kalk-Allan2s avatar
[b]Slaget vid Lützen den 6 november 1632 (enligt den julianska kalendern; 16 november 1632 enligt den gregorianska kalendern) var ett av de största fältslagen under det trettioåriga kriget. Striden stod nära byn Lützen, sydväst om Leipzig, i Sachsen mellan en svensk-protestantisk armé under befäl av kung Gustav II Adolf och en katolsk-kejserlig armé under befäl av fältmarskalk Albrecht von Wallenstein.

Slaget slutade med en pyrrhusseger för svenskarna. Omkring 10 000 soldater stupade på slagfältet, inklusive den kejserlige generalen Gottfried zu Pappenheim och kung Gustav II Adolf. Kungens död innebar en försvagning av den svensk-protestantiska positionen i kriget till förmån för den kejserliga armén. Hertig Bernhard av Sachsen-Weimar, som hade övertagit ledningen under slaget, förblev befälhavare för de svensk-protestantiska trupperna. "

Gustav Adolf hade verkligen för avsikt att tåga österut för att förena sig med de sachsiska trupperna och lämnade tidigt på morgonen den 5 november lägret i Naumburg. Efter att han erhållit rapporter om att Pappeheim avtågat med delar av armén beslutade han sig dock för att i stället våga sig på ett anfall mot Wallensteins trupper i närheten av Lützen och drog sig norrut. Han tyckte att det perfekta ögonblicket var inne. Gustav Adolf lär även ha utropat "Nu tror jag sannerligen att Gud givit mig fienden i händerna." [2]

Om inte Gustavus hade dött där och då, vad hade hänt tror ni?
Citera
2020-03-14, 03:48
  #2
Medlem
Halva Europa hade varit Sverige idag
Citera
2020-03-14, 08:02
  #3
Medlem
Zaedrewss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bombaclap
Halva Europa hade varit Sverige idag

Kanske. Man bör dock beakta att Gustavus lika gärna kunde blivit fransk kejsare. Han pratade ju mest franska. Hans ambition var att bli europeisk kejsare inte nödvändigtvis en svensk sådan.
Citera
2020-03-14, 08:47
  #4
Medlem
Herkulesbigs avatar
Eftersom han är min favorit kung bland de svenska kungarna, så har man läst en del om honom
Men jag tro säkert att han dött någon annanstans i ett slag.

Finns en bra dokumentär om 30 åriga kriget, den säger en del. Han hade en dålig syn!! Hade behövt glasögon !!! Det gjorde mycket tro jag att han dog i Lutzen. Så hade det inte hänt där, så hade säkert hänt en annanstans. Även om det var tät dimma i lutzen
Citera
2020-03-14, 08:53
  #5
Medlem
REWalls avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kalk-Allan2
[b]Slaget vid Lützen den 6 november 1632 (enligt den julianska kalendern; 16 november 1632 enligt den gregorianska kalendern) var ett av de största fältslagen under det trettioåriga kriget. Striden stod nära byn Lützen, sydväst om Leipzig, i Sachsen mellan en svensk-protestantisk armé under befäl av kung Gustav II Adolf och en katolsk-kejserlig armé under befäl av fältmarskalk Albrecht von Wallenstein.

Slaget slutade med en pyrrhusseger för svenskarna. Omkring 10 000 soldater stupade på slagfältet, inklusive den kejserlige generalen Gottfried zu Pappenheim och kung Gustav II Adolf. Kungens död innebar en försvagning av den svensk-protestantiska positionen i kriget till förmån för den kejserliga armén. Hertig Bernhard av Sachsen-Weimar, som hade övertagit ledningen under slaget, förblev befälhavare för de svensk-protestantiska trupperna. "

Gustav Adolf hade verkligen för avsikt att tåga österut för att förena sig med de sachsiska trupperna och lämnade tidigt på morgonen den 5 november lägret i Naumburg. Efter att han erhållit rapporter om att Pappeheim avtågat med delar av armén beslutade han sig dock för att i stället våga sig på ett anfall mot Wallensteins trupper i närheten av Lützen och drog sig norrut. Han tyckte att det perfekta ögonblicket var inne. Gustav Adolf lär även ha utropat "Nu tror jag sannerligen att Gud givit mig fienden i händerna." [2]

Om inte Gustavus hade dött där och då, vad hade hänt tror ni?

Ska man vara riktigt petig så dog inte Pappenheim på slagfältet utan blev dödligt sårad. Han dog dagen därpå i Leipzig.
Citera
2020-03-14, 09:00
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Herkulesbig
Finns en bra dokumentär om 30 åriga kriget, den säger en del. Han hade en dålig syn!! Hade behövt glasögon !!! Det gjorde mycket tro jag att han dog i Lutzen. Så hade det inte hänt där, så hade säkert hänt en annanstans. Även om det var tät dimma i lutzen
Gustav II Adolf hade glasögon, även om han knappast använde dem på slagfältet. Han använde även kikare och var kanske den förste militär som kom på att den rätt nya uppfinningen var användbar på ett slagfält. Det var som sagt dimma, och aldrig så bra syn hjälper inte i det läget.
Citera
2020-03-14, 09:18
  #7
Medlem
Herkulesbigs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Xenonen
Gustav II Adolf hade glasögon, även om han knappast använde dem på slagfältet. Han använde även kikare och var kanske den förste militär som kom på att den rätt nya uppfinningen var användbar på ett slagfält. Det var som sagt dimma, och aldrig så bra syn hjälper inte i det läget.

Tack för ditt svar, hade han haft glasögon på sig. Så trodde journalisten (tv programet) att han hade överlevt. Fast det vet vi inte, utan det journalisten spekulation. För dimman var inte jättetät just där vid det tillfället, om jag inte minns fel. Han irrade in bland fienderna om jag inte minns fel.
Ska se om jag hittar denna dokumentär om honom Jag tyckte den var intressant, han är min favoritkung fortfarande.
Citera
2020-03-14, 09:27
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Zaedrews
Kanske. Man bör dock beakta att Gustavus lika gärna kunde blivit fransk kejsare. Han pratade ju mest franska. Hans ambition var att bli europeisk kejsare inte nödvändigtvis en svensk sådan.
Du blandar ihop Gustav 2 med Gustav 3 .
Citera
2020-03-14, 09:30
  #9
Medlem
Zaedrewss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av cocinar
Du blandar ihop Gustav 2 med Gustav 3 .

Det gör jag icke. Gustav 2 var långt från svensk. Han ville bli en europeisk monark. Kejsare. Vilket han förmodligen hade blivit om han inte var så dum att rida allena in och dö på slagfältet.
Citera
2020-03-14, 09:33
  #10
Medlem
Ördögs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kalk-Allan2
[b]Slaget vid Lützen den 6 november 1632 (enligt den julianska kalendern; 16 november 1632 enligt den gregorianska kalendern) var ett av de största fältslagen under det trettioåriga kriget. Striden stod nära byn Lützen, sydväst om Leipzig, i Sachsen mellan en svensk-protestantisk armé under befäl av kung Gustav II Adolf och en katolsk-kejserlig armé under befäl av fältmarskalk Albrecht von Wallenstein.

Slaget slutade med en pyrrhusseger för svenskarna. Omkring 10 000 soldater stupade på slagfältet, inklusive den kejserlige generalen Gottfried zu Pappenheim och kung Gustav II Adolf. Kungens död innebar en försvagning av den svensk-protestantiska positionen i kriget till förmån för den kejserliga armén. Hertig Bernhard av Sachsen-Weimar, som hade övertagit ledningen under slaget, förblev befälhavare för de svensk-protestantiska trupperna. "

Gustav Adolf hade verkligen för avsikt att tåga österut för att förena sig med de sachsiska trupperna och lämnade tidigt på morgonen den 5 november lägret i Naumburg. Efter att han erhållit rapporter om att Pappeheim avtågat med delar av armén beslutade han sig dock för att i stället våga sig på ett anfall mot Wallensteins trupper i närheten av Lützen och drog sig norrut. Han tyckte att det perfekta ögonblicket var inne. Gustav Adolf lär även ha utropat "Nu tror jag sannerligen att Gud givit mig fienden i händerna." [2]

Om inte Gustavus hade dött där och då, vad hade hänt tror ni?

Knappast ett ämne att diskutera på Politik utrikes, eller hur? Har du försökt med Historia?
Citera
2020-03-14, 09:51
  #11
Medlem
Zaedrewss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Xenonen
Gustav II Adolf hade glasögon, även om han knappast använde dem på slagfältet. Han använde även kikare och var kanske den förste militär som kom på att den rätt nya uppfinningen var användbar på ett slagfält. Det var som sagt dimma, och aldrig så bra syn hjälper inte i det läget.

Han trodde nog på sin egen gudomlighet lite för mycket. Vi ser dessa krigarkungar som var med i fighten som hjältar. Faktum är ju att de stred med ett livgarde på sin sida. 100 av de bästa soldaterna riket hade stred med kungen. Ingen Fi kom ens nära kungen innan alla dessa låg döda. För Gustav II sket det sig och han på något besynnerligt sätt kom ifrån sitt beskydd. Han villade in sig på Fi-land utan beskydd och det gick som det gick.
Citera
2020-03-14, 10:18
  #12
Moderator
Unitys avatar
Politik: utrikes --> Historia
/Moderator
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in