Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

Ja om knäskadan går upp igen, eller någon anna fraktur eller liknande åsamkas så gör det nog jäkligt ont även om just den skadan inte är livshotande. Men frågan är om GM då fortfarande var kvar på platsen, skriken måste uppfattas som riskabelt att någon skulle höra dem på närmre håll än Dalaan.

Det är viktigt att, som du säger, inse att vem som helst kan hamna i ett "medberoende". Särskilt i en av- och på relation som upplevs som passionerad. Men även i s.k vanliga relationer. Och det begränsas heller inte enbart till partnerskap, utan kan inkludera familjemedlemmar.
Uppfattar LW som en "hjälpare" med hög empati och bara den egenskapen kan fungera tilldragande för den som är benägen att utnyttja sina medmänniskor för egna syften.

Men nu är ju inte livet svart eller vitt. Känslor är inte logiska. Kärlek är inte logiskt. Attaktion är inte logiskt. Passion är definitivt inte logiskt. Och hur vuxna vi än är i livets olika delar så är de det nog få av oss är rationella när det gäller förälskelse och passion. Det är ju ren biologi, dvs rena rama hormonstormen som kan liknas vid en drog.

”Under en förälskelse är det inte ovanligt att vi blir modigare och nästan dumdristiga. Man vågar plötsligt ta större risker än vanligt. Det är inte så konstigt med tanke på vad som händer i vår hjärna. Det är nämligen så att aktiviteten sjunker i hjärnans prefrontala cortex och gör då att vi får svårare att agera rationellt, samt sämre förmåga att fatta beslut och vara logiska.

Ruset som kan upplevas under en förälskelse är alltså inte helt olikt effekterna av narkotika och är faktiskt beroendeframkallande, trots att det “bara” är en känsla. Samtidigt som dopaminet framkallar massa sköna känslor när man tänker på den där personen, upplever hjärnan en ökad mängd stresshormoner som får hjärtat att slå snabbare och blodtrycket att öka. Dessa är effekter som har viss likhet med effekterna från användandet av beroendeframkallande medel som metamfetamin.”

FORTSÄTTNING: https://www.exist.se/2018/01/31/en-foralskad-hjarna/

Det fetade VET du inget om, ej heller jag.
Det är inget annat ett rent antagande från din sida, en ren gissning.
Jag inväntar ÅK bibba istället för att gå in på detta evighetsmaskinsämne.

Ja men man måste försöka sätta sig över sina känslor ibland. Man måste värdera sina känslor och reflektera över varför man har dem. Består tillvaron till stor del att gå och känna sig arg, ledsen, rädd och orolig jämfört med ett fåtal glädjetoppar måste man tänka till och agera.

Jag har varit tung intravenöst missbrukande tonåring, fick behandling och fri från droger sedan jag var 19. Och KBT behandlingen innefattade en ansenlig del av sådan "självhjärntvätt", speciellt för dem som hade destruktiva relationer i sin ryggsäck så att säga. Så du har fel, det fetade vet jag en hel del om även om min drog inte var metamfetamin.

Även om man kan ha förståelse för mekanismerna bakom att någon är i missbruk eller destruktiv relation så måste man inte passivt driva omkring som en tom jolle på mörkt hav. Åtskilliga tar sig ur trots att modern vetenskap talar om hur svårt det är att bryta. Man kan använda kunskapen om de psykiska och fysiska mekanismerna för att skapa en strategi och taktik att ta sig ur, istället för ett passivt acceptera och se det som ursäkt för att inte agera. På en moralisk grund kan man vara skyldig sig själv den självrespekten.

Ulf Lundell är ju förvisso hyfsat alkoholiserad och har dessutom väl levt i destruktivt förhållande med Sannas mor som väl var ganska svårt psykiskt sjuk. Jag skulle inte välja Ulf Lundells insikter som referensram till vad som är eftersträvansvärt, möjligt eller "normalt". De flesta lever inte i särskilt destruktiva relationer.

Med det fetade menade jag det fetade i ditt inlägg

Jag förstår vad du menar.
Men nu är ju förälskelse och passion två ”droger”/beroenden/beteenden man inte söker hjälp för eller ens finns någon behandling för. Och förälskelse ses ju inte heller som något sjukt utan nåt som i vår tid hyllas och eftertraktas.

Hade hon svåra skallskador så må ju skriken avgetts före just dessa skador (för att tysta skriken?). Men det verkar ändå nästan mer dumdristigt än kyligt om GM blir kvar medan hon skriker utan att bry sig i det, med bostäder relativt nära? Det var därför jag tänkte om hon möjligtvis tuppat av av misshandel och GM ger sig av, kanske tror hon är död rentav? Men att hon sedan kvicknar till ett tag, svårt skadad i armar och ben utan förmåga att själv förflytta sig och då skriker något antal gånger innan hon förblöder?

Nä men destruktiva relationer finns väl möjlighet att se att det är fråga om, just det behövs krasst ingen särskilt avancerad hjälp vanligtvis för att se, om en stor del av tillvaron tillbringas med att vara arg, rädd etc. Omgivning med vänner med sunt förnuft i behåll kan nog räcka långt i att just inse det. Nästa steg att ta sig ur den kan nog finnas behov av hjälp. Och det finns nog hjälp men kanske inte helt lättillgängligt. Eller om man av bristande självinsikt inte har förmåga att se att man är i en destruktiv relation trots vänners ifrågasättande och att man själv måste agera för sig själv (eller inse att man inte kommer att kunna göra något för att partnern ska förbättras), att komma till den insikten kanske för en del kräver professionell hjälp.
Även om den aggressivt svartsjuka partnern är mer klandervärd i rättslig och moralisk mening så är även den räddshåget omkringtassande fokuserad på partnern på ett osunt och, tja, kanske självstympande sätt.

Det är inte speciellt moget att nattetid försöka tvinga sig kvar för att försäka diskutera något med någon som säger sig vilja hem och sova. Jag är vidare ganska övertygad om att LW själv i andra sammanhang skulle vara ganska överens med det så kallade "allmänna rättsmedvetandet" om att man har rätt till något våld för att få ur någon icke önskvärd person ur sin bil eller bostad. Så anmälningen där ser jag som irrationell, hon går till polisen och anmäler en situation där hon fysiskt förlorat en kraftmätning men framställer sig i viss mån som en knasboll. Det hade varit en lättare anmälan att jobba vidare på om hon hade anmält andra saker SD påstås ha gjort med hot, att han olovligt kommit in i hennes bostad så länge det inte finns något agerande från henne som kan ses som provokation etc. Så jag håller fast vid att hon inte agerat rationellt.

Kidnappad hjärna för att skylla hennes kåthet på den onde mannen SD
Sånt dravel för att dölja att LW hade kvinnliga begär.

Sanningen är LWs kropp blev kidnappad av oemotståndlig och långvarig åtrå till SD.

LW är snart så lustfri att hennes barn kommit till via jungrufödsel?

Jamen, det är väl där det brister i hans omdöme.

SD måste begripa att eftersom han är misstänkt för mordet på barnets mor, barnet ligger hemma och sover med öppen ytterdörr, medan mamman har lockats ner en bit från hemmet för att bli bestialiskt mördad.
Han vaknar upp på sin födelsedag, ser ofärdiga paket på bordet, dörren på glänt (?) och förstår att det inte står rätt till när mamman inte kan hittas....

Exakt på årsdagen av mordet går den misstänkte mördaren inte bara till mordplatsen, utan också till sonens cache för att laga den.

Detta skriver han dessutom ut för beskådan...

Är detta ett sätt att hedra offret?
Är detta ett sätt att göra gott åt barnet som har förlorat sin mor?



Om han är oskyldig:
Nej.
Det är ett beteende som visar att han har noll koll på vad respekt är för människors lidande.

Vad han hade kunnat ha gjort var att besöka platsen utan att skriva om det.
Om cachen behövde lagas (och det behövde den), kunde han bett någon inom geocachingen som var en mer neutral person i förhållande till honom själv att göra det. Och definitivt inte på sonens födelsedag/dödsdagen. Men jag tycker att han kunde ge sjutton i cachen helt och hållet. Jag fattar inte varför just denna cache, när det finns massor av andra.
Cachen är ju också hårt förbunden till sonen av L*ena, då den var en gåva från henne till honom på hans födelsedag.

Om han är skyldig:
Nej.
Han borde förstå att det är kränkande att han besöker dessa platser.
Och det får mig att dra den slutsatsen att SD gör detta antingen för att han totalt saknar empati.

Men mest tror jag att han gör det för att förnedra L*ena ytterligare. Han kan bara inte låta bli.

Värsta sortens människa.

Tack för detta.

Jag har alltid haft svårt att förstå mekanism bakom, men har successivt börjat fatta hur det funkar.
Det är så bra att det forska inom ämnet för att man ska inte bara kunna förstå mekanism, utan också för att man ska kunna sätta in rätt åtgärder.

Det är viktigt för alla, professionella som arbetar med det, polisen, anhöriga, vänner och inte minst den utsatta.

Jag tänker att de vänner som försökte förmå L*ena att släpa taget, att lämna relationen, kan få ett visst stöd i att förstå varför L*ena gjorde som hon gjorde. Men också kan det kanske också lätta en skuldbörda som de omkring L*ena kan ha.

Att det gick som det gick, är inte deras fel.
Det är inte heller L*enas fel.

Jag förstår inte vart du vill komma. Jag skrev inget om att det gällde LW enbart. Skrev om förälskade personer. It takes to to tango. Men du tolkar ju som vanligt som det passar din agenda. Det är helt omöjligt att föra en vuxen dialog med dej.
Du skriver så omoget. Det fetade tex.

Jag förde ett resonemang om osunda och destruktiva relationer och svårigheten att avsluta en sådan. Och ditt svar hamnade som vanligt i .....sex. Du verkar inte tänka på mycket annat av dina grova inlägg att döma.

Och den där face palm-emojin du envisas med att klistra in i var och vartannat inlägg, på ditt typiska härskarteorivis à la förminska & förlöjliga... kanske hade du kunnat prova den på dej själv och se om du kan vakna upp till en normal diskussion utan tillmälen och könsord.

"Rätt åtgärder"... som andra beroendeförhållanden vare sig till droger eller andra beteenden som spelmissbruk är det väl till syvende och sist en beteendeförändring som måste göras där hästjobbet måste göras av den beroende själv. I någon mån handlar det om ett omvänt förhållningssätt, istället för att låta känslan bestämma beteendet så gör man på motsatt sätt "act as if". Du blir inte på bättre humör för att du låter nedstämd känsla bestämma ditt beteende. Men anstränger du dig för att agera som om du vore nöjd och välmående finns en ansenlig chans att du snart mår bättre. Det låter som hokus pokus men funkar i förvånansvärt hög utsträckning. Det är det jag menar med "hjärntvätt", jag menar inte den vanliga negativa innebörden som vanligtvis avses för begreppet utan att skifta perspektiv och tankemönster.

Men det är inte en "åtgärd" som direkt kan sättas in likt en lobotomering. Däremot att få professionell hjälp för att sålla igenom sitt känslo-, tanke- och beteendemönster och att hitta lämplig strategi är väl till stor hjälp. Men själva jobbet till förändring måste personen själv slita med.