Kan man likna ett språk vid möbelsnickeri?

Okej, det här kanske är ett lite nördigt ämne men jag hoppas att det finns fler som jag som sysslar med att lära folk svenska och som funderar på vad fan vi håller på med egentligen. Jag frågar mig vad ett språk är och kanske mer specifikt skriftspråket, vad det är man egentligen lär sig. Det närmsta jag har kommit är att skriftspråket är som möbler. Är det vettigt?

Att lära sig språket är som att lära sig snickra möbler.

• Du måste du lära sig hålla i hammaren på rätt sätt och slå den mot spiken - vilket kanske kan liknas vid grammatik eller att vi har punkt och stor bokstav.
  
• Du måste du lära dig att sätta ihop hela stolen, att du kan spika eller limma ihop olika delar och förstå hur man gör själva limningen, vilket kanske är som att skriva eller läsa en hel text och förstå den och delarna i texten.
  
• Du måste du lära dig varför du överhuvudtaget skriver eller läser en text, på samma sätt som du måste förstå, och lära dig att en stol är något man sitter på - vilket kanske är svårt om aldrig har stött på fenomenet "stol" förut. Förhoppningsvis om du har lärt dig nåt, så pallar din stol, eller text, för trycket även när tjockisar sätter sig på den. Dvs använda språket på rätt sätt.
  
• Du måste också kunna förstå att vi i Sverige har en typ av möbeldesign (rejäla furustolar), medan man i andra länder kanske sitter på golvet. Precis som i språket: man använder det på olika sätt utifrån kultur, normer och konventioner - vilket man måste lära sig. Man måste också vara kritisk mot stolen, kunna säga att det där är IKEA-skräp, medan min stol är riktigt hantverk. Precis som med text: fake news eller ej.

ÄR jag ute och cyklar här i mina sätt att få fatt på vad ett språk egentligen är? Tacksam för input.

Måste man inte redan kunna svenska på en mycket hög nivå för att förstå dina förklaringar? Och vad tjänar dina förklaringar i så fall för syfte? Paradoxalt nog krävs det ju en högt utvecklad förmåga till abstrakt tänkande för att förstå konceptet "språk" förklarat i termer av handfasta liknelser.

Wittgenstein liknade under en period av sitt liv språket vid en verktygslåda, så något ligger det säkert i det

Ja det har du rätt i. Att det krävs abstrakt tänkande att förstå liknelser. Mitt syfte är dock inte att föra över liknelserna till eleverna. Syftet är att själv veta vad jag håller på med så att undervisningen blir så optimal som möjlig. Jag tänker mig att språk kan ses som ett hantverk där man måste förstå vad slutprodukten är och vad dess funktion och syfte är innan man grottar ner sig i delarna. Jag tror många pedagoger, särskilt inom språk, börjar i andra änden, alltså med delarna, vilket jag tror är mindre lyckat. För åskådliggöra detta gör jag liknelsen till möbelsnickeri. Varför stå och hamra på en spik om du inte vet vad du ska bygga?

Vad tror du? Det är en intressant diskussion.

Förr kunde det gå till såhär:
1. Ett nytt problem uppstår i samhället, och det är svårt att beskriva med befintliga begrepp.
2. Folk går in i förnekelsefasen.
3. Någon av de intelligentaste gör en utrikes resa och inser att något språk som talas av andra folk har begrepp som kan användas för att beskriva problemet.
4. Vederbörande blir den förste svensk som förstår problemet.
5. Den personen reser tillbaks till Sverige och myntar nya begrepp som kan användas för att beskriva och förstå problemet.
6. De nya begreppen sprids till så många människor att de byter uppfattning och kan lösa problemet.

Invandring kan i viss mån ha liknande konsekvenser, men:
1. Ett barn har i sitt hemspråk begrepp som kan användas för att förstå problemet.
2. Barnet får i skolan lära sig hur det uttrycks på svenska, på ett sätt som döljer problemets natur.
3. Barnet myntar nya begrepp på svenska för att beskriva problemet.
4. En lärare förklarar att så säger man inte på svenska för här har vi ett annat idiom.
5. Barnet kan nu välja mellan att avstå från att lära sig korrekt svenska eller offra sin verklighetsuppfattning.

Kanske är det detta som känns meningslöst?

Jag tror inte jag riktigt förstår... Kan du utveckla lite vad du menar?

Jag är rädd att jag missförstod dig där. Men borde du inte själv redan ha ganska klart för dig intuitivt och kunskapsmässigt vad ett språk är, och vad målet är med undervisningen på den nivån du bedriver den?

Själv har jag tack och lov ingen personlig erfarenhet av att undervisa i språk, så jag tror egentligen inte att jag har så mycket att tillföra diskussionen.

Det är säkert så att man intuitivt har en känsla för vad språk är, vilket jag kanske också har. Men jag tänkte att jag delar mina tankar även med andra. Och att du inte skulle ha något att tillföra diskussionen tror jag inte på. Bring it on. Vad är språk för dig?