Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Läst senaste veckorna om det ökande antalet självmord bland ME- sjuka som gett upp i sin kamp mot en sjukvårdsinrättning som inte trott på dem. Föräldrarna blev förmodligen medberoende och gav upp när samhället inte ville ge hjälp.

Ja det gör det. Men då har det i stort sett alltid funnits ett yttre hot om försämrad tillvaro.

Som exempel på yttre hot finns:
kommande krigsförlust (Göbbels) ekonomisk katastrof, hot om vräkning, kommande plågsam cancerdöd - äkta eller inbillad, inbillad rymdinvasion, kommande fängelsedom och social skam. Förlorad vårdnad om barnen. Närliggande avslöjande om sexuella övergrepp.
Även föräldrar som varit medlemmar i en suicidsekt som trott på en bättre tillvaro i nästa liv har dödat sina barn och sig själva.

Att hitta ett fall där det inte funnits någon form av yttre omständigheter som man varit övertygad om skulle rasera familjens liv är nästan omöjligt. Förutom som Bjärred har beskrivits av polisen.

Det finns många fall där en ensam förälder löpt amok och utplånat hela familjen - vanliga scenariet vid familicid.

Vanligen är det mannen i familjen som utför detta och dödar alla innan han själv suiciderar.
Över 99, 9% av familiciden i världen utförs av män. För att det ska klassas som familcid ska både barn och partner mördas. Det gör ofta inte de kvinnliga förövarna, som oftast enbart dödar barnen och sig själva, men inte maken.

Men att två föräldrar varit överens och gjord det är ytterst, ytterst sällsynt.

Sanning är att det för offret är mindre ångestframkallande och plågsamt att plötsligt bli skjuten med ett direkt dödande skott eller sprängd i bitar av en bomb. Även snabbt avskuren halspulsåder ger en snabb medvetslöshet och död.

Att bli strypt, kvävd eller dränkt är tar oftast mycket längre tid och ger dödsångest om man inte är ordentligt drogad. Man kämpar vanligen kraftigt emot och slåss för sitt liv för att få luft. Det är en kroppslig reflex.

För omgivningen är en traumatisk blodig död värre att hitta och städa upp. Men det har gått mycket snabbare att dö för offret.

Strypmord är mycket sällan planerade, som du säger. De sker vanligen i ilska och affekt eller för att stoppa någon från att ex skvallra efter en våldtäkt.

Familjen Hart i Oregon ar val ett av fallen.

Du frågade Likor, men misstänker att du söker flera svar för att kunna bilda dig en uppfattning om varför sunt tänkande individer ifrågasätter att två flickor fick exakt samma slaskdiagnos i samma ålder, att två flickor i samma familj slutade fungera och att båda flickorna fick hemundervisning. Inget konstigt alls.

För att barnen var trötta och inte orkade/ville/fick/klarade av att gå i skolan? Vilket av alternativen där tycker du verkar mest troligt? Först blev ena dottern trött, sedan blev den andra det. Troligen genetiskt arv, eller vad tänker du om detta?

Om barn två blir lika trött och ingen ifrågasätter det märkliga i detta sammanträffande är det naturligt att undrad vad barn 1 led av. Kanske var döttrarna uppe på nätterna och lyssnade på bråk mellan föräldrarna? Den ene föräldern (gissa vem) ville jobba dygnet runt, den andre kunde inte sova för att flitens lampa aldrig släcktes? Den ena ville kämpa sig till en professur, trots att kapaciteten bara når upp till 97,8 procent, inte de erforderliga 100?

Oskar hade ett skitliv. Han blev inte professor. Oskar blev utnämnd till professor post mortem. Det var någon som kände att de var riktigt att göra så.

Oskar tog livet av sig innan han fick besked om professuren. Han hade vigt sitt liv åt detta ända sedan han fann momsspåret i sitt tills dess flackande och ytliga akademiska liv, där han ville uträtta något stort. Hellre kunde inte ta ett avslag. Det var så nära ett NEJ. Det drog ut på tiden, det plägar göra så när svaret är negativt och någon inte vågar/förstår att beskedet blir jobbigt att framföra då det är rättvist, men ändå svårt att motivera för någon som kämpat väl. Han gick ned i en mental källare, där han vistats under längre tid och tog med sig både barn och fru. Barnen blev sjuka, frun accepterade att livet var skit och lät sig dödas/började smida mordplaner på de egna barnen.

Det är en skandal att barn 2 fick en diagnos utan att någon larmade socialtjänsten.

Vem blev momsprofessor?

För Oskar var det jobbigt att inte få besked, men ett NEJ hade varit outhärdlligt. Det NEJ:et kröp allt närmare. Strax efter jul skulle hans dom komma, det var kanske som att få en dödsdom. En del tar hellre nödutgången, det har hänt att män med dödliga sjukdomar väljer att gå händelserna i förväg, för att slippa lidande. Oskar klarade inte av lidande. Jag tror att han led väldigt svårt av prestationskrav och det gick i arv till döttrarna.

Detta är den snälla varianten. Det finns en elakare variant kring hemförhållandena som gjorde barnen utmattade känslomässigt och fysiskt. Man kan sitta inlåst och instängd utan att vara absolut inlåst, som en del har svårt att förstå. Föräldrars makt är för många oändlig. Det räcker med deras blotta närvaro för att barnet ska bli fysiskt slut av oro. Läs: Misshandlade lever i samma slags trötthet. Det som skedde i hemmet var definitivt misshandel och det slutade med döden för dem man gett sig på. Raka motsatsen till omsorg faktiskt.

Det är ovanligt.
Frågan är väl även hur mycket det rapporteras i media och vilket språk.

Har paret i Tyskland i åtanke med sin autistiska son och hans svårigheter.
Där de inte rapporterades ha psykisk sjukdom, uppfattades som engagerade föräldrar, trevliga och välutbildade. Samt efterlämnade ett långt gemensamt avskedsbrev.

Väldigt intressant Man har ingen egen identitet, dyaden äter allt. Därför kan man inte längre spegla varandra och det är grundkomponenten till att det kan bli så destruktivt. Många har upplevt light-versioner av det när de varit i destruktiva relationer. reflektion kring deras relation/partnerskap.
För att jag tror att delar av svaret ligger inte i det extrema i sig - även om ärendet är extremt.
Det berör inget Jonestown eller Bobby. De är varken en sekt under masssuggestion eller sadister.
Det handlar mer troligt om när det normala glider över och blir patologiskt.
Diffust och smygande över tid.

Det är normalt att ha stark integritet och en inställning att klara sig själv. Att inte delge allt till alla. Ett slags rollspel i sig.
Det blir patologiskt om det övergår i dold depression.

Tighta relationer är fint om det rör sig om salutogent stöd dvs får partnern att växa i rätt riktning.
Det blir patologiskt om det övergår till ett mer sekteriskt beteende, medberoende, symbios eller det intressanta dyadiska du beskriver.

Empati och altruism är fint - men empati är inte enhetligt positivt.
Altuism är ett kontinuum, med en spännvidd från positivt till negativt.

En hyperempatisk person kan ha uppriktigt goda intentioner - men som snarare skadar personen som denna försöker hjälpa.

Altruistiska avsikter måste köras genom ett filter, en rationell analys.
Långsiktig hjälp är tyvärr inte alltid uppenbart initialt eftersom människor ofta agerar intuitivt, stundom instinktivt och främst emotionellt.

Om en person är beroende av smärtstillande läkemedel kan en välmenande person dela ut smärtstillande för att hjälpa och lindra smärtorna och kanske täcker upp med en vals inför omgivningen. Tanken är att hjälpa men utfallet blir negativt då välmening skapar beroende snarare.
Den hjärtliga, känslomässiga grunden kan således vilseleda och altruismen blir patologisk.

Det som får oss tillfälligt att må bra är inte alltid det bästa. Gränsssättning kan både upplevas negativt - men ibland är ett tydligt nej den äkta altruismen.

Empati kräver således en förmåga att kunna distansera sig.
Altruism kan få långtgående konsekvenser vid självuppoffring och leda till stress, utbrändhet och depression och finns i kärnan för medberoende likaväl som att curlande föräldrar med de bästa intentioner kan skada sina barn.

Jag tror en hel del av problematiken hos föräldrarna kan fångas i ett altruistiskt bias om det så är curlande med ångestinslag, självuppoffrande och utbrändhet - likaväl som en patologisk relation sinsemellan och troligen även ett överkrav på föräldrarollen (inbillade förväntningar).

" En mor kom till mig:
säg, vad är det som fattas i min kärlek?
mina barn älskar mig ej som jag dem.
Jag sade:
likgiltighet, lite svalkande likgiltighet.."

Hej.
Över 3 års sjukdom hos den ena dottern.
Möten hos skola, läkare, BUP, hemskolning mm.
Söka bot med ljus och lykta överallt, även i Tyskland och i Belgien.
Ingenting hjälper utan den dottern blir bara sämre och sämre.

Den ena förälder tar detta mycket hårt.
Dels för att föräldern inte kan hjälpa sin dotter och dels för att föräldern börjar
anklaga sig själv för att dottern råkat ut för detta.

Efter ca 3 år insjuknar även den andra dottern i samma sjukdom.
Livet blir ännu värre och nu skall man börja om med allt igen.
Tillslut var barnen så dåliga att dom inte kunde ta sig upp ur sängarna vissa dar.
Dom hade diagnosen kronisk trötthetssyndrom (ME) efter helt korrekta utredningar av en
specialist och överläkare. Hans bedömning är även kvalitétsstämplad av IVO

Den ena föräldern kroknade först, och efter ett tag så kroknade även den andre.
På hösten beslutade dom sig för att ta livet av sig om det inte blev bättre.
Sen har dom erkänt i olika dokument att dom gemensamt och i samförstånd har fattat
detta beslut och först dödat barnen för att sen döda sig själva.
En av anledningarna var just barnens ME sjukdom.

Typ så, är en av varianterna här i tråden, och ungefär vad polisens utredning
kom fram till.

Ja. Det finns en och annan familj som har gjort detta, men som sagt så är det jäkligt ovanligt.
Mer vanligt att just EN förälder går bananas av nån anledning.
Kvinnor utför oftast detta på små barn, och män tar dom lite äldre.
Kvinnor brukar oftast vara lite mjukare i sitt dödande och kväva med kudde eller strypa eller liknande, medans männen är lite mer våldsamma.

Men att två föräldrar dödar sina barn och sen tar livet av sig är jätteovanligt.

Men allvarligt..? Hur drogar man barn?

Dessa töser uppges ha varit svårt sjuka i ME. Kanske haft ont, mått illa, hjärtklappning, yrsel?

Att föräldrar då både kan förväntas ge barnen en del medicin som de påstår ska lindra är nog inte så konstigt. Att barnen tar tabletterna som föräldern säger ska lindra är också troligt.

Hade någon förälder velat få i barnen något hade sannolikt det till och med gått att helt öppet få dem att ta preparaten.

Det märkliga i Bjärred är att dessa påstått svårt lidande barn - inte hade någon verksam medicin i kroppen överhuvudtaget.
Ingenting.
Inte ens något som skulle lindrat ME-symptom.
Endast spår , dvs ej verksam substans, av sömnmedel i ena flickan. Absolut inget i den andra.

De lugnande medel, som fanns i hemmet, hittade man enbart i föräldrarna själva. Hur har någon tänkt under månader av planering???

Ja du har rätt.
Men till skillnad från vad som uppges om Bjärred fanns där ett reellt påtågligt yttre hot.
Myndigheterna hade återigen inlett en undersökning om de sex adoptivbarnen misshandlades, svältes och for illa i hemmet.
Tidigare utredningar under åren hade alla lagts ner, bl a för att familjen ofta då flyttat till en ny stat.
Nu hade Soc träffat föräldrarna tre dagar före katastofen och informerat om vad som skulle kunna ske med barnen.
I de barns kroppar man återfunnit fanns också stora mänder sömnmedel.

Väldigt olikt uppgifterna som meddelats om Bjärred.

Ja, dessa töser uppges ha varit svårt sjuka i ME av en barnspecialist och uppges ha blivit mördade av båda sina föräldrar av polisen. Det är bra att du utgår från den fakta vi har i fallet.