Citat:
Undrade precis samma. E är rädd för källaren och gråter hysteriskt. Enligt R så är det för att hon tycker det är tråkigt att tvätta... Eller hur...
Sedan knöt det sig i magen när hon refererar till M som "psykotisk häxa" och beskriver att "det är jobbigt med en unge som tror att en psykotisk häxa är hennes mamma". Undra hur illa de pratade om M till E? Samma när när R beskriver att de så tydligt märkte att E gråtit till sig saker i familjehemmet och att det inte skulle ske hos dem.
Om man varit borta från sina barn i flera år. Varför vill man gå all in direkt? Varför är man inte mån om sina barn?
Man skulle väl vilja ge dem allt. Man skulle ligga gråtandes varenda kväll över att man misslyckats så pass att ens barn ser någon annan som sin mamma. Man skulle göra allt i sin makt för att de skulle älska en. Men inte här. Här ska man direkt uppfostra med hårdhandskarna. Man har ingen förståelse för barnwts trauma. Längtan efter sin mamma. Man dömer bort allt som trots. Man vill ha rätt. Rätt ska vara rätt. Trots att man uppenbarligen hatar barnet så vill man ha kvar henne. Allt för att den psykotiska häxan inte ska få ta hand om henne...
Nä. Jag gråter inombords av alla hemskheter denna lilla flicka fått utstå sitt sista år i livet. Förmodligen har föräldrarna, när E längtat efter M, förklarat att hon inte vill ha henne längre och proppat i henne droger. Usch!