Bokstaven J i engelska språket

http://www.scrabblefinder.com/starts-with/j/

Och var någonstans stod det att jag påstod det?

TS: Det här var helt nytt för mig också.

En bokstav har inget sådant värde i sig. En bokstav är en bokstav, ett ljud är ett ljud. Ljud är konsonanter eller vokaler.

Det fonetiska tecknet /y/ (IPA-tecknet) svarar mot ett vokalljud. Om någon skulle ha missat IPA så är Wikipedia här: http://en.wikipedia.org/wiki/Ipa

Beträffande fonetiken för “young” /yʌŋ/ se
dictionary.reference.com/browse/young (välj IPA-fonetisk notation där)

En av de tydligaste illustrationerna mellan en bokstav och ett ljud är /ə/ (schwa) – en obetonad medelvokal som inte finns som bokstav bland skrivtecknen.

För en fonetiker är det förvisso så. För en småskollärare är det inte så. Att bokstäver de facto har en mer eller mindre officiell klassificering som endera konsonanter och vokaler, är ingenting som en fonetiker kan göra något åt, och Oilkink har alldeles rätt i att bokstaven y brukar betecknas som en konsonant, när bokstäver så klassificeras, på engelska.

Trots att just engelskans bokstav y utmärkt visar att bokstäver inte behöver beteckna endera konsonant- eller vokalljud.

Jag vet. Jag vill gärna tro bara att det här forumet inte är småskolan (man tvivlar ibland).

Bump.

Det här var väldigt intressant.

Satt och läste och började undra varför ser man sällan bokstaven J i det engelska språket.

Uppenbarligen finns det ord som börjar på J på engelska däremot är dem ganska få.

Det normala sättet att transkribera det ordet är /jʌŋ/. Det inleds ju inte med ett vokalljud. (Främst amerikaner, men förmodligen även britter, använder av hävd fel IPA-tecken för detta ljud.)

Jo, det är det väl?

Nej, j i jump uttalas nästan som d+j, medan y i young är vad jag skulle kalla en halvvokal och definitivt utan något d-ljud.

Verkligen? Jag hör inget d-ljud i "jump"