Citat:
Ursprungligen postat av
zilvereko
Angående sidomaterialet/slasken (Se särskilt punkt 4)
...
Bedömningen av vad som ska ingå i förundersökningsprotokollet är av central
betydelse för en rättvis rättegång. Reglerna om vad förundersökningsprotokollet ska innehålla finns i 20 § förundersökningskungörelsen (1947:948) –
hädanefter FUK. Det ställs stora krav på åklagarens objektivitet. Inte bara
sådant material som enligt en något snävare åklagarbedömning klart kan sägas
vara av direkt betydelse för målet ska tas med utan även sådant material som
från den misstänktes och försvararens sida kan vara av betydelse....
https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/rattspromemorior/rattspm-201901-den-misstanktes-ratt-till-insyn-i-en-brottsutredning.pdf
Under ”normala” och godartade förhållanden ska det säkert inte behöva bli mycket trassel kring vad som bör hamna i slasken och inte, skulle jag tro. Så länge det gäller rena bevisfrågor i alla fall. Sen är väl få fall helt ”normala” i en ideal mening, utan unika, men givet att personen ska fällas för vad som står i åtalet så reglerar ju saker sig trots allt efter detta, vilket torde fungera reglerande även i komplexa fall. Jag vet inte om det kan finnas typiska fall där frågetecken ofta uppstår. Kanske flera möjliga GM och möjlig anstiftare? Men då får väl åkl ta höjd för det på annat sätt, före åtal. Nån känner säkert till det där...
Sen kan ju den åtalade inbilla sig att det finns saker i slasken som borde vädras, men vanligen är väl nyckelpunkterna i bevisläget tröskade och tveksamma förhållanden kända. En ”vändning vid galgen” där den åtalade lyckas plocka fram ngn detalj som skulle kullkasta åtalet är väl inte otänkbart iofs. Men det lär ju vara ovanligt, och svårt att genomföra.
Eller?
Sen kan man väl kanske tänka sig att försvaret och åkl har olika synsätt på den åtalades karaktär och försvårande resp. ”förmildrande” omständigheter. Där kan man väl tänka sig att försvaret vill åberopa saker som talar för en lite annan uppsåtsbild eldyl. Men då har man ju också börjat traska uppför erkännandets stig, föreställer jag mig. Det är väl svårt att framställa saker i försonligt ljus från positionen att personen inte erkänner. Om man säger så. Men försvaret kanske tänker sig en möjlig kovändning där, inför faktum. Jag vet inte hur domstol ställer sig till erkännanden ”utifall att man ändå är överbevisad”. En ”funktionell” hållning till skuld till mord i rätten är inte gångbar, skulle jag tro. Man bör nog bestämma sig i god tid. GM här skulle ha bestämt sig för ett år sen eller så. Att gå lös och tänka sig att mord är okej så länge man inte åker dit är ingen exemplarisk hållning. Möjligen kan GM hänvisa till familjens försörjning och barnens behov av båda sina föräldrar, men en sådan argumentation ser väl ut att kunna falla på eget grepp här.
Att försvaret i detta fall skulle kunna hitta substantiella luckor i bevisningen, efter det att åtalet kommit så här långt, förefaller mindre troligt. Att GM får chansen att läsa mycket, och ha synpunkter, är ju bra. Och att processen att sammanställa allt är tidskrävande och kan behöva extra tid ibland är ju begripligt.
Bevis talar ju sällan litegrann för eller emot. Det brukar vara antingen eller. Särskilt i sin kontext. Så en bit här eller där och hit eller dit förändrar vanligen inte vad som verkligen hände. Det gör det inte ogjort. BO försvinner inte, inte heller mordet.
Nu försvinner de aldrig.