Arbetslös och medelålders - hopplöst?

Är din kunskap attraktivare än vad du anses vara?

Du sa att du hade bott utomlands i många år, var och hur väl kan du det språket?

Förstår inte frågan? Ett gediget CV med mycket internationell erfarenhet väger inte tyngre än min ålder, uppenbarligen.

Allt tjat om att IT-branschen inte hittar folk handlar ju om att de vill få hit billiga indier istället för dyra svenskar. Om man kan gnälla om att det saknas kompetens är det ju inte svårt att få loss arbetstillstånd för indier. T.ex. i Göteborg dräller det plötsligt av indiska familjer överallt.

Det är inte speciellt intressant att få hit indier i IT-branschen, mer än temporärt för att man t ex köpt ett indiskt bolag och vill inkorporera det. Indier blir ju dyra när de kommer hit eftersom deras kostnader ökar till svensk nivå.

Men rent generellt, som arbetsgivare, så är Arbetsförmedlingen ingenting man har kontakt med om man söker personal. Pratar man administrativa tjänster, ekonomer och dylikt så är det istället via bemannings-/rekryteringsbolag där man kan hyra in en person under en viss tid, med möjlighet till anställning som man agerar. Har du kontaktat de bolagen?

Har inte hittat någon liknande färsk tråd så jag vågar mig på att starta en ny.

Det finns många trådar om att hitta jobb, men situationen för oss som är medelålders och inte lyckas hitta någon inkomstkälla är speciell. Själv har jag, efter många år utomlands, inte lyckats få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden på de tre år jag varit "hemma". Jag har haft en tillfällig anställning på ett år som inte ledde till något mer. AF har inget intresse av mig alls eftersom jag talar svenska flytande (jag är ju svensk) och har en högskoleexamen. Enligt dem ska jag då lätt hitta jobb, även om verkligheten inte stämmer överens med deras fantasier.

Bor inte i min födelsestad p.g.a. den enorma bostadsbristen, och har inget nätverk som kan öppna dörrar. Jag är nog uppe i fyra siffror vad gäller det antal jobb jag sökt, och jag har verkligen inte siktat mot stjärnorna. Inte ens jobb man skulle kunna klara av med bara gymnasiekompetens verkar inom räckhåll. Med 15 år kvar till en eventuell pension vet jag inte hur jag ska motivera mig att vänta. Tänker inte lära mig koda eftersom jag vet att det inte hjälper, och dessutom har jag inget intresse av det.

Så är vi många? Som trots utbildning, språkkunskaper och ett långt förvärvsliv (utomlands) är ointressanta för den svenska arbetsmarknaden? Det finns de som säger att det finns jobb bara man söker, men de lever i en drömvärld (eller i Stockholm). Det har länge funnits långt fler arbetssökande än arbetstillfällen. Sverige fylls på med hundratusentals nya kroppar varje år som ska pressas in i arbetslivet med bidrag, och det finns en uppsjö av yngre med färskare utbildningar som jagar samma jobb som jag. Jag har i princip gett upp hoppet men måste ändå söka jobb och fylla i rapporten till AF.

Hur motiverar ni andra i mogen ålder er själva att fortsätta? Hur går dagarna? Hur går ekonomin? Jag har aldrig kommit in i a-kassesystemet så det är svältgränsen som gäller. Är mitt liv redan över vid 50 års ålder?

Gärna pm från andra i samma situation om ni föredrar, och inga klischéer om att det är mig det är fel på. Jag har gjort allt "rätt", det är den svenska arbetsmarknaden som är sjuk.

Ena hornhinnan?

Nej, men annars är du en av de som faller mellan stolarna i vårt samhällsbygge, där det mesta är uttänkt, och alla byråkrater så förvånade att något inte stämmer perfekt.

Men kom jag plötsligt på. Är du för gammal för att bli lokförare? I Sverige råder brist på lokförare, så det kanske skulle vara nåt?

När ändrades reglerna så att man inte skall ha återbetalt vid 50? Utan i stället 65.
Varför kunde du inte bifoga den informationen (med länk).

Det finns ingen grundregel som säger att lånet ska vara återbetalt när man fyller 50år.
Det kanske är standard återbetalningstiden om man får jobb precis efter avslutad utbildning följer inte karriären statens uttänkta plan så blir man sittande där med en massa lån.

Ja. Bemanningsföretag är ett gissel eftersom de inte förstår vad jobben innebär och inte vad potential är. De är bara administratörer som ska bocka av en checklista. Har också varit på flera intervjuer hos dem för specifika jobb, sedan visar det sig att de bara ville fylla sina databaser.

Jag har stött på otroligt många inkompetenta och odugliga människor som har jobb men som inte har varken intresse eller kunskaper att göra ett bra jobb. Nedanstående skämt kan mycket väl vara sanning.

One day three women went for a job interview. The man interviewing them posed all three the same question. What would you do if you found an extra €50 in on your paycheck that you shouldn’t have received? The first one said, “I’d give it back as it wasn’t mine and I wasn’t entitled to it.” When he asked the second one she replied, “I’d give it to Charity.” When he asked the third one, she was more honest and she said, “I’d keep it for myself and go out for a drink.” Which one of the three women got the job? The one with the biggest tits!

Tidigare var det just så att amorteringen var fram tills man fyllde 50. Mer specifikt så amorterade man 1/N av skulden, där N=51-ålder. Det var regeln. Därför undrade jag när det ändrades.

Det är så på mitt lån iaf men man kan få studielån fram till 57års ålder eller studera i flera omgångar och då är det ju inte avbetalt vid 50år. Får man inte jobb efter avslutade studier så lär man bli rätt så tvungen att ansöka om att betala mindre och då lär återbetalningstiden bli längre också.

Bemanningsföretagen När jag vid 35 var arbetslös en längre tid hade jag en massa kontakt med dessa tomtar. Roligast var de små vars namn man aldrig hört och nu har glömt. Det ringde plötsligt någon därifrån som minsann tyckte man hade "en intressant profil". Typiskt varje gång var att det var skitbråttom för dem att få en intervju med en. Jag frågade till sist varför det alltid var så bråttom och det kom som svar ett nervöst skratt. Man skulle förstås fylla ut deras djävla databas, det var det som det främst var frågan om.