Citat:
Ursprungligen postat av
Bambambi
Du tror att om någon mördar och får hjälp så är de som hjälpt till farliga för helt andra människor??
Vi har inget med polisens fynd att göra alls nu, viktigast är att sanningen kommer fram så det blir åtal mot skyldiga. Det gäller vid alla fall.
Många här i tråden anser nog att de som eventuellt har hjälpt till vid tex styckning av en död människokropp, är livsfarliga människor. De kan ha rätt, eller de kan ha fel. Anledning till oro för allmänheten finns det hur som helst.
Citat:
Ursprungligen postat av
Marielo
Har aldrig hört talas om att någon utomstående människa tagit hand om kroppsdelar från en avliden,
från de anhöriga - men om du menar att en medhjälpare till en mördare är ute och söker för att hitta och sedan gömma undan delar för att polisen inte ska hitta dem och skicka dem till analys så ...går jag med på din fundering.
Och ja, minnesceremonier får ske utan tillstånd.
Jag hade nyligen en minnesceremoni på Facebook för en avliden person.Då vi sörjande bor på spridda
håll lade jag in bilder av den bortgångna med några minnesord, och många fyllde på med egna ord.
Nu fanns faktiskt en anhörig som tyckte att vår minnesceremoni gick för fort (dagen efter minneshögtiden i kyrkan) men han kunde i praktiken inte stoppa oss med lagliga medel.
Dock lade vi ner ceremonin efter några dagar därför.
Visst fick allmänheten ha minnesceremoni för Wilma. Den är till för de sörjande och alla ska vara välkomna till kyrkans aktiviteter oavsett. Wilmas anhöriga kan inte förbjuda det, eller lägga sig i
vilka som kommer för att ta adjö.
Man kan hålla minnesceremonier utan kyrkan också.
Varför är det bråttom att lämna ev nya delar man funnit till de anhöriga?
De ska analyseras och sättas samman med övriga delar så att man får en bättre bild av vad som
har skett under dödens inträffande.
Jordfästning kan ske när utredningen är klar.
Ang. det fetstilta: Jag syftar på alla möjliga skäl till att en brottsling kan vilja spara på sina offers kroppsdelar, för att gömma bevis, för att ha dem som troféer mm. Av det skälet skulle jag vilja att alla kroppsdelar hittades om jag var i den situationen som anhörig till offer.
Ang. kremering mm så återkommer jag till det längre ner i inlägget.
Ang. minnesceremonier utan anhörigas tillstånd så ser jag flera möjliga problem med det.
En del anhöriga kanske skulle föredra en allmän manifestation mot våld och brottslighet, hellre än att just deras anhörig väljs ut (av alla offer som finns) och hedras.
Och de anhöriga till ett offer kanske känner sig pressade att delta i minnesceremonin fastän de inte orkar.
Så istället för att komma till de anhöriga och säga "vi tänkte ha en minnesceremoni för N, går det bra?", så kan man fråga tex om de anhöriga vill att man ska göra något för att hedra deras döda anhörig, tex ha en minnesceremoni.
Det jag reagerade på i det här fallet var just att en minnesceremoni hölls redan dagen efter att polisen/rättsläkaren konstaterade att Wilma var död, och att familjen inte verkade ha deltagit utifrån artikeln jag citerade tidigare.
Jag vet också hur det är när tex någon kändis har avlidit. Människor sörjer kanske några dagar och det hålls minnesstunder, sen är sorgen borta för de flesta, men förstås inte för de anhöriga som har en mycket djupare sorg. Så även om man själv sörjer en kändis eller annan person som man aldrig har träffat, så tycker jag det finns anledning att behärska sina känslor och inte bete sig som om man vore anhörig till den avlidne. Man vet ju ofta inte alls vad de anhöriga tänker och tycker i den situationen.
Man kan förstås ha synpunkter på att vi diskuterar en massa hemska saker i tex den här tråden. Men det är ju ett kriminalfall, och då händer det en massa hemska saker som det finns anledning för allmänheten att diskutera, av säkerhetsskäl om inte annat.
Citat:
Ursprungligen postat av
Marielo
Att samlas för att dela en sorg i gemensamt minne av en bortgången person är inte att jämföra med "demonstrationer, manifestationer och opinionsyttringar" som mer beskriver politiska sammankomster.
Inte heller kan man jämföra en sådan minnesstund med en "konsert i det fria"!(Bara för utomhuskonserter behövs väl tillstånd).
Och du skriver:
Citat:
"Varför skulle man inte vilja kremera en enda kroppsdel, alltså det som hittats, och sen kremera resten när det hittats?
Vad ska man begrava på begravningsceremonin om man inte har några kroppsdelar eller aska att begrava?
Det blir väl en minnesceremoni då bara?"
Du frågar varför man inte skulle vilja kremera en enda kroppsdel?
... I detta läge när vi bara känner till att en enda del hittats?
Inser du inte att man bättre kan fastställa
dödsorsak med så många delar som möjligt - och det går inte lika bra om någon del är kremerad.
Du tycker att en minnesstund borde ha polisens tillstånd och tillfråga anhöriga!
Men du ifrågasätter varför man inte kan kremera en enda kroppsdel?
För mig en väldigt konstig fråga.
Varför skulle du ge råder till anhöriga att kremera en kroppsdel i taget? (För mig ett oetiskt val!),
är det att respektera anhöriga att komma med sådana synpunkter?
Varför skulle du ge råd till utredningen att göra så? ... ...
Vad är ditt intresse av detta, är det viktigt?
Och din nästa fråga,
om vad man ska begrava om man inte har några kroppsdelar eller aska att begrava!
Hur menar du här, varför skulle man inte ha det?
En del finns, vet vi ju.
Eller menar du att om man kremerar och begraver en del efter en del så finns inget kvar?
Häpnadsväckande fråga!
Men så tror jag inte man lär gå tillväga.
Nej så klart, om allt är begravt innan jordfästningen så blir det ju ingen jordfästning!
... Utan ja, kanske
en minnestund som du skriver.
Ang. begravning så trodde jag att det förutsätter att det sker en jordfästning, annars kallas det något annat, tex minnesceremoni.
Ang. kremeringar så menar jag att det kanske kan bli så i en del fall, att polisen inte längre behöver behålla de kroppsdelar de har hittat, och då ser jag inget problem med att kremera dessa delar, även om det kanske saknas tex ett ben.
(Jag förstår inte varför det skulle vara ett oetiskt val att kremera en kroppsdel i taget.)
Har jag skrivit att jag skulle ge rådet till anhöriga att kremera en kroppsdel i taget? Nej det tror jag inte jag har gjort.
Om jag själv hade förlorat en anhörig och fick bestämma själv vad som ska hända med kvarlevorna, då tror jag eftersom jag inte har någon erfarenhet av sånt, att jag skulle låta sjukhuset/bårhuset bestämma vad som ska göras med kvarlevorna. Och någon erfarenhet måste de ju ha av sådana fall, med tanke på allt blod och alla organ som de hanterar och måste göra sig av med på något sätt. Och nej, jag ser ingen väsentlig skillnad om det är en hel kropp. De har förstås erfarenhet av att göra sig av med skelettdelar också.
Sen om sjukhuset/bårhuset skulle tex spara på skelettet och dansa med det på fester eller nåt sånt, då är ju det med största sannolikhet ett brott, och därför litar jag på att de inte gör sådana saker utan att de hanterar min anhörigs kvarlevor på ett lagligt och bra sätt.
Någon begravning eller minnessten på kyrkogård eller så skulle jag inte ha. Jag skulle sörja och minnas på mitt sätt. Och det finns många olika sätt att sörja och minnas en avliden person på.
