Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

I början är det sällan så otrevligt, utan det är något som växer fram.
Och det kan vara så att man misstolkar ett kontrollbehov hos den andre som tecken på äkta kärlek.

Kanske bedyrar han sin kärlek efteråt och visar genuin (vilket det kanske verkligen är!) ånger. Gråter. Och förklarar att du förstår att jag blir helt olycklig av att se dig med den eller den! Jag älskar ju dig! Bara dig! Jag gör allt för dig! Bara du tar mig tillbaka, snyft, snyft. Jag var helt utom mig. Det är inte jag!

Och finns det känslor kvar kan detta vara svårt att stå emot. När man ser den där fina sidan som man har sett förut och som man egentligen vill ha, som man älskar, och som man längtar tillbaka till. Och man hoppas på att det aldrig ska hända igen...fast man egentligen agerar mot sitt bättre vetande. Så kan det bli när det handlar om kärlek. Känslor är inte förnuftiga.

Och särskilt inte när man ena stunden har blivit nertryckt i skorna och mått dåligt. Då är man otroligt mycket skörare och mottagligare för det som kan kännas (men ack så förrädiskt) kärleksfullt.

Och nej, jag har inte varit utsatt själv (eller utsatt någon annan) för något liknande. Jag har bara verkligen försökt att begripa något som känns ganska svårt att förstå.

Jag tror att SD till sist valde familjen
och att det var då som LW fick ett
plötsligt behov av att lägga korten på
bordet. Hon tålde inte att förlora mot HD.

När det till sist blev skilsmässa så hade
LW vunnit och då var inte längre SD
intressant. Enligt StHolmes.

Hon skulle inte gjort det för att minimera risken att bli mördad.

Mitt i prick!
Närmare sanningen går nog inte att komma med det vi vet om LW.

Det verkar vara mycket tuppfäktning bland
LWs beundrare. Det måste vara bittert att
bli nobbad för att LW ”var trött på män”
för att sedan få veta att hon hade ett
förhållande med SD.

Kanske. Men jag tycker inte det går ihop med de hot och trakasserier som finns. Dessutom finns det mer som talar för att LW gått vidare och inte SD sett till tiden innan mordet.

Jag tror inte LWs intresse byggde på att SD var gift. Tvärtom finns det omständigheter som pekar på annat.

Men går det verkligen jämföra Tova- och Lena-fallet? Tova var 19 och Lena 45 år. T har ett mångårigt förhållande bakom sig och B var hennes första kärlek. Hon saknar referensramar och egna erfarenheter av ett kärleksfullt och stabilt förhållande. Hennes första förhållande är kantat av destruktivitet, misshandel, hjärntvätt, hot och kontroll. Hon lyssnar varken på mor eller vänner. Ingen når fram till henne, hon är blockerad av skräck och fruktan. Hon är en ung, osäker tjej just i början av sitt vuxna liv. Framförallt anförtror hon sig åt sin dagbok.

L har haft ett mångårigt äktenskap bakom sig som verkar sakna alla dessa ingredienser som i Tovas situation är hennes första erfarenheter av en kärleksrelation. Dessutom, ju äldre du blir, desto mer förväntas din intuition utvecklas som en följd av din ålder och livserfarenhet. Jag resonerar inte idag, som jag gjorde som 20- åring. Det vore en katastrof som utsatte mig för massa dåraktiga och onödiga risker.

Jämförde jag med Tova fallet?

Vi vet väl inte när hoten och trakasserierna
gjordes? Det kanske var i november 2016
när SD var svartsjuk på MgL.

Sedan blev HD informerad om affären och
när SD insåg att han var på väg att förlora
sin familj så kanske han kom till sans och
valde dem.

HD valde ändå skilsmässa så småningom
och LW trodde att hon vunnit. Men SD
ville ändå inte ha henne? Han ville bara
ha tillbaka sin familj?

LW kanske hade egna foton, filmer, SMS
som hon hotade att visa för HD?
För att förstöra alla chanser till en
återförening mellan SD och HD.
För att hämnas på SD.
Och för att fortsätta att vara vinnare
över HD.

Tack för den bästa och mest gedigna sammanfattning jag någonsin läst på FB. Jag har inte följt tråden men kommer att göra det från och med nu.

Tror att många av de kvinnor som blir misshandlade av sina partners vill bryta förhållandet, men de vill att båda ska vara överens. Kanske få en ursäkt? När de inser att det inte kommer att ske vill de bryta ändå, men klarar det inte av tidigare beskrivningar i tråden. Att få höra att "jag dödar dig om du försöker lämna mig, jag hittar dig vart du än tar vägen, jag kan vänta hur länge som helst" etc etc gör nog att många kvinnor i destruktiva förhållanden är så livrädda och tror att det inte finns någon väg bort från "ödet". Vilka som än säger sig stå bakom kvinnans beslut att lämna (polis, släkt och vänner) och att inget skydd är heltäckande. Offren försöker hitta en annan utväg.

Ja, du diskuterar iallafall om dem och utgår från dem båda som kvinnor, och misshandlade och huruvida anhöriga känner och bör känna skuld.

Men deras bakgrund och förutsättningar är helt åtskilda, menar jag, och därför inte jämförbara.

Vad gäller Lenas död är det ett förväntat utfall, då man är 45 år, men inte har bättre utvecklad intuition. Det finns inga vänner eller närstående som kan klandras överhuvudtaget. Lenas mor och far vet ej heller om vad som pågår. Trots att vännerna avrådde henne, ville hon inte lyssna.

I Ts fall är saken en annan. Jag kan garantera att Tovas mor känner en djup skuld, en maktlöshet, som är outgrundlig och totalt dränerande. En maktlöshet som utgår från att vara mamma, kvinna och bra mycket äldre än sin dotter, utan att lyckas nå fram till sitt barn. Det är en ofattbar sorg, speciellt när hon inte får någon fler chans.