Tjenare allihopa. Risk för ett långt inlägg men jag kommer summera frågorna i slutet utav inlägget.
Jag började blandmissbruka kraftigt för ca 8 år sedan, hade körkort, jobb, bostadsrätt, sexsiffrigt sparkapital och trodde som de flesta att "jag hade kontroll". Hade även icke missbrukande vänner vid den tidpunkten.
Sakta men säkert förvärrades min situation, i början nöjde jag mig med att landa på dolcontin och xanor, men efter ett år eller två så skiftade allt drastiskt.
Amfetaminet slutade fungera, tog slut med flickvännen, blev av med körkortet, tappade alla "vettiga" vänner, bränt igenom alla sparade pengar och fick börja springa nere på soc för att kunna betala hyran.
Min huvuddrog skiftade till opium, metadon, subutex och H då och då för att "lyxa till det".
Vid denna tidpunkten i mitt liv som ni alla förstår så kan man inte finansiera ett opiatberoende på pengarna från soc, så jag utnyttjade mitt kontaktnät och började sälja benso eftersom det efterfrågades kraftigt och inte så många becknare var schyssta eller hade bra priser.
Efter något år av denna misär och allt som den kriminella världen innebär så utvecklade jag en social fobi och PTSD bl.a. Och sen slutade det hela med att jag hade varit vaken i flera nätter och p.g.a bens och dåligt omdöme överdoserade jag två gånger på en vecka, hade tydligen gått mot polisen med en yxa och låst in mig i lägenheten efter ambulanspersonalen hade återupplivat mig..
Det resulterade i som tur är inte fängelse utan polisen orosanmälde mig och inom ett par veckor så blev jag tvångsomhändertagen och åkte in på LVM.
Nu har jag varit relativt nykter i ett år, mestadels p.g.a. att jag inte kan få hit droger via post.
Jag har den under den senaste tiden tagit 2 lättare återfall och min hjärna går konstant på högvarv.
Drömmer fortfarande om metadon flera gånger i veckan
Hur fan ska jag klara det här när jag ska bo själv?
Jag är så jävla rädd för att fucka upp allt som jag har byggt upp under detta året som nykter.
Har på senare tid börjat tänka på om LARO kanske hade varit någonting för mig, jag är rätt så säker på att jag skulle komma in, men samtidigt vet jag vad det innebär.
Jag är nästan helt säker på att jag kommer falla tillbaks i samma vanor när jag flyttar och bor själv, det är så jävla lätt hänt. Så jag har några frågor till er kära flashbackare.
1. Hur lång tid brukar väntetiden ligga på att få gå med i programmet?
2. Måste man prova sub innan man får chansen att prova metadon?
3. Hur länge är man tvungen att åka och hämta medicinen dagligen?
4. Kan man komma in även fast jag inte har missbrukat senaste året? (Officiellt)
Vad tror ni..? Vad rekommenderar ni mig att göra?
Uppskattar alla svar, tack på förhand.
/Orolig man i 30årsåldern.
Jag började blandmissbruka kraftigt för ca 8 år sedan, hade körkort, jobb, bostadsrätt, sexsiffrigt sparkapital och trodde som de flesta att "jag hade kontroll". Hade även icke missbrukande vänner vid den tidpunkten.
Sakta men säkert förvärrades min situation, i början nöjde jag mig med att landa på dolcontin och xanor, men efter ett år eller två så skiftade allt drastiskt.
Amfetaminet slutade fungera, tog slut med flickvännen, blev av med körkortet, tappade alla "vettiga" vänner, bränt igenom alla sparade pengar och fick börja springa nere på soc för att kunna betala hyran.
Min huvuddrog skiftade till opium, metadon, subutex och H då och då för att "lyxa till det".
Vid denna tidpunkten i mitt liv som ni alla förstår så kan man inte finansiera ett opiatberoende på pengarna från soc, så jag utnyttjade mitt kontaktnät och började sälja benso eftersom det efterfrågades kraftigt och inte så många becknare var schyssta eller hade bra priser.
Efter något år av denna misär och allt som den kriminella världen innebär så utvecklade jag en social fobi och PTSD bl.a. Och sen slutade det hela med att jag hade varit vaken i flera nätter och p.g.a bens och dåligt omdöme överdoserade jag två gånger på en vecka, hade tydligen gått mot polisen med en yxa och låst in mig i lägenheten efter ambulanspersonalen hade återupplivat mig..
Det resulterade i som tur är inte fängelse utan polisen orosanmälde mig och inom ett par veckor så blev jag tvångsomhändertagen och åkte in på LVM.
Nu har jag varit relativt nykter i ett år, mestadels p.g.a. att jag inte kan få hit droger via post.
Jag har den under den senaste tiden tagit 2 lättare återfall och min hjärna går konstant på högvarv.
Drömmer fortfarande om metadon flera gånger i veckan
Hur fan ska jag klara det här när jag ska bo själv?
Jag är så jävla rädd för att fucka upp allt som jag har byggt upp under detta året som nykter.
Har på senare tid börjat tänka på om LARO kanske hade varit någonting för mig, jag är rätt så säker på att jag skulle komma in, men samtidigt vet jag vad det innebär.
Jag är nästan helt säker på att jag kommer falla tillbaks i samma vanor när jag flyttar och bor själv, det är så jävla lätt hänt. Så jag har några frågor till er kära flashbackare.
1. Hur lång tid brukar väntetiden ligga på att få gå med i programmet?
2. Måste man prova sub innan man får chansen att prova metadon?
3. Hur länge är man tvungen att åka och hämta medicinen dagligen?
4. Kan man komma in även fast jag inte har missbrukat senaste året? (Officiellt)
Vad tror ni..? Vad rekommenderar ni mig att göra?
Uppskattar alla svar, tack på förhand.
/Orolig man i 30årsåldern.
__________________
Senast redigerad av Trenbolognese 2020-03-11 kl. 16:02.
Senast redigerad av Trenbolognese 2020-03-11 kl. 16:02.
.