Citat:
Ursprungligen postat av
Kratatch
Fast chefer behöver inte vara respekterade och det är inte alla som väljer sin chef heller. Så den jämförelsen faller. Med den logiken är Stefan Löfven Sveriges största Alfa tätt följd av Morgan Johansson. Och det tror jag inte många håller med om.
Helt rätt, men det är en annan diskussion. Så låt oss ta den.
I en kultur som fungerar som en meritokrati (d v s en som styrs av kompetens och begåvning) håller förhoppningsvis den bäst lämpade i rodret. I verkligheten är det lite mer komplext. Ditt exempel med sveriges svetsminister Stefan Löfven är bra och visar hur det går när man suboptimerar valen - d v s satsar på någon som INTE är en tydlig ideolog och ledare. Socialdemokraterna är djupt splittrade i en höger - och en vänsterfalang, och bara den kan bli vald till jobbet som känns lite mittemellan och inte kan uppfattas som för stark och riskerar att gå sin egen väg. Som inte hotar någon. Resultat - medelmottornas julafton. Politiskt sammanbrott.
Man kan säga mycket om S inre liv under de senaste decennierna, men så illa är det inte att Löfven, Sahlin och Juholt är de vassaste knivarna i lådan. Det finns klarare lysande stjärnor. Men de här var inga Alfa, d v s ofarliga.
En liknade sjuka har spridit sig till näringslivet där fokus hamnat på hållbarhet, etiska värden, co2 mm och ledare rekryteras ur det perspektivet. I många fall handlar det om ren kosmetik, men många bolag som tappar lönsamheten ur fokus kan möta verkliga ekonomiska problem. Sedan har vi de som negligerar risken och drömmer om en ny värld helt byggd på mjuka värden. Vilket också är en annan diskussion.
Och för att knyta ihop Alfa-säcken. De partiledare som klarat sig bäst genom höstens stålbad är Åkesson och Sjöstedt - två klara, rakryggade personer som inte tvekar, går fram med sitt budskap även om det svajar ibland. Det är ledarskap.