Att vara omanlig.

Nej det är ju as skönt i dubbel bemärkelse. Jag vet. Det är lite bögigt.

Du låter extremt osäker. Du till och med kallar din vän för "jävla bög" och helt i onödan då om du inte är bi- eller homosexuell, tar med att han sa att han var kär i dig, då du "cringa".

Varför innehöll ditt inlägg så mycket om ditt och hans förhållande om din frågeställning gällde att du kände dig omanlig? Hade det inte räckt att nämna att du endast träffat en person som kände som dig och att denne var homosexuell?

Det är inte så att du faktiskt har känslor för honom och att du nu fått kalla fötter efter din trådstart? Varför annars så nedvärderande gällande din "polares" sexualitet?

Varför sånt fokus på homosexualitet?

Det är okej att vara homosexuell och ingen bryr sig. Dessutom finns det manligare homosexuella än heterosexuella. Dave Rubin och Alexander Bard är manligare än typ Anders Lindberg och Alexander Schulman. Det är ett spektrum.

Jag vet. Omogen likt en grön banan. Haha. Ja eller hur? Varför har jag sånt fokus på det? Vad försöker jag dölja?

Varför tramsar du bort allt? Jag skojar inte och vill dig väl. Men om du är homosexuell och du kompenserar genom att bete dig så här så behöver du ta tag i det där och bli mer genuin.

Är du inte homosexuell så är det ett märkligt fokus du har på sådana saker, irrelevanta detaljer du tog med i din trådstart och inte speciellt snällt mot din polare, vilket då är vad som stör mig. Är du homosexuell och försöker kompensera så hade det varit en ursäkt, men om du inte är det så tycker jag du är en dålig vän.
Man talar inte så där om vänner och man slentrianmässigt sprider inte omkring känsliga saker som att de hade öppnat sig för en och erkänt känslor. Speciellt inte om man samtidigt hånar det. Skärpning.

Problemet verkar inte nödvändigtvis vara att du är omanlig utan osäker och barnslig. Att du vuxit upp med endast kvinnor och tjejer kan säkert påverka en man. Sannolikt så har du fått förtrycka vissa saker då de setts som negativa av omgivningen och fått andra saker förstärkta. Det lär leda till viss intern konflikt om man inte fått utlopp för hela sin personlighet där då en osäkerhet manifesteras då ens yttringar och ens inre är i konflikt.

Värt att nämna är att i motsats till vad folk tror så lär sig barn empati mer från en far än en mor. Detta genom så kallad "rough and tumble play", vilket är det tekniska namnet inom psykologi, då man från lite mer våldsamt bus lär sig var gränserna är och att ta hänsyn till dessa. Detta i kombination med att fäder oftare sätter gränser och genomför disciplinära åtgärder samt lär barn att skjuta upp nöje tills efter man gjort sina plikter är de största anledningarna varför de som är uppvuxna utan en far oftare är antisociala.
Gränser ger tydliga ramar att hålla sig inom och att skjuta upp nöje gör så man lär sig ansvar och att disciplinera sig själv. Som barn vågar man heller inte bete sig lika dåligt kring en far som en mor vilket lär ett barn att bete sig på ett sätt som andra vuxna sen i framtiden inte har problem med.
Därutöver utan att nödvändigtvis prata om fäder så är det en annan dynamik mellan män än mellan män och kvinnor där det mellan män alltid är ett underliggande hot om våld. Man vet att om det blir en konflikt och konflikten går för långt så kan det övergå i fysiskt våld, vilket lär unga män att bete sig respektfullt.
Därefter så bidrar fäder mer med uppmuntran till att klara saker själva, där man då lär sig självständighet och därigenom självsäkerhet.
Sist så bidrar manligt umgänge mer till att man både främjar sin aggression, vilket är bra då man lär sig vara farlig så man inte är rädd, och till att kontrollera den då man annars blir disciplinerad. Detta ger också att man lär sig allvar. Plus mängder med annat också såklart.

Vad du bör fokusera på innan du oroar dig över din manlighet är att lära dig allvar och jobba på ditt självförtroende.

Eller vill du helst bara droppa diskussionen?

Edit. Som sidnot. En annan tillsynes motstridig sak man främst lär sig från en mor är känslomässig stabilitet. Jag är osäker på varför men gissningsvis då kvinnor oftare yttrar fler känslor mer så lär man sig bättre vilka känslor som är passande i vilken kontext, inom vilka spann det är normalt att hålla sig, vad ens egna känslor representerar för yttringar, att man kan hantera dem och hur. Helt enkelt att man får en visuell karta på hur ens egna känsloliv fungerar. T.ex. så är barn som vuxit upp utan en mor är oftare deprimerade.

Nej varför då? Ja visst. Men. Han drev bara med mig när han sa så. Är jag övertygad om. Ville väll se en reaktion främst? Jag vet inte. Tippar på det. Har inga sånna känslor själv. Eller. Vill inte öppna den dörren. Ok? Den går liksom inte att stänga igen.

Mmm. Resten. Diciplin och det. Lever väldigt barnsligt. Kan man väll lugnt påstå. Skiter i allt. Städa. Duscha. Borsta tänderna. Gör sånt jag gillar bara. Sen. Som jag ser på det. Är väll mitt problem sålänge jag inte stinker? Blir jävligt irriterad på människor som vill att jag gör diverse saker. Till synes för deras skull. Någon annan stör sig på att du har stökigt. Du skiter i allt. Ja det gör jag. Varför skulle jag bry mig?

Livet är redan ett helvete ändå. Fixar jag allt ytligt sett bra. Sköter om mig och allt vad ansvar innebär. Vinner inget på det. Är fortfarende. Hopplöst ensam. Känner mig värdelös som person. Skiter i. Om jag har städat då eller inte. Om en ny tand åker ur käften eller inte.

Sen är mitt liv fyllt till bredden med hot om våld oavbrutet oavsätt vad jag gör. För dem. Ooo. Ibland får för sig saker. Rakt av. Du har kamera inne hos mig. Jag ska skära halsen av dig. För helvete. Eller. Jag lurade dig. Du skulle hålla mina saker för att jag skulle påstå något fattas sen så du har en skuld till mig nu. Och misshandel på det. Ännu värre saker med utanför min kontroll som är jävlar överväldigande att ingen kan hantera det. Jippi hurra. Jag skiter i livet.

Av samma anledning som andra människor inte ska förtrycka sina känslor och lura sig själva att de egentligen vill någonting annat. Hur ska man kunna bli lycklig om det man söker inte är det man vill ha? Då är resan inte bara inte bra då resan är mot ett mål man inte vill ha, utan den blir direkt dålig om man manipulerar sig själv så den man är som reser dit man inte vill, inte ens är den man är, utan till och med är en som har konflikter i huvudet där man inte vågar vara den man är för att man är rädd.

Om du är orolig över att vissa du möter kommer behandla dig förjävligt på alla sätt och vis om du hade haft sådana känslor så har du rätt. Det är en befogad oro och det skulle vissa göra. Kalla dig allt möjligt och i värsta fall kanske även bli våldsamma.
Det kommer du överleva och ta dig igenom. Men skulle du hålla någonting inom dig och leva ett liv att söka efter saker du inte vill ha och säga saker och bete dig så som din rädsla tillåter istället för att säga och bete dig så som du känner och söka efter vad du vill ha, så kommer livet vara långt mycket värre.

Ja, det är ju just ditt problem. Du lider av det. Om du hade gjort alla de där sakerna så kanske det hade varit ett lite mindre problem för dig och du hade lidit lite mindre. Bryr du dig genuint inte så är det ju inget större problem än att du beskriver att det är irriterande att andra tjatar. Annars så brukar problemet snarare vara att det är en jobbig syssla som man inte är tillräckligt motiverad för då man inte uppskattar vinsten tillräckligt mycket. För hade du haft en knapp att trycka på som gjorde allt städat så hade du sannolikt tryckt och sen även mått lite bättre i ordningen. Att du inte tar ansvar över dig själv låter som om du inte tycker du är värd jobbet snarare än att du inte bryr dig.

Ja det är klart du känner dig värdelös när du är så långt ifrån att vara ditt bästa jag. Om du har potential att vara bättre men inte är det så är det naturligt att känna sig värdelös.
Du är sämre än du kan vara eftersom du inte tar ansvar över dig själv då sysslorna är jobbigare än vad du uppskattar dem och du känner inte uppskattning eftersom du inte känner att du är värd det. För bryr dig gör du ju. Det känns bättre när det är städat.
Problemet är att du inte mår bra, inte att du inte bryr dig. Sämre människor än dig klarar av det där och du kan bättre. Bli bättre genom att göra bättre och du kommer känna dig bättre. Då uppskattar du investeringar i ditt liv då det är värt det.

Det där om våld ska du avlägsna dig från. Gör allt du kan själv om ring polis. Flytta, vad som helst. Du kan inte leva ett liv där du utsätts för våld.

Du äger dina problem och det är ditt liv som blir sämre om du inte gör vad du tror är rätt utefter vad du tror är sant för att du är rädd.

Börja med 1 liten sak.

Nej tänker klippen jävlen med ett järnrör för jag är rädd. Nej. Knappast. Man får fan sluta sjunka i nivå nån gång. Rädd person det där. Som mig. Kan fan inte klippa han med ett järnrör då. Det går ju inte. Så han blir ännu räddare eller? Tänker på jävlen ofta i posetiv bemärkelse. Flytta. Bygg upp ett liv nån annanstans. Utan droger och supande? Han har ju respekt ändå. Misshandlade mig. Visst. Ouch. Men. Fick ju inte änns ont. Haha. Var det medvetet eller? Pannan är stenhård vilken kass punkt att slå på.

Sådär håller jag på. När jag inte är rädd för personen alls. Du är min bästa vän. Det tog jag på alvar trots allt. Förstår att ingen klippt han. Han är skit bra egentligen. Annars hade ju någon gjort det.

Försök vara tydligare. Var det någon som låtsades vara din vän som misshandlade dig och som nu hotar dig?

Först skriver du att ditt liv är jobbigt på grund av hot och våld och nu skriver du att du inte är orolig utan istället beredd att slå den här personen eller personerna med järnrör?

Vad är det som har hänt egentligen?

Är det du som blir hotad och utsatt för våld eller är det du som utsätter någon?
Är det du eller någon annan som ibland får för sig att en kamera är i dennes hem?
Lurade du någon annan eller blev du lurad?

Vem är den andra personen? En tidigare vän?

Nej det löser sig nog. Brukar göra det. Utan massa skit.

Är du möjligen invandrare med tanke på språket, synen på homosexualitet och bilden av manlighet? Om det är så, så pratar vi om detta ur olika kulturella bakgrunder och mina svar skulle se lite annorlunda ut och jag skulle tolka dig lite annorlunda.

Men du vill alltså inte diskutera din trådstart med mig mer?

Din kultur har fel syn på manlighet.

Min svenska kultur? Haha. Nej verkligen inte. Jo det har den. Det är ju en skam. Finns anledning till att man har pride festival. Låtsas titta vad bög och stolt jag är minnsan. Hade varit roligare med en shame parad. Haha. Brukar ju bli jävligare ju mer man slåss mot saker. Eller hur? Förstoras allt upp i onödan. Tills man går nån jävlar pride tåg i livet. Haha. Känner flashback var ett misstag. Igen. Fast på ett skönt vis. Den här gången.