Citat:
Ursprungligen postat av
Maxjohan1983
Jag är INFP och man dessutom. Tror det är typ 4% eller nåt av befolkningen. Har varit lite av en dagdrömmare som hela tiden försöker bättre på mig inom det intellektuella och är filosofiskt lagd.
Är ganska bra på tips och aktier. Men insett att jaga pengar och konsumera skräp är onödigt.
Va roligt! Gillar du att hjälpa människor då?
Jag kämpar mycket med att bli förstådd, jag har väldigt mycket egna teorier om livet, filosofiska tankar som jag blandar med vetenskapliga artiklar jag läser för att bygga min egen verklighet. Märkt att det inte är så vanligt...
Märkt att de flesta är antingen helt spirituella och flummiga eller så är de intellektuella och logiska, men jag hamnar mellan där.
Så hur mina konversationer blir mottagna kan variera beroende på stämningen i rummet, jag kan dra saker från en vanlig konversation till en fråga om existens och är människor in the mood blir de väldigt fashinerade och inspirerade men är de inte det blir det typ tystnad och akward skratt...
Kan tillägga att jag sällan öppnar mig och pratar om mig själv i verkligheten, är mer den som analyserar min omgivning.
När jag analyserar en människa brukar jag ofta se barndom, minnen i personens ansikte, jag kopplar ihop allt och ser va de behöver sedan börjar jag anpassa omgivningen runt personen i fråga för att tillfredsställa dens behov. Sen gör jag så på alla människor som är öppna mot mig och får de att funka.
På mitt senaste jobb kollapsade hela sociala strukturen och alla blev osams när jag slutade där, va samma dag dessutom som va min sista, vilket va rätt åt min dåvarande arbetsgivare, såklart tråkigt för mina kollegor men de har ju ett val också... men man ska inte underskatta det sociala på en arbetsplats.
Nu ska jag sluta skriva böcker om hur en INFP kan va men kanske känner du igen något av det?