Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Jag har följt och läst mycket kring denna tragedi och gråtit många tårar. Lilla hjärtat ska veta att vi är många som önskar att hon får vila i frid nu. Jag beklagar djupt det Lilla hjärtat (E) fick uppleva i sin biologiska mammas mage, på BB och den tid hon tyvärr fick bo hos sina biologiska föräldrar. Det finns mycket att vara otroligt förbannad på, känna sig ledsen över, vara uppgiven, ställa sig frågande till m.m. Det är verkligen en hemsk tragedi!! Detta får och ska inte få upprepas igen.

Det skär i mitt hjärta att ett barn som fick växa upp i en trygg, kärleksfull familj slets ifrån en sån verklighet och hamnade i något för barnet otryggt, ensamt och outvecklande. Det är flera parter inblandade här och denna gång gick det så fel pga att Kammarrätten beslutade att barnets biologiska föräldrar var lämpade att återfå vårdnaden TROTS bland annnat missbrukshistorik och att de vägrade genomföra drogtest(!) Polisen och Socialjour på plats på juldagen när de ser att de inte kan möta flickans blick, att flickan inte är riktigt närvarande - VARFÖR? frågar sig inte vuxna människor med erfarenhet och kompetens(?) varför en flicka i den åldern beter sig som hon gör i en missbrukarfamilj? Nej, man lämnar ärendet. Sedan har vi ombuden - orkar inte ens kommentera saken än att vinna fallet var större för de än att se till barnets bästa. Det är sjukt och vidrigt att man bor i ett land där dessa barnamördare får gå fria. De bär skulden tillsammans med de biologiska föräldrarna. Det ska de veta!

All kärlek och styrka vill jag skicka till Lilla hjärtats fosterfamilj. Tack!! Ni är guldvärda. Ni är hjältar! Den stund på jorden hon fick som hon var med er, den stunden var hon lycklig.

Jag undrar om man som enskild privatperson kan göra något för att denna flickas liv ska kunna uppmärksammas mer? För att detta inte ska ske igen? Vad kan jag göra? En lagförändring är vad som behöver ske i Föräldrabalken men vad mer kan jag göra? Är det fler som känner så? Att man inte bara vill känna att man läst om detta fall, följt det ett tag och att det sedan glöms bort? Har någon förslag?

Ja, det var Martin Bengtsson som var flickans jurist i Kammarrätten i september 2018. Han tyckte att flickan kunde flytta hem till föräldrarna. Han menade bland annat följande enligt domen. " De (alltså flickan och biologiska mamman) är ensamma vid umgängestillfällena och flickan tycker att det är kul." Han har säkert använt just det ordet "kul" vid sammanträdet för Kammarrätten brukar inte hitta på andra ord än vad som sagts. Jag tycker det säjer en hel del om hans olämplighet som offentligt biträde för flickan.
Innan ärendet kom till Kammarrätten var det i Förvaltningsrätten, maj 2018.
Också då var Martin Bengtsson utsedd som flickans jurist men han kunde inte vara med på sammanträdet av någon anledning utan han blev ersatt (= substituerad) av Martin Johnson.

Levde flickan fortfarande på juldagen när polis å socialen var där? :,( fan detta är så sjukt. De som kunde döma det såhär borde ställas inför rätta själva..

Vad det gäller soc får jag uppfattningen att de inte varit tillräckligt alerta i mellantiden mellan avslaget och överklagandet som gick igenom. Soc måste tydligt visa på att föräldrarna inte är tillräkneliga i omsorgen. Något de misslyckades med och jag tycker att det i domen lyser igenom att de nog varit lite för säkra på att det gamla skulle räcka.

Föräldrarnas jurist måste inte stödja deras överklagande. Han kan faktiskt råda dem att inte göra det då det även ingår att ge råd som offentligt biträde. Kan även välja att dra sig ur genom att tacka nej till uppdraget.

Jag känner precis likadant. Vad kan man som enskilt person göra för att göra skillnad?

Bara en reflektion: hon ser opiatpåtänd ut på den bilden (mios).

Hjältar?? Visst, de(fosterfamiljen) verkar ha gjort en bra insats. Samtidigt ska man inte glömma att de tjänar grova pengar på skattebetalarnas bekostnad påatt vara familjehem. De som är verkliga hjältar är de som adopterar ett barn.

Nja, om du säger till adoptionsutredarna att du vill adoptera ett barn för att du vill vara hjälte/hjältinna, göra en insats, ge ett barn en framtid m.fl. altruistiska motiveringar - så blir du inte godkänd idag. Däremot på 1960-talet när utlandsadoptionerna började i stor skala. Idag tycker man, att adoptivföräldrar inte ska ha den typen av motivation, för att då kan det bli "välgörenhet" av det - som det var förr. Barnen kan få känna att de måste visa tacksamhet mot sina adoptivföräldrar, för att de har räddat dem och dylikt.

Visst tjänar fosterföräldrar grova pengar, och det finns många dåliga fosterföräldrar också som bara gör det för pengarna men inte känner något äkta engagemang. Det händer t.o.m. att barn hamnar ur askan i elden när de fosterhemsplaceras. Men lilla Esmeraldas fostermor verkar ju äkta i sin sorg...

Reportage idag Tv4!

https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/vi-%C3%A4lskade-henne-redan-innan-hon-kom-12531885

Grova pengar? Icke. De får en liten lön och omkostnadsersättning. Familjen investerar i kärlek och omvårdnad. Man märker den djupa kärlek fostermamman hade för flickan. DET är risken när man tar till sig ett så litet barn. Stackars fosterfamilj.

Vad ligger egentligen en ersättning på idag för att ta hand om en 3-åring?

Vet inte om det varierar från fall till fall men har hört talas om summor som motsvarar en normal månadsinkomst.