Citat:
Ursprungligen postat av
Djungelbruno
Lärt sig och lärt sig... det är väl den linjen han alltid har kört på och det var väl det som gjorde gamla NU och SMR någonting att räkna med. Lindberg gjorde om NMR till ett nytt NSF fullt av massa misfits som inte platsar in någonstans i samhället: överviktiga brudar, gamla pundare, allmänna kufar, blandat white trash från landsorterna. Kan hända att NMR tidvis har lyckats rekrytera mer människor, men då har de tummat ordentligt på kvalitén.
NS kommer aldrig ”gripa makten”, men det tror jag inte har varit tanken heller. Dock kör de ju lite av en halvmesyr när de å ena sidan ska ha en sluten grupp, å andra sidan lägger ut bilder på olika aktiviteter. Det ligger väl dock lite i tiden att visa upp sig för att få något sorts erkännande.
Jag vet inte när SMR eller dess ungdomsförbund någonsin var att räkna med eller ens vad det betyder i sammanhanget? De själva och vissa "antifascister" gillar förvisso att förstora upp deras farlighet och tillskriva dem ett enormt våldskapital, men det har ju alltid varit till största del oprövat då de typ aldrig hade offentliga aktiviteter, Klas Lund var ju då som nu livrädd för repression och förbjöd nästan allt som kunde leda till att organisationen provocerade stat eller "rödingar". Vad spelar det för roll om man har gamla jaktbössor nedgrävda i backen eller kan boxas jättehårt om man aldrig någonsin använder de resurserna annat än som impuls från individuella medlemmar?
Precis som vi ser i Nordisk styrka nu låg fokus i SMR på att jaga de perfekta aktivisterna, skapa interna regelverk och bygga infrastruktur (som bara råkade och säkert ännu råkar vara i Lunds ägo) inför Det Kommande Raskriget(tm).
Angående kvaliteten på medlemmar får det resonemanget alltid mig att skratta lite. SMR var till bredden fylld med dysfunktionella anabola-pumpade människospillror, har inget belägg för det men kan mycket väl föreställa mig hur riksledningen på den tiden slet sitt hår i frustration över hur aktivisterna gång på gång misshandlade, knivade mördade och hotade flickvänner, familjemedlemmar, andra SMR-medlemmar och randoms på stan.
På många vis skulle jag som utomstående hävda att Simon lyckades attrahera vettigare folk än Lund gjorde. Under Simons era verkar riksledningen iaf ha tillräckligt med kontroll för att undvika att medlemmarna kör ner pistoler i käften på varandra.