Citat:
Sedan jag läste Lars Larssons briljanta bok är jag helt övertygad om skandiamannens skuld. Har sällan känt mig så tillfredsställd som när jag just läst ut den. Äntligen closure! Dock ska man ju inte vara FÖR säker på något så jag har försökt mig på ett tankeexperiment där jag försöker hitta ett rimligt scenario där han faktiskt är oskyldig och där hans beteende kan förklaras. Jag får inte riktigt ihop det dock. Vill gärna att ni andra som har koll på detaljerna fyller i det som saknas eller sånt jag inte tänkt på.
Vi leker nu med tanken att skandiamannen är helt oskyldig. Jag tänker mig att det kan ha gått till ungefär såhär.
Han stämplar ut 23:19, vartefter han småpratar med vakten (kort enligt honom själv, längre enligt vakten), sedan lämnar han skandiahuset och skyndar mot tunnelbanan. Han passerar mordplatsen strax INNAN mordet sker. Han stämplar ut någon gång mellan 23.19.00 och 23.19.59. Lägg till 40 sek gångtid på detta så passerar han platsen någon gång mellan 23.19.40 och 23.20.40, dvs ca 1-2 minuter innan skotten. Då har jag inte räknat in den tid han pratade med väktaren vilket kan vara allt från ett par sekunder upp till någon minut.
Låt oss säga att han missar Palmemordet med ca en halv minut och sedan missar han också tunnelbanan. Jag vet inte exakt vilken tid sista tåget gick, detta skulle vara intressant att veta. Han måste i alla fall ta sig till nedgången på Kungsgatan eftersom den på Sveavägen är stängd. Kan någon som har koll på tiderna bekräfta om det är troligt att missa tåget om han passerat mordplatsen just före mordet?
Han bör då i alla fall ha vänt om och gått tillbaka norrut eftersom nattbussen gick från Odenplan. På vägen tillbaka ser han uppståndelsen kring mordet och betraktar händelserna på håll, kanske är han så långt bort som på Sveavägens västra sida, vilket jag iofs inte tror men skulle kunna förklara varför inget av de närvarande vittnena sett honom.
Han får en någorlunda klar bild av vad som hänt, han noterar de andra vittnenas signalement, hör deras berättelser och snappar även upp att det är Palme som är skjuten. Besviken över att ha missat århundradets historiska händelse med några sekunder tar han sig tillbaka till skandiahuset och dricker en kopp kaffe med vakten. Nu bör klockan vara ca 23.40 enligt vaktens vittnesmål. Här tar han på sig en betydligt aktivare roll i händelserna och placerar sig själv på platsen redan innan skotten faller. Han broderar ut historien och beskriver hur han blir vittne. Han placerar sig själv nära inpå mordet, tyvärr alldeles på den plats där mördaren måste ha befunnit sig, något han inte inser då men när han förstår det är det försent att ändra sin historia. Hans förklaring till varför han inte sett mördaren blir då att han tittade på klockan.
Allt eftersom tiden går väver han in allt fler detaljer i sin historia. Han springer efter poliserna, pratar med Lisbet, hjälper till med framstupa sidoläge, etc. Lögnen är satt i rullning och nu vore det alldeles för pinsamt att erkänna att han ljugit så han håller fast vid sin historia. Kanske tror han nästan på den själv.
OM han är oskyldig tänker jag att det måste ha gått till ungefär så och jag får då fortfarande inte ihop det hela. Det är så rörigt.
Varför i så fall ringa till polisen dagen efter? Om hans berättelse är lögn bör han ju inte alls ha riskerat att blandas ihop med gärningsmannen eftersom han inte ens var på plats? Han vet att det signalement som lämnats omöjligt kan vara på honom. Det signalement som beskriver en man i lång mörk rock kan bara vara relevant för honom om han 1. Faktiskt befann sig i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan som vittne och sprang in i gränden efter poliserna vilket han påstår. Eller om han 2. Är gärningsmannen och vill minska trovärdigheten på signalementuppgiften. Alternativ ett bör vara helt uteslutet med tanke på de andra vittnenas berättelser. Även polisen har ju uteslutit detta. Då återstår bara alternativ två.
Enda sättet att förklara hans beteende är att placera honom i rollen som mördaren. Då faller allt på plats. Han säger ju också att han gör allt det som mördaren gör, utom att just skjuta. Han stannar till strax innan hörnet (för att kolla på klockan enligt honom själv), tvekar lite vid Palmes kropp (i förhöret i rättegången mot Christer P beskriver han detta), springer in i gränden, etc.
Lägg till detta brevet till Sven Anér där han skriver att han "i högsta grad var närvarande vid mordet på Olof Palme". Enligt mig är det case closed.
Vi leker nu med tanken att skandiamannen är helt oskyldig. Jag tänker mig att det kan ha gått till ungefär såhär.
Han stämplar ut 23:19, vartefter han småpratar med vakten (kort enligt honom själv, längre enligt vakten), sedan lämnar han skandiahuset och skyndar mot tunnelbanan. Han passerar mordplatsen strax INNAN mordet sker. Han stämplar ut någon gång mellan 23.19.00 och 23.19.59. Lägg till 40 sek gångtid på detta så passerar han platsen någon gång mellan 23.19.40 och 23.20.40, dvs ca 1-2 minuter innan skotten. Då har jag inte räknat in den tid han pratade med väktaren vilket kan vara allt från ett par sekunder upp till någon minut.
Låt oss säga att han missar Palmemordet med ca en halv minut och sedan missar han också tunnelbanan. Jag vet inte exakt vilken tid sista tåget gick, detta skulle vara intressant att veta. Han måste i alla fall ta sig till nedgången på Kungsgatan eftersom den på Sveavägen är stängd. Kan någon som har koll på tiderna bekräfta om det är troligt att missa tåget om han passerat mordplatsen just före mordet?
Han bör då i alla fall ha vänt om och gått tillbaka norrut eftersom nattbussen gick från Odenplan. På vägen tillbaka ser han uppståndelsen kring mordet och betraktar händelserna på håll, kanske är han så långt bort som på Sveavägens västra sida, vilket jag iofs inte tror men skulle kunna förklara varför inget av de närvarande vittnena sett honom.
Han får en någorlunda klar bild av vad som hänt, han noterar de andra vittnenas signalement, hör deras berättelser och snappar även upp att det är Palme som är skjuten. Besviken över att ha missat århundradets historiska händelse med några sekunder tar han sig tillbaka till skandiahuset och dricker en kopp kaffe med vakten. Nu bör klockan vara ca 23.40 enligt vaktens vittnesmål. Här tar han på sig en betydligt aktivare roll i händelserna och placerar sig själv på platsen redan innan skotten faller. Han broderar ut historien och beskriver hur han blir vittne. Han placerar sig själv nära inpå mordet, tyvärr alldeles på den plats där mördaren måste ha befunnit sig, något han inte inser då men när han förstår det är det försent att ändra sin historia. Hans förklaring till varför han inte sett mördaren blir då att han tittade på klockan.
Allt eftersom tiden går väver han in allt fler detaljer i sin historia. Han springer efter poliserna, pratar med Lisbet, hjälper till med framstupa sidoläge, etc. Lögnen är satt i rullning och nu vore det alldeles för pinsamt att erkänna att han ljugit så han håller fast vid sin historia. Kanske tror han nästan på den själv.
OM han är oskyldig tänker jag att det måste ha gått till ungefär så och jag får då fortfarande inte ihop det hela. Det är så rörigt.
Varför i så fall ringa till polisen dagen efter? Om hans berättelse är lögn bör han ju inte alls ha riskerat att blandas ihop med gärningsmannen eftersom han inte ens var på plats? Han vet att det signalement som lämnats omöjligt kan vara på honom. Det signalement som beskriver en man i lång mörk rock kan bara vara relevant för honom om han 1. Faktiskt befann sig i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan som vittne och sprang in i gränden efter poliserna vilket han påstår. Eller om han 2. Är gärningsmannen och vill minska trovärdigheten på signalementuppgiften. Alternativ ett bör vara helt uteslutet med tanke på de andra vittnenas berättelser. Även polisen har ju uteslutit detta. Då återstår bara alternativ två.
Enda sättet att förklara hans beteende är att placera honom i rollen som mördaren. Då faller allt på plats. Han säger ju också att han gör allt det som mördaren gör, utom att just skjuta. Han stannar till strax innan hörnet (för att kolla på klockan enligt honom själv), tvekar lite vid Palmes kropp (i förhöret i rättegången mot Christer P beskriver han detta), springer in i gränden, etc.
Lägg till detta brevet till Sven Anér där han skriver att han "i högsta grad var närvarande vid mordet på Olof Palme". Enligt mig är det case closed.
Ja, syftet från författaren är ju just att du ska tro på detta.
Tycker heller inte ditt scenario med SE som oskyldig går ihop eftersom hans egna vittnesmål och väktarnas vittnes motsäger ett sådant scenario.
Uppgifterna om ex. Lars J. (oavsett som oskyldig eller GM) gör ju gällande att han/SE befinner sig vid mordplatsen både i plats och tidsmässigt utifrån skotten.
Ska han, som oskyldig, ha varit nere i tunnelbanan och vänt, så är det senare. Vid tidpunkten för mordet hade inte sista tåget gått..
