Citat:
Ursprungligen postat av
Innominata
Hur självbehandlar man symptomen då? Förutom att vila och dricka mycket?
Hur vet man om man blir akut sämre? Är det en viss febertemperatur, t ex 40°?
Det gamla vanliga är att du behöver ordentligt med vila och att kroppen behöver energi och vätska. När det gäller lunginflammation så är det så vitt jag vet sjukhus som gäller. Det är för övrigt den vanligaste dödsorsaken bland barn i världen med nästan 1 miljon döda barn årligen, och då huvudsakligen i tredje världen där möjligheterna till vård kan vara obefintlig pga fattigdom eller krig.
Ett relativt enkelt sätt att få en indikation på om det kan vara lunginflammation är att räkna antal andetag under en minut, vilket man gör på små barn som inte kan förklara hur de mår. Gränsvärdena varierar med åldern, med >50 för de minsta och >30 upp till fem år cirka. Kolla upp exakta siffror med 1177 om du behöver. Det man letar efter är snabb ansträngd andning. På små barn kan man se att dom liksom jobbar med magen för att andas när dom får problem.
Vuxna är lite enklare eftersom man ofta kan kommunicera om hur det känns, om det gör ont osv. Ofta har man hosta i början eftersom kroppen försöker få ut vätska i den nedre delen av luftrören. Man kan också ha ont i bröstkorgen och feber av infektionen. När lunginflammationen väl satt sig kan den börja stänga ner lungornas funktion, vilket helt enkelt gör att man får svårare att syresätta blodet. Kroppen försöker kompensera detta genom att andras snabbare och djupare. Detta går dock bara till en viss gräns innan man behöver tillsätta syre till inandningsluften för att öka effekten hos den luft som kommer ner.
I svåra fall klarar man inte av att trycka ut lungorna tillräckligt vilket kan öka mängden koldioxid i blodet. Man ventilerar helt enkelt inte blodet på ett bra sätt. I det fallet behöver man hjälp av en respirator, vilket också är fallet om man är tvungen att lägga ner en slang genom luftstrupen för att kunna suga bort slem och annat.
Kortfattat kan man säga att man håller patienten vid liv tillräckligt länge för att kroppen ska hinna slå tillbaka mot viruset, eller för antibiotika att slå ut bakterieinfektioner. Problemet är att man jobbar mot klockan eftersom respiratorn också gör att muskulaturen runt lungorna försvagas och gör det allt svårare för patienten att komma tillbaks till normal funktion. Dessutom ökar risken för sekundära infektioner under den tid man ligger på detta vis.
Det är en eländig sjukdom verkligen. Kräver stora personalinsatser och god infrastruktur, och det tar tid att bli frisk.
Vi har som sagt fantastiska människor som fixar detta på våra intensivvårdsavdelningar. Risken i detta virus ligger snarare i att
mängden som behöver denna hjälp ökar dramatiskt. Givet att WHO har korrekta siffror skulle exempelvis 5000 smittade kräva 1000 sjukhusplatser, varav 150 skulle hamna på intensiven. De övriga 850 skulle heller knappast ligga på vanliga avdelningar heller. Mängden smittade är alltså nyckeln för att hålla dödstalen nere.