Citat:
Ursprungligen postat av
Rastade
Helt ärligt så skulle inte jag heller ta han på allvar.
Din mening och uttalande tycker jag är ett alldeles utmärkt exempel på att just detta är en delförklaring, bland många fler, till att vissa utsatta kvinnor bryter en destruktiv relation och söker skyddat boende, medan andra inte gör det.
Vissa personer tror helt enkelt inte på andra människors ord, och vad de säger, utan istället gör man en omskrivning och tolkar in något annat än vad som egentligen sägs, medan andra tar orden på högsta allvar. Det går en tydlig skiljelinje där. Om du gör en missbedömning här kan det vara skillnaden på liv och död.
Naturligtvis kan det också påverkas av vem som säger något, vad som sägs, och hur det sägs, samt i vilken kontext. Men lika mycket kan det bero på hur man själv använder och värderar språket när man kommunicerar. Hur vårdslöst man själv kommunicerar, eller hur noggrann och exakt man uttrycker sig samt vad det bakomliggande syftet egentligen är med vad som sägs.
Angående det senare brukar man ta hjälp av ledtrådar som röstläge, betoning, och språkmelodi vid telefonsamtal. Ansikte mot ansikte får du ledtrådar genom kroppsspråk osv. Sedan underlättar det också att tyda och tolka budskapet bakom orden, ju bättre man känner en annan människa.
En del utgår felaktigt från att andra är, tänker och fungerar som sig själv. I praktiken innebär det att om man själv uttrycker sig ogenomtänkt, hämningslöst och dylikt under ett gräl så utgår man från att den andre parten också gör så. Om man själv ångrar sig, och vet att man inte menade allt elakt man sade, så utgår man från att den andre parten känner samma sak. Det menar jag är en fälla och ett riskbeteende.
Sedan underlättar det att ha ett eget rikt och belanserat känsloliv och en välutvecklad empati när man ska uppmärksamma, förstå och avläsa psykologiska och beteendevetenskapliga uttryck korrekt. Svaret på en relevant kontrollfråga: Om någon hotar dig, och dina barn, var går din gräns för hur mycket du kan hantera och tolerera? avslöjar en hel del om din bedömningsförmåga att urskilja hotbilden adekvat.
Språk är kommunikation, och ord används för att nå fram och göra sig förstådd.
Till motsats från dig, skulle jag i högsta grad tro på någon som dödshotar mig och det finns flera goda skäl till detta:
1. Människor använder inte dödshot som skämt. Dödshot har andra funktioner.
2. Att dödshota någon är en gränsöverskridande handling som är ett kvitto på fara angående avsaknad av impulskontroll, behovet av kontroll, och desperation angående självupplevd kränkning.
3. Att gå till en sådan ytterlighet att mitt barn också hotas är en kraftigt ökande psykiskt våld som utövas mot mig.
Om man inte reagerar vid punkt tre utan fortsätter ursäkta beteendet och umgås med den hotande parten då finns det bara en förklaring. Man förstår inte att läsa av signalerna korrekt för att man själv är gränslös.
Kristin J, Lenas väninna erbjöd henne att bo hos henne som skyddsåtgärd när hoten eskalerade, men Lena nekade, och smsade istället med Stefan och åkte iväg och mötte upp honom.
