Det är något stort på gång - allt fler väljer bort barn

Kom igen när du eller någon närstående har fått cancer, utsatts för ett brott eller ett justitiemord, blivit av med arbetet etc

Många ser två undergångsscenarios torna upp sig vid horisonten. Det ena är klimat hotet och den allt mer förgiftade miljön. Den andra är den aldrig sinande inströmningen av främmande folk en folkvandring på grund av överbefolkning i okunniga fattiga barnalstrande länder.

Båda dessa faror hänger i hop med överbefolkningen och den verkar irreversibel.

Barnen och barnbarnet kan hamna i skärselden en minoritet ett dagligt krig för överlevnad ett kollapsat samhälle där inget fungerar.

De som väljer att inte skaffa bara kanske flyger mycket, shoppar lyx, kör bensinslukande bilar de lever som varje dag är den sista. De vet vad de ställer till med för nästa generation. Men väljer att fortsätta att skita i dem som kommer efter. Smart nog lämnar de inga egna efter sig som får lida helvetets alla kval.

Jag kan bara tala för mig själv. Skulle aldrig någonsin vilja ha barn. Barn är jobbiga, föräldrar är jobbiga, påhittade sociala situationer med barn är pest.

Nej, jag tycker helt enkelt inte om barn. Och livet är nog så jävla besvärligt utan barn.

Det är väl vanligt förekommande att personer med låg IQ föder fler barn, oavsett hudfärg. Dessutom söker människor sig till likasinnade, därvid drar jag slutsatsen att hon, trots sitt fina utseende, troligen ligger på den lägre delen av IQ-skalan. Så lika bra att få bort hennes gener från den vita genpolen.

De det är riktigt synd om är bland-barnen, de kommer inte att höra hemma i något hörn. Och skulle man våga anställa någon rasblandad avkomma, så finns ju risken att de har fått ärva avsaknaden av moral och konsekvenstänk.

Jag förväntas alltså också avla av mig en massa oönskade illbattingar för att samhällsfunktionerna skall gå runt? Sorry, men den är jag ej game på!

Jag betalar skatt och gör rätt för mig. Jag har jobbat sen jag var 13 år. Minns inte om jag blev tvungen att betala inkomstskatt redan då. Men jag har iaf gjort det sen jag var 19 år.
När jag går i pension är jag i bästa fall 65 år, och har då betalat omkring 6,5 miljoner i inkomstskatt. Förutom alla andra skatter som moms, bilskatt, drivmedelskatt osv.
Jag kommer dessutom ha varit mindre sjuk, mindre föräldrarledig samt ej bekostat sjukvården en massa medel, då jag aldrig är där med min gravida fru, eller sjuka barn.

Vägarna (de sämsta på norra halvklotet) bidrar jag till med hjälp av bilskatt, och skatten på drivmedel.

De som kör mjölken till butiken är troligtvis samma typ av knegare som gör det idag. Det funkar ju uppenbarligen inte med Stefans pensionsräddare (se postnord).

Samma sak med de som skall torka arslet mitt, och väger mina blöjor på hemmet.

Vi dör alla ensamma ändå. Det fattar du väl?

Grupper som belyser det kvinnliga perspektivet när det gäller inställningen till män och barnskaffande. Borde intressera män som är nyfikna på kvinnoperspektiv.

https://instagram.com/mansbebisar?igshid=ykbjhq8izx5u

https://instagram.com/heltunderliv?igshid=1sbiwjhzvhxpy

https://instagram.com/alltserfintut?igshid=1u89re2m6ulbv

Som jag känner nu vill jag inte ha några barn i nuvarande ålder. Har ingen partner heller så känner att det blir något jag får fundera mer på när jag är i ett förhållande. I mitt huvud skjuter jag därför på tanken om barn och tänker "Kanske om ett par år". Känner att jag inte har någon vilja eller något intresse för att skaffa barn så det är svårt att veta om den känslan kommer finnas kvar och vara likadan om några år eller om den har ändrat sig.

Kommer inte vilja skaffa något förhållande med någon som har barn sedan tidigare. Dels för att jag vill ha min egen familj där jag uppfostrar, bestämmer och sätter gränserna för mina barn (om jag nu väljer att skaffa några). Vill inte bli nån styvförälder till barn som redan fostrats av någon annan. Men även för att jag inte vill hamna i ett förhållande med någon som redan skaffat barn och inte vill ha några fler.

Om jag skaffar barn eller inte beror, som redan nämnt, på om jag känner annorlunda för det i framtiden än vad jag gör nu men också på vad min framtida partner har för inställning till barn. Om denne vill eller inte vill ha några.

Man kan se det på lite olika sätt. Jag och frugan har tre barn, vi betalar tillsammans ca 70-80.000 i skatt på lönen varje månad och ingen av oss har skadat oss såpass att vi behövt sy något eller varit sjuka i övrigt. Förutom våra egna löner så uppfostrar vi tre barn som troligtvis kommer bidra till samhället i samma usträckning som vi gör rent ekonomiskt.

Jo, man kan se det på olika sätt.
Men om ni betalar 70-80000 i inkomstskatt per månad, dvs 35-40000 per skalle varje månad, i ren inkomstskatt. Då har ni så pass hög lön att jag inte har en chans att mäta mig med er. Jag kan således inte heller sätta mig in i hur er livssituation ser ut.
Det enda jag kan göra är att gratulera er, och hoppas att era barn blir lika framgångsrika som er.

Men ni och de kommer ändå ha kostat samhället mer, än vad jag/mina ofödda gjort

Ser inga som helst bevis för att kvinnor som grupp skulle hata män som grupp. Inte någonstans. Däremot är jag övertygad om att kvinnor inte lägger lika stor vikt vid män, som män gör vid kvinnor. Kvinnor lever sina egna liv medan män ser sig själva som beroende av kvinnor.

Om man är framgångsrik eller inte kan man nog inte bedöma i hur mycket man tjänar men visst, vi har båda väldigt bra löner men vi har båda jobbat oss uppåt i respektive bransch.

Jo, vi kostar mer men förhoppningsvis kommer vi totalt sett bidra med mer men det vet man aldrig. Räcker med att en av oss blir sjuka i tidig ålder för att kostnaderna överstiger intäkterna.

Att "välja bort barn" är ju inget val, det är det ursprungliga tillståndet. Det krävs att kulturen och omgivningen övertygar unga om att välja att skaffa barn och det kanske den moderna västerländska kulturen misslyckas med.