Citat:
Hej allesammans !
Jag arbetar som distriktssköterska på en vårdcentral i en mellanstor stad i Svealand. Vi har fått information från Regionen om de förberedelser som gjorts och i vår stad så ska potentiellt smittade hänvisas till akutmottagningen för provtagning om det skulle bli aktuellt - ingen ska alltså egentligen till vårdcentralen då vi saknar skyddsutrustning av rätt kaliber och heller inte kan genomföra provtagning för Corona. Men de flesta i staden som får hosta och feber söker oss ändå, ofta för att de tror att antibiotika hjälper mot virusinfektioner eller helt enkelt för att man är sjuk och då ska man ju ringa sin vårdcentral. Det här med att stanna hemma och satsa på egenvård är inte lika självklart längre, särskilt inte i vår utlandsfödda befolkning.
För mig är yrket en profession och inte ett kall, mina kollegor resonerar likadant. Vi vårdar gärna sjuka, det är ju därför vi utbildat oss, men bara under förutsättning att vi inte löper en uppenbar risk att själv bli sjuka. Detta är relativt; givetvis bedömer jag tonsilliter och åker jag på det själv så hör det till jobbet, det är inte hela världen. Men Corona är ju något annat. Jag är beredd att dö för min familj, men inte för mina patienter. Min fundering gäller vad arbetsgivaren kan ställa för krav på mig; om det värsta händer och sjukvården havererar (och det tror jag den gör ganska omgående vid ett utbrott) och infekterade patienter i desperation söker vård på alla nivåer, alltså även primärvård, måste jag då ändå träffa dom ? Utan rätt skyddsutrustning och rutiner ? Är det arbetsvägran, eller kan jag åka hem och ta hand om min familj ? Jag förstår ju att arbetsgivaren tilldelar arbetsuppgifterna och att inte alla som i så fall söker oss med hosta, feber och nedsatt allmäntillstånd har Corona - men samtidigt har väl arbetsgivaren en laglig skyldighet att skydda sina arbetstagare ?
Just patienter med hosta och feber bedömer jag rutinmässigt - men måste jag göra det vid Coronamisstanke ?
Jag arbetar som distriktssköterska på en vårdcentral i en mellanstor stad i Svealand. Vi har fått information från Regionen om de förberedelser som gjorts och i vår stad så ska potentiellt smittade hänvisas till akutmottagningen för provtagning om det skulle bli aktuellt - ingen ska alltså egentligen till vårdcentralen då vi saknar skyddsutrustning av rätt kaliber och heller inte kan genomföra provtagning för Corona. Men de flesta i staden som får hosta och feber söker oss ändå, ofta för att de tror att antibiotika hjälper mot virusinfektioner eller helt enkelt för att man är sjuk och då ska man ju ringa sin vårdcentral. Det här med att stanna hemma och satsa på egenvård är inte lika självklart längre, särskilt inte i vår utlandsfödda befolkning.
För mig är yrket en profession och inte ett kall, mina kollegor resonerar likadant. Vi vårdar gärna sjuka, det är ju därför vi utbildat oss, men bara under förutsättning att vi inte löper en uppenbar risk att själv bli sjuka. Detta är relativt; givetvis bedömer jag tonsilliter och åker jag på det själv så hör det till jobbet, det är inte hela världen. Men Corona är ju något annat. Jag är beredd att dö för min familj, men inte för mina patienter. Min fundering gäller vad arbetsgivaren kan ställa för krav på mig; om det värsta händer och sjukvården havererar (och det tror jag den gör ganska omgående vid ett utbrott) och infekterade patienter i desperation söker vård på alla nivåer, alltså även primärvård, måste jag då ändå träffa dom ? Utan rätt skyddsutrustning och rutiner ? Är det arbetsvägran, eller kan jag åka hem och ta hand om min familj ? Jag förstår ju att arbetsgivaren tilldelar arbetsuppgifterna och att inte alla som i så fall söker oss med hosta, feber och nedsatt allmäntillstånd har Corona - men samtidigt har väl arbetsgivaren en laglig skyldighet att skydda sina arbetstagare ?
Just patienter med hosta och feber bedömer jag rutinmässigt - men måste jag göra det vid Coronamisstanke ?
Detta bör ni ju planera för kan hända. Vad säger cheferna om ni tar upp detta scenario? Som medborgare räknar jag med att brandkåren kommer och försöker rädda mig om mitt hus brinner, att vårt försvar faktiskt försvarar landet vid angrepp även om det kan vara farligt för den enskilde soldaten. På samma sätt förväntar jag mig att vården och dess personal vårdar mig om jag blir sjuk, de kommer så att säga med jobbet.
