Citat:
Ursprungligen postat av
Mimmirider
1. Ja, bevisligen finns det olika typer av misshandlare. Alla kan knappas vara stöpta i samma form. Det finns till och med kvinnor som misshandlar män, och barn trots att de är kvinnor.
2. Nej, jag skulle aldrig acceptera att bli dominerad, kontrollerad och styrd av en annan person. När det finns tillit blir kontroll, svartsjuka etc. överflödigt.
3. Jag skulle hellre uttrycka det så: väck inte den Björn som sover. Jag är ingen provokativ igångsättare. Om man vet om att en människa har brister som exp. hett temperament, kort stubin, är lättirriterad eller snarstucken och liknande då ska man inte trigga en sådan person i onödan. Det är ett samspel. Sändare och mottagare. En tvåvägskommunikation. Det betyder att jag själv tar ansvar för mitt eget beteende och visar mig värdig förtroende. Jag behöver vara ärlig, pålitlig, balanserad, sansad och uppvisa tecken på mognad och ansvar. Att visa respekt för varandra är A och O. I en sådan relation existerar ingen misshandel.
Vad gäller L och S och deras relation tycks alla ovan nämnda beteenden lysa med sin frånvaro, kanske är det därför en är död och den andre häktad?
Jag hade kunnat svära på att du var en man

, med tanke på ditt nick.
Vad gäller punkt tre, kan jag inte hålla med dig.
Jag anser att i ett respektfullt och balanserat förhållande ska man inte behöva känna att "väck inte den björn som sover".
Den "björn som blir väckt", är en person som gör att andra är rädda för att säga, göra vad den vill.
Nu pratar jag inte om det vanliga gnabb och tjat som kan förekomma i ett förhållande om vardagsbagateller, utan mer allvarliga känslor av rädsla för att väcka björnen.
Man ska helt enkelt inte behöva känna att man inte får vara provokativ i rädsla för att någon ska misshandla dig. För det var ju det din kille verkade ha gjort i det andra förhållandet.
Du däremot verkar "hålla dig på mattan" såsom han tycker att du ska bete sig?
Arg får och ska man bli i ett sunt förhållande. Man behöver snacka om saker och rensa luften. Ibland är det svårt att enas, ibland lättare. Inget är väl så svårt som att ändra sitt eget beteende, men det är där du får börja. Och då menar jag inte att kuva sig för björnen.
Är man t ex som L*ena en kvinna med skinn på näsan, så kan det naturligtvis reta någon. Då handlar det inte om att förtjäna en smocka, bli knoggnuggad eller på annat sätt ofredad, utan att man får ta ett snack. Om man inte kan enas får man väl välja att antingen kompromissa, stå ut eller lämna.
Att tassa på tå är inget bra alternativ i ett förhållande, ellr någon annanstans heller för den delen.
Vem vill bo med en björn (ulv i fårakläder)?