Citat:
Det fetade. ”Bedömning” är ett magiskt ord som makthavare av olika slag kan använda för att motivera vilka stolligheter som helst. När en makthavare har gjort en ”bedömning” förväntas inga följdfrågor. Du bryter mot ”normen” genom att ifrågasätta ”bedömningen”. Nu kommer eftertankens kranka blekhet till Smålandsposten.
http://www.smp.se/nyheter/smalandspostens-chefredaktor-vi-har-anledning-att-rannsaka-oss-sjalva/
I artikeln ger chefredaktören Kristina Bingström sin bild av verkligheten. Artikeln diskuterar de förändrade ekonomiska förutsättningarna, men någon riktig självrannsakan blir det aldrig. Hon ondgör sig över den skarpare tonen och "rasistiska" kommentarer vid varje tillfälle då någon utländsk person figurerar i tidningen.
Chefredaktören gör i intervjun bedömningen av att etnicitet nästan aldrig har relevans. Då ser man inte skogen för alla trän. Informationen är viktig ur ett makroperspektiv, eftersom om främmande etniciteter börjar bli vanliga bland vissa typer av brott kan man se att samhället misslyckats på ett antal områden. Det är också en sådan attityd bland journalisterna som gjort att statsministern inte "såg den komma" beträffande gängbrottsligheten.
Journalisterna har inte gett hela bilden, och vill fortsätta med att mörka information som de i sitt elfenbenstorn inte anser vara relevant. Och med vilken rätt gör journalisterna den bedömningen? Enligt mitt förmenande, ingen. Man gömmer sig bakom de pressetiska reglerna som ser lika ut i princip i hela Norden. Ändå skiljer de svenska medierna ut sig genom sin feghet, uselhet och oförmåga att förmedla information som läsarna bedömer vara relevant.
Nu är ju Smålandsposten bland de bättre och minst fega tidningarna i Sverige, men det kommer inte att vara gott nog. Kristina Bingström kommer med sin linje att driva Smålandsposten i sotdöden.
http://www.smp.se/nyheter/smalandspostens-chefredaktor-vi-har-anledning-att-rannsaka-oss-sjalva/
I artikeln ger chefredaktören Kristina Bingström sin bild av verkligheten. Artikeln diskuterar de förändrade ekonomiska förutsättningarna, men någon riktig självrannsakan blir det aldrig. Hon ondgör sig över den skarpare tonen och "rasistiska" kommentarer vid varje tillfälle då någon utländsk person figurerar i tidningen.
Chefredaktören gör i intervjun bedömningen av att etnicitet nästan aldrig har relevans. Då ser man inte skogen för alla trän. Informationen är viktig ur ett makroperspektiv, eftersom om främmande etniciteter börjar bli vanliga bland vissa typer av brott kan man se att samhället misslyckats på ett antal områden. Det är också en sådan attityd bland journalisterna som gjort att statsministern inte "såg den komma" beträffande gängbrottsligheten.
Journalisterna har inte gett hela bilden, och vill fortsätta med att mörka information som de i sitt elfenbenstorn inte anser vara relevant. Och med vilken rätt gör journalisterna den bedömningen? Enligt mitt förmenande, ingen. Man gömmer sig bakom de pressetiska reglerna som ser lika ut i princip i hela Norden. Ändå skiljer de svenska medierna ut sig genom sin feghet, uselhet och oförmåga att förmedla information som läsarna bedömer vara relevant.
Nu är ju Smålandsposten bland de bättre och minst fega tidningarna i Sverige, men det kommer inte att vara gott nog. Kristina Bingström kommer med sin linje att driva Smålandsposten i sotdöden.
Citat:
Håller med till fullo. Det där är ett maktord som alla journalister bör reagera på när det kastas runt. Man ska inte börja krypa när kommunens eller regionens lobbyister tar fram det.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera