Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Jag förstår och du har tolkat mina tankar och känslor helt rätt kring detta. Jag sk stänka på hur jag uttrycker mig, jag menar inget illa egentligen och det är komplicerat. Det är bara så svårt att förstå om det nu varit så katastrofalt att soc inte tagit dem alla tre direkt. Jag har svårt att se hur tre barn ( framförallt en 14åring) sitter i en lägenhet dygnet runt. Antagligen jobbade grannarna och rörde sig där på helt andra tider.

Jag har även svårt att se hur de droger alla tre barnen kontinuerligt länge utan att det uppdagades. Jag tror fortfarande att de var helt okej och att R hade verkligen försökt men att det spårade ur efter jul. De började knarka kontinuerligt och behövde att barnen skulle sova då

Jag förstår och du har tolkat mina tankar och känslor helt rätt kring detta. Jag sk stänka på hur jag uttrycker mig, jag menar inget illa egentligen och det är komplicerat. Det är bara så svårt att förstå om det nu varit så katastrofalt att soc inte tagit dem alla tre direkt. Jag har svårt att se hur tre barn ( framförallt en 14åring) sitter i en lägenhet dygnet runt. Antagligen jobbade grannarna och rörde sig där på helt andra tider.

Jag har även svårt att se hur de droger alla tre barnen kontinuerligt länge utan att det uppdagades. Jag tror fortfarande att de var helt okej och att R hade verkligen försökt men att det spårade ur efter jul. De började knarka kontinuerligt och behövde att barnen skulle sova då

”Beskrivningar som har gjorts av barnen både innan och efter flickans död medför en stor oro för hur barnen haft det i hemmet och vad de sett och upplevt. Både A och S uppvisar symptom på långvariga omsorgsbrister, vilket även deras syster enligt orosanmälningar gjorde.”

Finns det någon med tillräcklig erfarenhet eller utbildning som kan förklara detta för mig?

Viktnedgång, smutsiga, trasiga kläder?
Psykiska symptom - sena i utvecklingen?
Eller en kombination?

”Beskrivningar som har gjorts av barnen både innan och efter flickans död medför en stor oro för hur barnen haft det i hemmet och vad de sett och upplevt. Både A och S uppvisar symptom på långvariga omsorgsbrister, vilket även deras syster enligt orosanmälningar gjorde.”

Finns det någon med tillräcklig erfarenhet eller utbildning som kan förklara detta för mig?

Viktnedgång, smutsiga, trasiga kläder?
Psykiska symptom - sena i utvecklingen?
Eller en kombination?

Har varken erfarenhet el utbildning men bristande tandhygien, blöjeksem, viktnedgång/näringsbrist, slutar växa o utvecklas i förväntad takt, förändrat beteende/inåtvända/utåtagerande/avvikande beteende.

Äldsta sonen visade ett avvikande sexuellt beteende i rätt tidig ålder (6 år tror jag) o har varit placerad större delen av tiden sedan dess i hvb-hem. När han flyttades hem igen i samma veva som dottern så visste R o P att han hade ett psykiatriskt vårdbehov som dom struntade i att tillgodose... det är oxå en omsorgsbrist.

Har varken erfarenhet el utbildning men bristande tandhygien, blöjeksem, viktnedgång/näringsbrist, slutar växa o utvecklas i förväntad takt, förändrat beteende/inåtvända/utåtagerande/avvikande beteende.

Äldsta sonen visade ett avvikande sexuellt beteende i rätt tidig ålder (6 år tror jag) o har varit placerad större delen av tiden sedan dess i hvb-hem. När han flyttades hem igen i samma veva som dottern så visste R o P att han hade ett psykiatriskt vårdbehov som dom struntade i att tillgodose... det är oxå en omsorgsbrist.

På riktigt? LÄS alla dokument.... jag hoppas det väcker dig ur din fantasivärld...

Möjligen halvt off-topic, men ändå.

För det första måste det vara ett av landets svåraste jobb att arbeta med barnärenden på socialtjänsten. Vad man än gör så får man skit. Så att kalla dem för kärringar, batikhäxor eller annat valfritt epitet tycker jag är riktigt lågt.

Samma personer som kallar socialtjänstens representanter för allehanda öknamn förväntar sig samtidigt att de ska agera rätt i alla tänkbara fall, trots att det är fullständigt omöjligt.

I just detta fall blev det helt fel, det tror jag alla är överens om. Men hur tar vi reda på hur det faktiskt gick helt fel?

Många skribenter i den här tråden uttrycker totalt förakt för de som använder droger, alkohol och mediciner. Det säger mig att de endera är mycket unga och saknar erfarenhet, eller att de helt enkelt har haft tur i livet.

Med tanke på hur förtjusta somliga är i att identifiera skribenter på FB kan jag helt vagt uttrycka att jag helt teoretiskt har personlig erfarenhet av hur det är att vara barn till en bensotorsk och en alkoholist. Och barn till en bipolär total dåre, barn till en kroniskt deprimerad person och barn till en elak jävla sadist.

Den enda jag skulle, så här 30-40 år senare, ha valt ut för omplacering vore sonen till sadisten. Vi andra älskade våra föräldrar och klarade oss okej, och tog hand om våra småsyskon.

Jag var säkert onödigt hårt mot dig. Ber om ursäkt. Men det var viktigt för mig att föra fram att jag inte tycker att det är rätt att blanda in eller fördöma anhöriga. Jag märker att du verkligen mår dåligt av det som har hänt och det har vi och många andra gemensamt. Jag har läst genom hela tråden, gått in varje dag och lusläst varje inlägg för att kunna komma till någons slags insikt över hur detta har kunnat ske. Ibland tror jag att vi människor blir besatta av mörkret hos andra för att vi är rädda för att det ska finnas någonstans där gömt hos oss också. Framför allt om man är föräldrar själv. Jag tror att det beror på att upplevelsen att vara mamma ofta beskrivs som något universellt i vårt samhälle (”en mamma känner si eller så eller en mamma gör si eller så”). Och om det finns mammor som är kapabla till ett sådant mörker, vad betyder det då? Att begreppet ”mamma” kan inhysa detta mörker? Finns det då potentiellt inom mig med? Eller är en person som är kapabel till något sådant inte en mamma? Det finns inga enkla svar på det. Även om de flesta av oss aldrig kan föreställa sig att vi skulle kunna vara kapabla till att så fundamentalt skada våra barn omskakas man.

Det som vi ofta inte kan få ihop är att inget är svart eller vitt. Människor drivs av många olika och ofta motstridiga behov. Jag tror att Es föräldrar älskade henne, eller att de åtminstone blandade ihop sina känslor för henne med kärlek. Jag tror också att de säkert försökte göra sitt bästa ett tag men att situationen samtidigt spårade ur utan att de var kapabla till att känna insikt om detta.

Jag förstår och du har tolkat mina tankar och känslor helt rätt kring detta. Jag sk stänka på hur jag uttrycker mig, jag menar inget illa egentligen och det är komplicerat. Det är bara så svårt att förstå om det nu varit så katastrofalt att soc inte tagit dem alla tre direkt. Jag har svårt att se hur tre barn ( framförallt en 14åring) sitter i en lägenhet dygnet runt. Antagligen jobbade grannarna och rörde sig där på helt andra tider.

Jag har även svårt att se hur de droger alla tre barnen kontinuerligt länge utan att det uppdagades. Jag tror fortfarande att de var helt okej och att R hade verkligen försökt men att det spårade ur efter jul. De började knarka kontinuerligt och behövde att barnen skulle sova då

Ni som skriver att en orosanmälan inte behöver betyda att socialen gör något eller åker hem till dem.
Vad är det för felutbildad socialtjänst som jobbar där uppe? Föräldrarna har ÅR av orosanmälningar, missbrukarproblem, barnen föds med abstinens, domarna på dem etcetc. Varför skulle dem INTE åka dit omgående när ett barn som farit illa återigen gör kraftiga avvikelser? Varför skulle polisen inte ta detta på största allvar och slå in dörren och hämta ungen?

Det är nog därför många av oss är helt förkrossade och står här med en känsla av tomhet i bröstet och ilska i hela kroppen med den här händelsen. Allting står där på svar och vitt och ingen gör nånting. Hela samhället har kostat henne livet. Folk hon ska kunna lita på om något går fel svek henne och idag är hon död.


Jag kan inte sluta gråta av händelsen. Jag önskade att detta uppmärksamades när rättegången var. När advokaten helt plötsligt bytte bana. Så hade vi alla kunnat hjälpa den här stackars flickan för vårat rättsystem gjorde det inte. Och jag tror det är därför det här tar så hårt på oss, alla frågor.. alla dessa tusen frågor. Nu är det för sent.