Citat:
Vet inte om jag tkr att tonåringar är mer ofria än ngn annan. De var snarare mer ofria som barn, som tonåring testar man olika tillhörigheter, testar sig fram i identitetssökandet. Jo det finns hur mycket som helst som tyder på det. Titta t.ex. på hur man är som tonåring; då har man ej funnit sig själv - man är ej fri, men nästan totalt bunden till gruppen. Människans eget liv i det lilla speglar evolutionen i det stora, i alla fall som ideal, och när hon blir äldre minskar, förhoppningsvis, hennes grupptänkande och hon blir mer fri. Tittar du på primitiva kulturer i dagens läge ser du samma sak - där är man oerhört bunden vid familjen i synnerhet. Människan har där inte blivit en individ. Hon är i första hand ett djur i flocken, och inte en individ.
Den moderna, västerländska mannen har hunnit längre i sin sociala evolution åtminstone. Här ser vi en man som hittar sig själv, vars relationer är verktyg för honom att växa, och expandera som människa. Staten, nationen, kulturen och allt det andra som vanligtvis knyts till kollektivet, är alltså verktyg för honom att bli individ; och utan fullständig frigörelse från kollektivet kan han inte bli osjälvisk, och förverkliga sin ädla natur. Jämför med t.ex. en kommunist som ser människans "ande" (hennes kreativitet, personlighet, medvetande, vilja, kraft etc.) som underordnad staten, alltså kollektivet. Kommunisten anser alltså att det flyktiga, föränderliga, köttsliga står över det som är evigt, att staten som oundvikligen bleknar bort då naturen går i cykler, där en form suddas ut och ersätts av en annan, ska kväva individen. Likaså nationalismen, som syftar till att glorifiera staten, nationen i första hand.
Den moderna, västerländska mannen har hunnit längre i sin sociala evolution åtminstone. Här ser vi en man som hittar sig själv, vars relationer är verktyg för honom att växa, och expandera som människa. Staten, nationen, kulturen och allt det andra som vanligtvis knyts till kollektivet, är alltså verktyg för honom att bli individ; och utan fullständig frigörelse från kollektivet kan han inte bli osjälvisk, och förverkliga sin ädla natur. Jämför med t.ex. en kommunist som ser människans "ande" (hennes kreativitet, personlighet, medvetande, vilja, kraft etc.) som underordnad staten, alltså kollektivet. Kommunisten anser alltså att det flyktiga, föränderliga, köttsliga står över det som är evigt, att staten som oundvikligen bleknar bort då naturen går i cykler, där en form suddas ut och ersätts av en annan, ska kväva individen. Likaså nationalismen, som syftar till att glorifiera staten, nationen i första hand.
Vad är fri, jag anser inte att den västerländske mannen har relationer som verktyg för att utvecklas utan detta är just biologiska faktorer, vänner är flocken, man skapar sig en relation/barn ur ren drift. Vet inte varför du vill särskilja västerländska och "primitiva" (vad nu det är) kulturer, visst är européer generellt kreativa och har dragit nytta av religionsfrihet och andra upplysningsideal, men även nationens "muskler" i form av vägbyggande, elektrifiering etc. Det individualistiska kan inte upprätthållas utan det kollektiva, den västerländske mannen har haft en lyx och "frihet" pga ekonomiska förutsättningar (och säkerligen en del genetiska fördelar). Är väl de primitiva kulturerna som har störst avsaknad av kommunism och nationalism.
Nationalism ser jag snarare som ett hyfsat styrelseskick, att man slår vakt om nationalstatens intressen. Man behöver inte hylla det egna, men det kan få finnas till som allt annat. Ger en stabil grund med gemensamma drag som just underlättar den individuella. Du tänker dig mer en världsregering? Eller inga länder öht? Tankar om välfärdsstaten? (som väl får ses som en premiss för denna individuella utvecklan?) En del socialism där också ju..
