Citat:
Jag anser inte din tolkning av fenomenet särskilt givande. Dels är den för tunn, dels är den bara ena halvan av sanningen. Ligga med SR startade frågeställningen såhär:Känner du igen idén att det finns vissa tjejer man ligger med, medan andra är flickvänsmaterial? Det kallas mycket talande för hora/madonna-komplexet och är något som Freud hittade på för längesedan... Kort och gott menade han att män lider av ett komplex som gör att de bara kan se en kvinnan som antingen älskad eller älskarinna.
Det är ett sätt att feminisera diskussionen om fenomenet, men Freuds förklaring är fortfarande bättre.
Såhär skriver samma källa inför ett annat program om samma sak:
"Jag lider av ett hora/madonna-komplex"
Dagens tio saker är skrivna av signaturen Tjejen, 35 år.
1: Jag har väldigt, väldigt svårt att inte gå igång på män. Även de jag inte borde, eftersom jag är en gift och stadgad småbarnsmamma. Jag misstänker att det handlar om ett bekräftelsebehov, för egentligen behöver jag inte ligga, utan bara att flörta och på sin höjd kanske hångla lite. Ibland mår jag dåligt över mitt beteende, och ordet "missbruk" har någon gång snuddat mina tankar.
2: Jag kollar på porr, och går mest igång på filmsnuttar där män onanerar och kommer, eller gruppsex, eller shemales. Jag erkänner inte det för min man, han tror att han är mer sexuell än jag. Och jag skulle definitivt inte erkänna vilken typ av porr jag gillar mest, det skulle få honom att tappa respekten för mig, tror jag.
3: Jag är förmodligen mer sexuell än min man, eller kanske mer på ett helt annat sätt. Jag skulle gärna experimentera mera, lockas av tanken på swingersklubbar, tycker bdsm är kul. Han är vanilj, jättevanilj. Men det är okej, för att...
4: ... jag lider själv av något slags självpåtaget madonna/hora-komplex. Jag känner mig inte så vansinnigt attraktiv och sexuell i hemmamiljön, bland blöjbyten, berg av disk, otvättat hår och stinkande armhålor innan man kommit in i duschen. Jag tror jag tar på mig mamma- och fru-rollen mer än jag borde.
5: Jag behöver ha mer dejtingsex för att kunna släppa loss och ha kul sex. Jag har roligare, mer uppfinningsrikt och mer upphetsande sex med någon jag inte lever med.
6: Jag fantiserar om tjejsex. Jag har hånglat rejält med en tjej för att prova, och det skulle nog kunnat blivit mer om jag hade velat. Men jag blev inte så kåt att jag behövde få mer. Har ännu inte kommit på om det beror på att jag inte tände på henne, eller om tjejsex ändå inte är något för mig, trots mina fantasier.
7: Jag väger 10-15 kilo för mycket, brösten hänger, magen har sina bilringar och bristningar. Trots det tar jag för mig, skiter faktiskt fullständigt att kroppen inte ser ut som när jag var 20. Vill jag får jag ligga hur mycket jag vill ändå, och kan få män att tråna om jag lägger manken till. Och dessutom funkar kroppen till att både ge och ta emot njutning. Jag kan helt enkelt konstatera att förmågan att få omkull män inte sitter i kroppsformerna, utan det är attityden, blickar, leenden - själva flirtandet - som är nyckeln till framgång.
8: Jag var rätt vild när jag var yngre, och hade någon vetat hur jäkla dirty jag var som förförde min körskolelärare, en betydligt äldre kollega, och andra betydligt äldre män vet jag inte om folk sett på mig med samma ögon som innan. Men äldre män var spännande då.
9: Jag tycker yngre män är mer spännande nu för tiden. Den allra yngsta, där det faktiskt hade kunnat bli mer än bara lite sex om omständigheterna varit annorlunda, är elva år yngre än mig.
10: Jag onanerar ganska ofta. Jag jobbar på ett ganska ostört ställe, så ibland kan jag ha en liten mysig stund för mig själv. Jag onanerar också ibland när jag inte kan sova, det hjälper mig att slappna av.
Här är en liten skrift till om hur man kan se fenomenet idag:
https://thoughtcatalog.com/heidi-priebe/2015/06/here-is-what-a-madonna-whore-complex-looks-like-in-2015/
Det finns ganska många som försöker förminska dikotomin eller paradoxen idag, men den är på riktigt. Kanske är det retroaktiv svartsjuka, kanske är det mommy-issues, men eftersom den mest drabbar män förminskas och förlöjligas den till den grad att man inte ens vill erkänna dess existens, men...
Symptomen finns beskrivna i flera tusen år gamla skrifter och fram till idag och saknar egentligen fortfarande en bättre förklaring än Freuds.
Du får gärna ta en sving åt det hållet och se om du har ett bättre svar.
Jag lyssnar.