Citat:
Ursprungligen postat av
Mirandamirage
Tack för svar!
Ulf W skickade in en orosanmälan 2015 till socialförvaltningen angående Ls förhållningssätt till barnen. Det resulterade endast och allenast i att socialförvaltningen uppmanades ex-paret att de skulle försöka samarbeta bättre kring barnen. Varken N eller E ville bo hos L i slutet av hennes liv utan valde att bo hos U. Så där har det redan gjorts ett försök av U själv.
U ville inte vara Ls ventil när hon berättade om den destruktiva relationen till S. Då blir det inte helt lätt att skapa en allians med honom kring LW menar jag. Han ångrade dessutom sin orosanmälan för att det kunde falla ett negativt sken över hans eget föräldraskap, om jag tolkar hans exfru Malin korrekt?
Vad gäller våld i nära relationer och annan traumabehandling krävs ofta att man först avbryter den destruktiva relationen, innan man kan delta. Har fått det bekräftat från andra källor som deltagit i sådan behandling. Det är själva ingången för att arbeta vidare med patienter.
Den behandlingen är ju en slags känslomässig avgiftning från ett osunt beroende. Den arbetar delvis med att ge kunskap och belysa mönster hos sig själv och den andre destruktiva parten och hur man samspelar. Det finns ingredienser av jag-stärkande behandling men även att äga sitt eget problem m.m.
Jag skulle säga att det är en avgörande behandlingstyp för människor som lever i destruktiva relationer och dysfunktionella upprepande mönster då den är anpassad efter deras behov Det gäller alltså L, likväl som många fler.
1. Vore jag väninna skulle jag omgående informera L om att hon riskerar att bli dödad och utsätta sina barn för risker. Att dödshot, är gränsöverskridande psykiskt våld, som är en del i en ökande, och upptrappande våldsspiral.
2. Att hon absolut inte får konfrontera och provocera någon som dödshotar,. Att hon bör backa ut ur relationen, och alternativt söka skyddat boende, och byta namn.
3. Om hon inte är intresserad av att avbryta den destruktiva relationen söka skydd, eller behandling skulle jag bryta kontakten med henne. Jag skulle avvisa alla eventuella kontaktförsök om hon inte backar ut ur relationen.
Den fria viljan är avgörande:
Vill du stanna eller inte det är den avgörande frågan. Ingen kan tvinga henne. Socialförvaltningen kan inte tvinga henne att göra slut med S. Inte jag. Inte U. Inte någon väninna.
Klarsynt inlägg! Instämmer i allt du skriver. Och i det här fallet hade hoten utvidgats till att även omfatta de närmaste.
Något jag skulle vilja tillägga och som ibland kan vara avgörande för hjälpsökande, är att en anhörig/vän erbjuder praktisk hjälp och stöttning i kontakter med myndigheter, som att t ex följa med som stöd vid en anmälan eller att vara fysiskt närvarande vid telefonsamtal.
SD´s agerande tilläts styra hennes dagliga mående under flera års tid. Både instinkt och intuition var i fara. Hon kan upplevas som en missbrukarpersonlighet där drogernas effekter kom att ta över självbevarelsedriften.
Tid för kontemplation och eftertanke gavs aldrig plats i det hektiska liv hon levde. En längre bortavaro från burkar, chattande och uppvaktande män, hade kunnat bidra till välbehövlig distans och möjlighet att få möta sig själv i djupare mening. Hitta tillbaka till sin friska kärna och göra nya, ljusare val.