Citat:
Ursprungligen postat av
Merrybum
Tror ni inte mamman själv vill tro att hon tappade sitt barn? Jag tror att om man dödat sitt barn så kickar det in ett och annat försvar i kroppen på en när man inser vad som hänt. Jag tror att förnekelse inför sig själv och andra kan vara extremt stark. Jag tror att försvar och förnekelse skulle vara starkt hos alla i den situationen. Om sen den här mamman har missbruksproblem lär det ju vara metoder som går på automatik i hennes hjärna.
Jag förstår hur du menar, men ger ett instick hur jag funderar:
- OM (jag säger OM) barnet blivit kraftigt skakad (shaken baby syndrome) i affekt så är ju det att direkt skada barnet och man vill då skylla hennes förmodade hjärnskada på att hon tappade barnet av en olyckshändelse.
- Hon tar på sig skulden för vad pappan har gjort eftersom de båda vet att han inte får vistas i hemmet pga begränsad umgängesrätt (minns jag fel, så rätta mig). Jag vet inte om det framgått hur länge barnet ska ha varit dött, men om barnet fått en skallskada (ger sig inte alltid till känna omedelbart) och föräldrarna tror att barnet är hyfsat ok och lägger henne för att vila lite och och hon i sömnen förvärrast i tillståndet så kanske de själva inte visste att barnet avlidit och ändå vill hoppas att det finns en chans att barnet kan överleva när den anhöriga hittar henne. Ja, då drar ju pappan iom att de brutit mot de villkor som ställts.
För skulle flickan gått att rädda så är det ju bye bye forever och de blir av med vårdnaden.
Krångligt formulerat kanske...