Citat:
ADHD är inte en livsstilssjukdom utan medfött så dina jämförelser faller platt.Ja, även om jag förstår dina synpunkter så har jag (som har personer med ADHD-liknande beteende i min omedelbara närhet) rätt till min egen åsikt.
Jorden har 7 miljarder människor och testar man dem alla kommer de alla att vara unika. Oavsett var man lägger gränsen för ADHD kommer några att vara precis på den ena eller den andra sidan av gränsen. Det är inte binärt. Det är alltså absolut en fråga om vad man anser vara "normalt" och vad som är ADHD. Ingen MRI kan bestämma exakt var den gränsen går. Vi är alla unika och olika.
Jag är glad att du tog upp diabetes! Det är ett väldigt bra exempel på vad jag försöker säga!
Diabetes typ1 är en sjukdom. Diabetes typ2 är en sjukdom som oftast är en följd av en livsstil. Låt oss diskutera typ2:
Vårdaparaten i Sverige gör mycket stora ansträngningar för att förebygga typ2-diabetes: Man ger råd om kost, stress, vikt och motion, faktorer som påverkar uppkomsten av diabetes typ2.
Även om ADHD eller diabetes inte går att "bota" så kan man medicinera. Men vad gäller diabetes typ2 säger till och med diabetes-förbundet såhär på frågan om diabetes typ 2 kan botas:
Varför anstränger man sig så mycket för att undvika att folk blir sjuka i diabetes typ2? Du skriver ju
så det vore väl bara att plocka fram insulinsprutan så fort man ser att insulin-nivån sjunker. Människor får ju ett bättre liv?
Orsaken till att man inte medicinerar mer än nödvändigt är
1) Ändrade vanor ger ett ännu bättre liv
2) Rent nationalekonomiskt är det lönsammare att hålla folk friska från symptomen än att behandla, för har man utvecklad diabetes kommer andra sjukdomar som ett brev på posten.
På samma sätt är det med ADHD. Medicin är inte huvud-alternativet som initial behandling. Tyvärr kräver det mycket av både föräldrar och samhälle för att fostra barnen till en livsstil som gör att man klarar sig utan att vara klassad som 'bokstavsbarn', men de som lyckas har nog en högre livskvalitet än de som får fortsätta med sina vanor och endast medicineras.
Jag inser att alla inte kan fostras friska, men jag tror mig veta att väldigt mycket har med livsstil att göra.
Läkemedelsindustrin har naturligtvis ett stort intresse av att så många som möjligt skall medicineras. Men det går till väldiga överdrifter. I USA behandlas till exempel 11% av barnen med ADHD-medicin medan läkarna endast anser att 5% har ADHD. Det finns andra orsaker ("sugar High" nämns som en orsak).
I Frankrike diagnostiseras endast 0,5% av barnen med ADHD och de övriga behandlas för sina symptom med helt andra, medicinfria, metoder.
Läs gärna mer här:
https://www.newsner.com/vetenskap/nastan-inga-barn-i-frankrike-medicineras-for-adhd-har-ar-forklaringen-varfor/
De flesta kan nog vara "villkorligt friska" från sina ADHD-liknande symptom.
Jorden har 7 miljarder människor och testar man dem alla kommer de alla att vara unika. Oavsett var man lägger gränsen för ADHD kommer några att vara precis på den ena eller den andra sidan av gränsen. Det är inte binärt. Det är alltså absolut en fråga om vad man anser vara "normalt" och vad som är ADHD. Ingen MRI kan bestämma exakt var den gränsen går. Vi är alla unika och olika.
Jag är glad att du tog upp diabetes! Det är ett väldigt bra exempel på vad jag försöker säga!
Diabetes typ1 är en sjukdom. Diabetes typ2 är en sjukdom som oftast är en följd av en livsstil. Låt oss diskutera typ2:
Vårdaparaten i Sverige gör mycket stora ansträngningar för att förebygga typ2-diabetes: Man ger råd om kost, stress, vikt och motion, faktorer som påverkar uppkomsten av diabetes typ2.
Även om ADHD eller diabetes inte går att "bota" så kan man medicinera. Men vad gäller diabetes typ2 säger till och med diabetes-förbundet såhär på frågan om diabetes typ 2 kan botas:
Varför anstränger man sig så mycket för att undvika att folk blir sjuka i diabetes typ2? Du skriver ju
så det vore väl bara att plocka fram insulinsprutan så fort man ser att insulin-nivån sjunker. Människor får ju ett bättre liv?
Orsaken till att man inte medicinerar mer än nödvändigt är
1) Ändrade vanor ger ett ännu bättre liv
2) Rent nationalekonomiskt är det lönsammare att hålla folk friska från symptomen än att behandla, för har man utvecklad diabetes kommer andra sjukdomar som ett brev på posten.
På samma sätt är det med ADHD. Medicin är inte huvud-alternativet som initial behandling. Tyvärr kräver det mycket av både föräldrar och samhälle för att fostra barnen till en livsstil som gör att man klarar sig utan att vara klassad som 'bokstavsbarn', men de som lyckas har nog en högre livskvalitet än de som får fortsätta med sina vanor och endast medicineras.
Jag inser att alla inte kan fostras friska, men jag tror mig veta att väldigt mycket har med livsstil att göra.
Läkemedelsindustrin har naturligtvis ett stort intresse av att så många som möjligt skall medicineras. Men det går till väldiga överdrifter. I USA behandlas till exempel 11% av barnen med ADHD-medicin medan läkarna endast anser att 5% har ADHD. Det finns andra orsaker ("sugar High" nämns som en orsak).
I Frankrike diagnostiseras endast 0,5% av barnen med ADHD och de övriga behandlas för sina symptom med helt andra, medicinfria, metoder.
Läs gärna mer här:
https://www.newsner.com/vetenskap/nastan-inga-barn-i-frankrike-medicineras-for-adhd-har-ar-forklaringen-varfor/
De flesta kan nog vara "villkorligt friska" från sina ADHD-liknande symptom.
Tramskonspirationsteorier om "läkemedelsindustrin" kan du ju dra om insulin också? Det kanske också är en stor konspiration?
Det är uppenbart nationalekonomiskt väldigt lönsamt att medicinera ADHD så att folk inte missbrukar droger, blir kriminella, kan jobba kvar med förbättrat resultat på sina arbeten osv.
Du har inte förklarat varför man inte ska hjälpa personer med ADHD till ett bättre liv (nej det är inte samma sak som att ändra något blodsockervärde). Dina argument luktar moralism, moralpanik och konspirationsteorier/foliehattande lång väg.
Ska du fostra människor som har diabetes typ 1 också? Tala om vidrig människosyn.