Citat:
Ursprungligen postat av
flixa81
Ursäkta men att du skulle vara psykolog är nog största lögnen du spridit i tråden. Självklart var Lena mer än en plågoande för SD. Han älskade henne samtidig som han verkade hata henne. Varför fortsatte han annars träffa henne? Om du tror att han inte skulle kunna gråta över henne och det vore onaturliga känslor så ska du nog fundera på att byta yrke. Fy för att hamna hos en psykolog som resonerar som du.
Jag undrar om detta verkligen är kärlek på det sätt som man tänker.
Om jag utgår från att SD har starka psykopatiska drag, så tror jag att hans driv i relationen inte handlar om kärlek, utan om vinster.
Lena verkar ha bra koll på vem hon har att göra med och säkert har hon ändå älskat honom på något plan även på slutet.
Men den destruktiva bindningen är det som håller henne kvar, och även honom. Det handlar inte längre om att Lena är kvar för att hon älskar SD, utan för att de har båda hamnat i en situation som är utanför deras kontroll.
Jag tror att SDs känslor för L*ena är mest präglade av hat och den andra biten handlar om att han vill ha henne för att hon ses som hans (objekt) ägodel. Hans sexslav som nu börjar göra uppror. Det tål han inte.
Hans självbild är att han är en superkille, en som alla gillar. En familjefar, en bra granne, bra jobb, sportig, en frisk fläkt, alltid hjälpsam.
Om den bilden rubbas, då krossas hans bild av sig själv. Hela han är i fara för att L*ena inte bara vill avslöja förhållandet, utan för att han inte klarar av att tappa ansiktet och kontrollen.
Den sista tiden är han irriterad på loppiset på gatan, bråkar med barnen i timmar, dagar. Han är ursinnig. Han slår med saker i garaget. Han klarar inte av att hålla ansiktet utåt och inte för sig själv heller. Han vill vara superhjälten, den perfekte.
Min spekulation.