Ställ era random astronomifrågor

Om du med bättre eller sämre menar livvänliga, så är de sämre eftersom de i regel inte har tillräckligt med massa för att hålla kvar en atmosfär, magnetfält och andra viktiga komponenter som behövs för liv. Dvärgplaneter är liksom mindre än månen. Frågan är nog om man kan stå på en dvärgplanet och hoppa ut i rymden, lol.

Dvärgplaneter kan vara bättre för "kolonisering". I centrum av den största dvärgplaneten, Ceres, är trycket inte högre än i den djupaste gruvan på Jorden. Så hela Ceres kan utvinnas för att försörja bosättning i hela resten av solsystemet. Massor med vattenis som kan göras om till raketbränsle oh life support. Och en hel del mineraler så klart. Den stora variationen mellan olika planeter, månar, asteroider, kometer erbjuder stora specialiseringsmöjligheter och kompletteringar i en rymdekonomi.

Hur stor kan en asteroid bli?

Jag har sett lite olika definitioner men vanligast verkar vara att en asteroid som är så stor att dess egen gravitation gör den klotformad snarare är en dvärgplanet än en asteroid. Ceres är en sådan.

Internationella Astronomiska Unionens (ohållbara) definition av en planet är att den också måste röja sin egen omloppsbana. Vilket man menar att Neptunus gjort trots att Pluto korsar dess bana, för de är i resonans med varandra och kommer aldrig att kollidera. Medan Plutos excentricitet (30-40 AU gör att den passerar genom halva Kuiperbältet (30-50 AU). Fast, om det leder till en kollision stor nog att ändra Plutos bana så kan ju kollisionsrisk med Neptunus uppstå (mycket osannolikt). Och kometer drämmer in i Jupiter återkommande medan (även s.k. amatör)astronomer tittar på. Och Jorden passerar ju genom kometsvansar (meteorskurar) och kolliderar med asteroider.

Så man tillämpar i praktiken pragmatiska definitioner. Studerar man en asteroid i sig, så är det användbart att använda en storleksgräns sådan att den inte är massiv nog att självgravitera till en sfär. Studerar man asteroiders interaktion med varandra så är det användbart att utgå från vad de får för sällskap som grannar under sin runda gång. Vi har för få ord för de kategorier av objekt vi har i solsystemet. Det som funkade utmärkt i början av 1800-talet när man myntade begreppet asteroid (=stjärnliknande) fungerade utmärkt då när de inte kunde observeras som annat än rörliga prickar mot fixstjärnornas bakgrund, det begreppet täcker inte in dagens astrofysikers och planetvetares behov av kategoriseringar. När för 200 år sedan behovet av att hitta på ett nytt ord för en ny kategori uppstod, så hittade man på ett nytt ord. Det borde vi göra även idag. Inte hitta på nya allt mer konstlade omdefinitioner av de gamla orden. Som om ordlistan inte får innehålla fler än konstanten X antal ord. Inom kosmologi har man inte varit rädd för att hitta på nya ord för nya kategoriseringar, som kvasar.

Celestiska objekt är rörliga mål (pun) och deras benämningar brukar börja med beskrivningar av det man först kunde observera av dem. Sen kan man observera fler och fler egenskaper hos dem och dela in dem i allt fler kategorier. Så man måste, kanske i flera steg, gå över från namn på ett fjärrobserverat fenomen, till namn på de kategorier som de många olika saker som först såg liknande ut visar sig tillhöra. Från begrepp som kategoriserar objektens celestiskt mekaniska egenskaper myntade av matematiker baserat på observatorier som sett dem som punkter, till begrepp som kategoriserar deras sammansättning och kemiska dynamik myntade av geologer baserat på landade sonder och hämtade materialprov.

Om man bankade ihop alla asteroider i solsystemet i en klump så skulle man få en asteroid med ungefär en tiondel av månens massa. Så inte särskilt stor. Ceres är den största steroiden med en majoritet av asteroidbältets massa. Näst störst är Vesta som har ungefär en fjärdedel av Ceres massa. Och sen blir asteroiderna bara mindre och mindre.

Vad är det för stjärna som ses lysa klart lågt nere i väster just nu?
Det kan väl inte vara Venus så här dags?

Det är snurrigt med kubiker. Men Mars massa är bara 11% av Jordens, och Månens bara 1.2%. Så bara föga större radie behövs för att lägga andras massa i skuggan. Faktiskt är varje planet i Solsystemet mer massiv än summan av alla planeters massa som är mindre än den!

Jupiter! Det är alltid Jupiter (när Venus lagt sig på horisontens säng). Man behöver inte veta vart väster eller norrut är, man behöver bara veta att den starkaste pricken, som inte blinkar, på himlen över dagens stad är Jupiter. Därför är den Grekernas och Romarnas mäktigaste Gud.

Och så klart för detsamma för alla djur med ögon vakna om natten sedan alltid. Även de har frågat sig själva i mörkrets vilsenhet, ifall de kanske borde följa denna nyckfulla prick i skyn, nu när Solen är borta och med den alla skuggorna. Och inte sällan även Månen frånvarande. Om man tvingas vaka, för att dödsfara nalkas, vad finns att följa annat än Jupiter som ljus i rovdjurens mörker? Om stenbocken i bergen var astrologisk nog att minnas att fyren Jupiter även igår natt troget stod där högt och tydligt, om än bara på besök, så finns den säkra utvägen i DEN riktningen. När markens gropar och stenar alla är svarta om natten utan sol och måne, så ger himlens stjärnors labyrint ändå en väg ut.

Enligt Stellarium är det Venus, den kunde ses lite till höger om väster vid 20:45

Om månen alltid har samma bana & avstånd till jorden hur kan det då uppfattas närmare vissa stunder? Som en stor blodmåne exempelvis?

Den har inte alltid samma avstånd. Banan är elliptisk, med det närmaste avståndet 363 228.9 km och det längsta avståndet 405 400 km.

https://en.wikipedia.org/wiki/Orbit_of_the_Moon

Fråga om rymdfarkoster.., och hastigheter... Är dagens raket snabbare än dom som åkte till månen,,?... Och hur ser framtiden ut, hur snabbt tror ni vi kan färdas i??..