Omöjligt att träffa kvinna via vänner som 40+ man

Och till alla kvinnor i tråden; fastna inte i kvinnofällan! Se till att om du är hemma med barnen att du får pensionsavsättning av din snubbe som då jobbar. Och spara privat till fuck-off kapital.

Och se till att alltid ha en plats i minst en bostadskö.
Pga bostadsbristen riskerar separationen att bli ett knöligt långtidsprojekt. En god anledning att inte släppa sin bostad om man nu får för sig att flytta ihop.

Väldigt unga människor vars favoritsysselsättning i livet är att festa bort sina hjärnceller tänker så. Så brukar IQ:t vara i botten också.

"Alla män som har svårt att förstå varför kvinnor, mammor som barnlösa, väljer att lämna och föredrar att leva ensamma kan med fördel följa instagramkontot #Mansbebisar."
Det menar jag

Så bra för dig då kan du leva själv och trivas med det.

Fortfarande massa referat till olika tidningsartiklar, men studierna lyser med sin frånvaro. Du kan inte dra några direkta slutsatser utifrån tidningsartiklar och ett manshatarkonto på internet. Det är bara effektsökeri där man plockar russinen ur kakan. Nu har vi konstaterat att så mycket som möjligen 61% av skilda kvinnor och 49 % av skilda män söker inte efter någon ny, för hur lång tid kan man fråga sig.
Hur skall Ts nu göra för att träffa en av de 39% damer som är kvar och vill träffa en ny?

Jaha, ännu ett problem då. Hade faktiskt inte tänkt på det.

Men värre vid skilsmässa är väl att du blir låst i hålan du bor i. Så om du vill vara nära dina barn så kan du knappast dra någon större nytta av din ev utbildning om du blir låst till Åtvidaberg eller Ljusdal eller vad det kan vara. De bästa/högst betalda jobben finns i storstäderna. Så någon ny kula lär det ju inte bli utan att offra viktig tid med barnen.

Att inte vara mobil är en riktig skitsits. Det bästa är kanske att bara hålla sig utanför relationer helt och hållet. Åtminstone tills man eventuellt etablerat en ny bas utomlands.

Men Guuud! Nu har jag inte Instagram men det var ett Swish kopplat till kontot så det är nån apa som utnyttjar en trend i samhället till att be om bidrag från idioter som är så dumma så att dom ger dom bidrag.

Finns det bara idioter här i Sverige? Är jag den ende som inte är totalt cp-skadad?

Japp, det är viktigt!

Tack för att du talar om för mig hur jag funkar som man. Inte för att det stämmer, men ändå. Och jag kan tala om att kvinnor som kommit ur dåliga förhållanden kan vara nog så sexuellt utsvultna

Den sortens tramsiga generaliseringar du håller på med leder inte till någon ökad förståelse för någon. Det korn av sanning som finns i den är att män tenderar att nöja sig med mindre rent allmänt i relationer när de blir sämre, vilket är främsta skälet till att kvinnor oftare tar initiativ till bryta upp ur relationen. Och då har hon ofta klarat av mycket av sitt dåliga mående och sorg över att förhållandet kraschar, medan mannen har allt sitt kvar. Samt att kvinnor - i snitt - tycks ha lite lättare att "skruva ner" sin sexualitet när de lever ensamma.

Långa förhållanden kan för övrigt vara dåliga både utan och med sex. Jag har upplevt bägge. Det psykologiska måendet var dåligt i båda fallen, bara på olika sätt. Det är nog i huvudsak människor som inte fått särskilt mycket eller någon sex alls som tror att det kan kompensera för nästan allt. Men det kan det inte. Har för övrigt en nära manlig vän som precis kommit ur en sån relation som stundtals var nära att ta knäcken på honom. Härligt supersex - enligt honom själv - till trots. Och jag har hört fler män berätta liknande historier genom åren.

[quote]
Vad menar du då med
Det är ingen som är "upplyst" på INSTAGRAMkontot, det är ett konto där kvinnor berättar om hur deras relationer med män ser ut och hur de resonerar runt sin situation.



Seriöst, skärp dig. Om du tror att referaten är lögn så får du göra som jag brukar göra - söka upp rapporterna på egen hand, du har all info du behöver för att det ska vara möjligt, det var just därför jag lyfte fram namn+universitet.
Herregud.

Givetvis, kvinnan som driver kontot har tydligen "utlägg". Vart pengarna går vet jag inte men jag har läst att hon redovisat uppgifterna och att några av dessa +100 000 följare anser att hon/sidan är värd spons. Det lägger jag mig inte i, jag donerar inte, jag bara följer alla dessa berättelser och ögnar kommentarsfältet.



Eller hur. En sak är säker, ska man idag inleda en relation så bör man redan från början ha en bostads back up och om man skaffar barn så måste man vara 100% säker på att man vill leva ihop med fadern i minst 18 år, annars är man ju fast i en riktigt livsnedbrytande träsktillvaro.

Det är faktiskt 25 år om ungen väljer att börja studera. Och där kan mycket hända som gör att du fortfarande måste backa upp.

Det är dyrt att gardera sig. Betala dubbla bostäder ifall man bryter upp? Då är det väl bättre att köpa ett stort hus med flygel?

Du kan aldrig veta om du vill vara med någon i 5 år eller 50 år.

Sen är de gamla ekonomiska tiderna förbi och enligt min analys så kommer den toppen på marknaden som görs inom ett antal år att vara aktuell en halv generation absolut minst. Marknaden kommer att röra sig sidledes i åtminstone 40 år. Saker ändras och går mot mer socialism. Alla vet vad det innebär - så svåra ekonomiska förhållanden som är utsiktslösa ekonomiskt för båda parter kan tära på förhållandet. Självklart kommer det att gå att överleva här men det kommer att bli lägre tillväxt och högre beskattning i en situation som redan innebär att allt färre ska försörja allt fler. För oss män som vill bli fria är det här en stor källa till frustration. Tänk att ha en familj att försörja då också.

Har läst en stor del av tråden innan den började bli lite halvt off-topic (kommer förmodligen gå lite off-topic själv!). Får tacka TS för en vettig tråd och tycker som en annan användare att TS låter klok och inte bara någon som startar en ogenomtänkt tråd i brist på annat att göra.

Något jag inte begriper är par (eller andra konstellationer) som ständigt måste umgås med andra i samma typ av konstellationer. Jag förstår på t.ex. en skidsemester då man antingen myser i stugan, åker i backen eller har någon slags fest i lokala restaurangen/puben. Då kan det vara kul med någon/några i samma skede i livet så man inte känner sig tvingad att umgås/göra saker man kanske inte vill. Har man partner och två barn och den andra familjen är snarlik får alla en kompis. Sånt fattar jag.. Då är eventuella ensamma kompisen rätt beroende av dig om den inte är väldigt social.

... Men det andra varit inne på. Att man som par har en fest. Vill man inte bjuda dom man gillar mest? Om min bästa vän vore singel skulle jag mycket hellre bjuda honom än någon halvtråkigt par ifrån mitt jobb. Många sociala event som att gå på bio, sitta i en pub, gå på en restaurang eller ha hemmafest kräver inte direkt ett visst nummer av människor. Skulle jag och min flamma gå på bio behöver vi väl inte hångla när vi är 47 år och ska se senaste Tom Hanks-filmen? Eller? Varför kan inte Aron vara med på ett hörn? Sedan prata om filmen och ta en fika efteråt?

Ett problem många svenskar skapar för sig själva är det fördomsfulla tänket "Han vill nog ändå inte komma". Hur vet man det? Om jag arbetar 40 (+) timmar i veckan och mest bara sitter av tiden hemma som ledig. Skulle jag då konstant tacka nej till erbjudanden ifrån vänner med familj? Gillade jag den familjen skulle jag förmodligen bli glad. Allt blir vad man gör det till. Ska kompisens fru konstant sucka över att jag är singel och får mig känna mig utanför/misslyckad så är det inte särskilt kul. Om alla bara åker till Kolmården eller shoppa Mall of Scandinavia och har det trevligt ser jag inget problem. Jag är ändå en relativt intelligent vuxen människa. Vet jag att jag inte orkar eller skulle känna mig som ett tredje hjul kan jag faktiskt säga nej, men jag skulle uppskatta att någon frågade oavsett om jag inte var en väldigt upptagen eller extremt social man (men då skulle jag inte se mitt singelliv som ett större problem förmodligen).

Detta gäller givetvis något bredare än 40 (+) singelmän. Har du en granne, du tycker om, som du vet glor hemma på julafton. Vad skadar det att fråga om den vill komma på en bit mat eller en kopp kaffé? Kanske följa med till kyrkan? Kanske klä ut sig till jultomte? Vill den inte så kan den säga det. Många ensamma skulle nog tycka det var mycket trevligt. Som andra skrivit i tråden... Att VÄLJA sin ensamhet är en sak. Att sitta hemma halvt deprimerad för att inte ens kärnfamiljen bryr sig om att önska God Jul är inte lika kul.

Jag kan förstå TS och hans situation. Har man arbete och barn måste man prioritera bort sig själv mycket. Dom stunder man kan prioritera sig själv kanske man är trött eller är i stunder då vännerna känns långt borta. Alla har inte den sociala kompetensen att bara "trolla" fram en partner som vissa (både män och kvinnor) verkar kunna göra. Vi lever även i en tid då kvinnor av erfarenhet eller rädsla för rötägg nekar killar långt innan dom fått en chans att visa sig värdiga.

Jag skulle gärna se att man (alla!) vågade dejta mer eller åtminstone fråga och våga säga ja. Gillar jag någon på H&M. Varför bara inte fråga? Sedan artigt gå därifrån om hon är ointresserad eller upptagen? Idag är det så ovanligt att många förfrågade skulle få panik och vända ett potentiellt kul minne till något helt annat.