Som rubriken säger, det finns ord som har olika betydelser och den aktuella betydelsen framgår av sammanhanget, exempelvis ordet ”bestrida”, med sådana uppstår sällan problem så länge inte ordet är ryckt ur sitt sammanhang, att bestrida kostnaden för något är i stort sett det motsatta jämfört med att bestrida fakturan på samma kostnad.
Värre är allehanda ord som lagts in i språket och oftast inte passar där alls, de har då inte mycket med sin normala betydelse att göra, här har vi som första exempel ordet ”sjuk”, jag ser det ordet som en form av hälsotillstånd som dessutom är föga önskvärt. Nu har ordet ifråga i stor utsträckning fått göra tjänst som förstärkare, antingen separat eller som förled, har svårt att se kopplingen eller nyttan, finns bättre ord att välja. Samma fenomen har drabbat ordet ”skit”, används av vissa i både positiv och negativ bemärkelse som beskrivning, förled eller ibland som namn på saker. Ser inte heller nyttan med bruket som uppstått av detta ord. Vad värre är, ej sällan kryddas texter med dessa ord så att det återkommer flera gånger i samma stycke.
Nu har vi dessutom ord som ”själv” som åtskilliga fått för sig är helt synonymt med ”ensam”. Som orden ovan så ger sammanhanget betydelsen ibland, men ibland är det inte säkert om den som säger ”själv” menar det eller egentligen avser ”ensam”.
Vi börjar med enbart dessa ord, någon som har idéer om hur dessa fenomen uppstått och vad som bör göras för att undvika det?
Värre är allehanda ord som lagts in i språket och oftast inte passar där alls, de har då inte mycket med sin normala betydelse att göra, här har vi som första exempel ordet ”sjuk”, jag ser det ordet som en form av hälsotillstånd som dessutom är föga önskvärt. Nu har ordet ifråga i stor utsträckning fått göra tjänst som förstärkare, antingen separat eller som förled, har svårt att se kopplingen eller nyttan, finns bättre ord att välja. Samma fenomen har drabbat ordet ”skit”, används av vissa i både positiv och negativ bemärkelse som beskrivning, förled eller ibland som namn på saker. Ser inte heller nyttan med bruket som uppstått av detta ord. Vad värre är, ej sällan kryddas texter med dessa ord så att det återkommer flera gånger i samma stycke.
Nu har vi dessutom ord som ”själv” som åtskilliga fått för sig är helt synonymt med ”ensam”. Som orden ovan så ger sammanhanget betydelsen ibland, men ibland är det inte säkert om den som säger ”själv” menar det eller egentligen avser ”ensam”.
Vi börjar med enbart dessa ord, någon som har idéer om hur dessa fenomen uppstått och vad som bör göras för att undvika det?