Citat:
Ursprungligen postat av
Malin.Nilsson
En genuin undran:
Vad hade du skrivit som underlag för din orosanmälan?
- Att modern var kär i en gift man? (har inget med hennes föräldraförmåga i vardagen under barnveckorna att göra)
- Att modern var kär i en man hon själv hade vigt för 9 år sedan? (har inget med hennes föräldraförmåga i vardagen under barnveckorna att göra...?)
- Att modern hade ett stort intresse för geocaching? (har inget med hennes föräldraförmåga i vardagen under barnveckorna att göra)
...eller vad?
Inget av ovanstående har korrelation med hennes föräldraskap. De män hon hade samkväm med var där under hennes barnfria veckor.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mirandamirage
Tack för svar!
Ulf W skickade in en orosanmälan 2015 till socialförvaltningen angående Ls förhållningssätt till barnen. Det resulterade endast och allenast i att socialförvaltningen uppmanades ex-paret att de skulle försöka samarbeta bättre kring barnen. Varken N eller E ville bo hos L i slutet av hennes liv utan valde att bo hos U. Så där har det redan gjorts ett försök av U själv.
U ville inte vara Ls ventil när hon berättade om den destruktiva relationen till S. Då blir det inte helt lätt att skapa en allians med honom kring LW menar jag. Han ångrade dessutom sin orosanmälan för att det kunde falla ett negativt sken över hans eget föräldraskap, om jag tolkar hans exfru Malin korrekt?
Vad gäller våld i nära relationer och annan traumabehandling krävs ofta att man först avbryter den destruktiva relationen, innan man kan delta. Har fått det bekräftat från andra källor som deltagit i sådan behandling. Det är själva ingången för att arbeta vidare med patienter.
Den behandlingen är ju en slags känslomässig avgiftning från ett osunt beroende. Den arbetar delvis med att ge kunskap och belysa mönster hos sig själv och den andre destruktiva parten och hur man samspelar. Det finns ingredienser av jag-stärkande behandling men även att äga sitt eget problem m.m.
Jag skulle säga att det är en avgörande behandlingstyp för människor som lever i destruktiva relationer och dysfunktionella upprepande mönster då den är anpassad efter deras behov Det gäller alltså L, likväl som många fler.
1. Vore jag väninna skulle jag omgående informera L om att hon riskerar att bli dödad och utsätta sina barn för risker. Att dödshot, är gränsöverskridande psykiskt våld, som är en del i en ökande, och upptrappande våldsspiral.
2. Att hon absolut inte får konfrontera och provocera någon som dödshotar,. Att hon bör backa ut ur relationen, och alternativt söka skyddat boende, och byta namn.
3. Om hon inte är intresserad av att avbryta den destruktiva relationen söka skydd, eller behandling skulle jag bryta kontakten med henne. Jag skulle avvisa alla eventuella kontaktförsök om hon inte backar ut ur relationen.
Den fria viljan är avgörande:
Vill du stanna eller inte det är den avgörande frågan. Ingen kan tvinga henne. Socialförvaltningen kan inte tvinga henne att göra slut med S. Inte ja. Inte U. Inte någon väninna.
Min tänkta orosanmälan hade ju varit för att fästa Soc och Lenas uppmärksamhet på det faktum att det finns folk i hennes omgivning som reagerar och bryr sig om henne och hennes barn.
Jag är naturligtvis inte så naiv att jag inbillar mig att Soc är nån 'deus ex machina' som kan återställa ordningen i Lenas liv. Der handlar om att visa handlingskraft, att lägga en plattform, att fronta Lena med detta att hennes barn undan för undan har börjat undvika henne och alltmer börjar flytta över till UW.
Om en kvinnlig pastor, bland folk i Örebro polishus, börjar benämnas "Porrpastorn", då är det i min bok högt och stigande vatten kring henne. Barnen skall inte behöva nås av såna rykten. Jag hävdar att LW:s barn levde utsatt och nu efteråt har det inte framkommit något som skulle tyda på att en bättring var i annalkande. Inget tydde på att LW var på väg att bli förnuftig (läs: frisk).
Man kan, som här görs, tala om att m h a samtal försöka få loss kvinnor ut ur destruktiva relationer och det är vällovligt och många gånger också framgångsrikt. Fast när man har att göra med en psykiskt så sjuk kvinna som LW var i senare skede av livet, då är det inte lätt att uppnå och upprätthålla ett kontrakt med syfte att få henne till insikt om nödvändigheten i att bryta med SD. Och de andra männen.
I LW:s sjukdomsbild ingår att hon gjorde sig sexuellt tillgänglig. Det är inget att moralisera över att hon i sina trosor har sperma från mer än en man, utan man kan konstatera att det är en indikator på hennes dåliga mående. Vi skall inte förväxla hennes sexuella beteende som exempel på "en kvinna som vet att ta för sig av livets goda". Det är istället en kvinna med en trasig själ, en trasighet illa dold under ett stort mått av [hyper-]aktivitet och ett extremt behov av att göra sitt liv så publikt som möjligt.
Det är ett ödets ironi att LW "tyvärr" inte blev sjukare. Hade det inträffat hade hon kunnat ges vård enl LPT och hon hade då med stor sannolikhet varit i livet idag.
Mod har nyss gjort klart att diskussioner om vad samhället kunde ha gjort.. etc etc
Släpper härmed all diskussion om vad LW:s öde skulle ha kunnat lära oss.
Jag hoppas att hon nu har fått komma till ro!
Stackars människa!
Stackars barn!
Vill egentligen inte lägga in en emoji, men gör det ändå: