Emil i Lönneberga missförstådd?

Astrid ville väl göra en grej av en pojke som alltid lyckades ställa till det för andra och sig själv men som "innerst inne" var snäll och egentligen ville väl. Sedan är just Emil i Lönneberga väldigt småländsk och ska ses mycket i det ljuset. Småland var väldigt fattigt förr (mycket därav uttrycket "snål smålänning") och ofta fick barnen lida pga föräldrarnas ilska och frustration över livssituationen. Samtidigt som smålänningar av tradition har varit noga med att man ska vara skötsam, arbetsam och göra rätt för sig, vara föredömlig moraliskt osv, och då blir Emil en buspojke som bryter mönstret och blir lite rebellisk till skillnad från sin lite enahanda och trista omgivning.

Det var nog den enda gången, som Emil gjorde samma "hyss" två gånger.

Just det. Det är ganska svårt att känna någon sympati för Krösa-Maja efter det, trots att hon var gammal och fattig. Och att hon fick ha kvar sin pigtjänst på Katthult är obegripligt.

Jo, och det är tydligt att hon aldrig tyckte om Emil. Därför blir också sången inte heller helt rättvis. Hon medger i och för sig senare att han även hade sina goda sidor, men jag tror inte att de flesta har hört de verserna.

Emils "hyss" är ju väldigt tama. Några saker som jag gjorde som barn/ungdom: byggde hemmagjorda bomber, körde trimmad moped i 70 km/h, vandaliserade en frikyrkolokal, startade en skogsbrand...

Man måste vara en jävla moralkärring för att på allvar finna något Emil gör upprörande.

Dels får vi ju komma ihåg att berättelserna om Emil utspelar sig under 1800-talet, dels så tror jag att du var äldre än vad Emil var i böckerna.

Skulle du kallat ditt för hyss då?

Nej, det är klart. Men hela grejen med att Emil skulle ha gjort något upprörande är ju bara något som moralister skulle kunna få för sig. Allt han gör är ju skitsaker.

Tja... Det var som sagt en annan tid också.

Men det var ett hyss, som Astrid blev tvungen att lova Emils mamma att inte skriva om. Man undrar ju just vad det var för något...

Jovisst, men man kanske hade kunnat säga att berättelserna om Emil i Lönneberga är lite av en lite snällare version av herr Dickens kringstrykande kriminella barngäng i storstaden London, också under 1800-talet.

Så, om Emil hade bott i en storstad, som tex Stockholm eller Malmö, så hade nog hans "hyss" kunnat se något allvarligare ut ...
Iatället för att hissa upp lillasyster Ida i flaggstången, så hade Emil i storstaden, tex "skurit halsen av grosshandlarn."

Men, helt riktigt så söp ju Emil i Lönneberga sig full när tillfälle erbjöds.
Det hade Emil i storstaden också kunnat göra.

Och leka ficktjuv när det var marknadsdag.
Minns tex hur Emil i Lönneberga mer eller mindre Hetsade pigan att flirta med den förmögne hästhandlarn, det gjorde han - om han hade bott i Storstaden istället - för att få hästhandlarn ifråga att fästa uppmärksamheten på annat håll än sin tjocka portmonnä.


Att EMil i Lönneberga fick svara för sina hyss genom att sitta i vedboden, hade ju Emil i Storstaden också kunnat göra - fast då hade det inte varit i Snickarboa, utan sitta på Fästning istället ...

Emil söp inte, utan han åt av jästa körsbär och blev berusad. Och det var mest hans mammas fel.

Lina vänslades ju faktiskt med Kråkstorparn (som dessutom var bonde och inte hästhandlare) av egen vilja.

Förresten så tvivlar jag på att något kriminellt barngäng hos Dickens skar halsen av någon!

Men nu så menade jag verklighetens barngäng, från bla Malmö.

Stadens borgare klagade över att folk med onda avsikter nyttjade dessa barngäng som lönnmördare.
Och alltså skar halsen av intet ont anande borgare med en fiende för mycket, som råkade somna i nån rännsten p fyllan och villan ... varpå de påpassliga och driftiga barnen tog fram rakbladet.
Sen gick till uppdragsgivaren för att inkassera storkovan.