Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Jag tänker att polisens taktik är att inte avslöja något alls för någon enda person vad de pysslar med. De kan ju inte veta vem som är skyldig.
Det har nog hänt förr att till synes oskyldiga personer är de verkliga gärningsmännen. Tänk bara på Johanna Möller.
Att de kom tillbaka en gång till kanske inte bara var dålig koordination inom polisen? Får mig ändå att undra lite...
Jo, man förstår ju det där med sekretessen.. Men samtidigt när de stormar in i en människas hem och uppträder nästan aggressivt... Och sedan inte ger någon som helst förklaring.. Det är minst sagt frustrerande!
Jag tror att när de kom andra gången så letade de inte efter henne utan frågade bara ut min kompis om en massa detaljer. När hade ni kontakt senast, vem står på hyreskontraktet på lägenheten, hur länge har du bott här, hur länge bodde hon här ... etc etc . Min kompis sa att hon nästan kände sig misstänkliggjord själv.
Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Förlåt, det är så dumt av mig!
Jag reagerade nog lite instinktivt (blev nog lite "chockad") och utan eftertanke.
Och visst, det är kanske även så att polisen får väl inte börja att förstöra brottsplatsen om det inte handlar om att rädda liv.
Man får väl förmoda att det ganska snabbt kunde konstateras att de var avlidna och som du säger, kanske inte så tydligt vem det var under plasten.
Och om det hade varit någon annan än S, så gällde det ju snabbt att ta reda på var S var. Hon skulle ju kunnat varit hos sin kompis, och där handlar det plötsligt om ett annat dödsoffer. Hon skulle till och med kunnat varit gm om det handlat om en otrohetshistoria t ex.
Ja, det kanske finns förklaringar till detta som inte är så obehagliga som dem jag har målat upp för mitt inre.
Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Jag förstår dig verkligen.
Jag vet av egen erfarenhet att man kan ha svårt att ta in och acceptera när något hemskt har hänt. Och att man hoppas ända in i det sista. Och att man kan drabbas av overklighetskänslor, som att det inte har hänt fast man vet att det har det.
Ja, det är fortfarande så. Ibland är det som om allt är som vanligt igen, livet är väl bra och det är dags att fixa mat... Sedan slår det liksom ner i mig igen. Har otroligt svårt att ta in att detta har hänt!
Citat:
Ursprungligen postat av
Picasso2
När polisen väl hittat de två - efter att ha genomsökt huset från rum till rum - så backar de ut och gör inget mer. Man rapporterar in, och kallar på tekniker. Sen tar det säkert några timmar när väl teknikerna kommit till huset och man med säkerhet kunnat identifiera personerna. Det finns ett stort regelverk kring detta och är ju inget man kan ha bråttom med. Det får ta sin tid.
Jag kan ju noll och intet om polisarbete men det du säger låter ju helt logiskt. Då, under natten när det uppdagades, kändes det inte alls logiskt. Bara helt obegripligt.
