Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Jag tror det blir svårt för SD att ta över S gamla position då samhället har ändrats mycket, befolkningen är mer splittrad och polariserad, inte minst rent etniskt och religiöst. SD kan bli störst men de blir nog inte så allmänt accepterade som S var av alla andra partier. Borgarna försökte ju inte ens bromsa S makt i institutionerna när de hade makten. Sverige skulle vara sossigt helt enkelt.

Vinge är slipad, han utnyttjar TV-tiden till att få in sina talepunkter om välfärd, resurser, koppling till invandringen. Han bränner inte ens broarna till V utan säger att de inte tycker olika om allt. Han vill åt de där 4 % vänsterpartister som har förtroende för Åkesson!

SVT lägger upp en förkortad version på sin nätsida:
https://www.svt.se/nyheter/sverigedemokraterna-ett-langt-och-entraget-arbete-som-jimmie-akesson-har-gjort

6 % av sossarna har förtroende för Åkesson och de är det största partiet så det är där SD kan ta flest röster utanför blågula blocket. Går de alla till SD blir det +1,5 %-enheter för SD. Jag tror radikaliseringsperioden för S väljare som går till SD är kort. På några månader går de från att vara ursossar som är kritiska mot partiet till att börja gilla Åkesson, börja läsa alternativmedia, följa Lamotte på Facebook och sedan säga SD i en OU. SD kan nog ta mycket M-röster fort för där gillar många redan Åkesson. Ebba har möjlighet att ta röster över blockgränsen från C+L där hon har förtroende av 19 %. Visserligen 19 % av få väljare, men det skulle vara 2,5 %-enheter till gulblå-blocket. Egen majoritet för de gulblå är inom räckvidd även om man räknar med att MP och L blir kvar i riksdagen (Gulblå eller blågul?).

Jag vet inte alltså... det som driver SD-uppgången är en galopperande negativ samhällsutveckling. Så långt liknar det förra gången SD-kurvan pekade lika brant uppåt, dvs hösten 2015. Men då drämde Löfven till med storsläggan att införa gräns/ID-kontroller och TUT, just när man trodde att svensk politik är kroniskt inkapabel till handling som inte föregåtts av fem års utredningar och remissrundor.

Personligen tror jag att allt kokar ner till Maos(?) klassiska uttalande: "Det spelar ingen roll vilken färg katten har så länge den jagar möss".
Jag, som spenderat mer än 20 år på universitetet och därmed borde betecknas som högutbildad, struntar högaktningsfullt i hur problemen löses, så länge myndigheterna uppvisar resultat.

M/KD väljare gillar ju uppenbarligen Åkesson och enligt Marmostein eller vad hon heter på SVT ser oppositionen honom som oppositionsledare medan man ser Uffe som svag.

När det gäller ökningen bland kvinnliga väljare så tror jag säkert att medieexponeringen av Louise har spelat en positiv roll.

M/KD väljare gillar ju uppenbarligen Åkesson och enligt Marmostein eller vad hon heter på SVT ser oppositionen honom som oppositionsledare medan man ser Uffe som svag.
Men frågan är vad M/KD väljare tycker om SD börjar låta för sossiga exempelvis nu när vinge sa det där med Vänsterpartiet? Kanske bryr de sig inte egentligen utan bara vill ha ordning och reda på landet, såna frågor kommer sen.
Sen är de ju helt rätt att locka vänsterväljare än att bara fortsätta kannibalisera M/KD väljare.

Jag menade ju egentligen inte opinionsstödet för (SD) utan just förtroendet för partiledaren. Skall det bli ett högerblock på allvar måste ju väljarna för (M) och (KD) börja uppge förtroende för Åkesson i lite större skala någongång. Det gör ju att Jimmie borde få betydligt högre förtroende siffror än partiets opinionsstöd. Det är väl kanske vad som hänt visserligen med 31% förtroende då partiet enbart stöds av omkring 23% av väljarna. Det är dock rätt liten skillnad. Hade de flesta av högerblockets väljare haft förtroende för alla blockets partiledare borde ju förtroendet vara uppemot 45-50% nu.
Jimmie har väl tidigare mest haft förtroende bland de egna väljarna. Då växer han i takt med partiet (möjligtvis med lite försprång) men nu måste Jimmie få högre förtroende siffror utan att partiet växer i motsvarande grad. Något annat vore konstigt eftersom det håller på att växa fram ett högerblock.
Vänster-sörjan är ju en ännu större katastrof dock. Stefan Löfven kan ju knappast ha något förtroende alls utanför sitt eget partis väljare; och knappt ens stöd där heller.

Frågan är om det ens finns någon inom M som skulle kunna träda fram som ny partiledare, med styrka, pondus & trovärdighet? Jag kan inte komma på någon.

Frågan är om det ens finns någon inom M som skulle kunna träda fram som ny partiledare, med styrka, pondus & trovärdighet? Jag kan inte komma på någon.

Löfven skulle kunna börja tala om återvandring, det hade nog fått en del som gått från S till SD att återvända.
Men då hade sossarnas nya invandrade kärnväljare givetvis börjat lämna istället.

Så visst sitter han lite i saxen den här gången. Men sprit har en förmåga att lindra den här typen av ångest.