På spåret

Exakt! Vilket jävla klavertramp. Är ju vad Athletic är mest känt för.
Är två helt olika saker. Hade aldrig godkänts i AmA.
Jossar bör vinna gruppen lätt. Hagen har börjat tappa minnet och I-B A imponerade inte.
För övrigt tröttnade jag på programmet för flera år sen men lik förbannat glor jag på det.

Irriterade mig på Luuks skrikande, kan karln inte prata normalt utan att låta som en ADHD stressad sportreferator

Jag fattar inte hur man inte kan känna igen en av Elton Johns största hits "Goodbye yellow brick road". Sedan hör det väl nästan till allmänbildningen att känna till att Towa Carsson är från Eskilstuna?

Jag måste ju erkänna att den gamla favoriten På spåret numera börjar kännas lika knastertorr som en gammal skorpa efter att ha sett en väldigt underhållande säsong av Filip & Fredriks Alla mot alla. Veckans frågor var svåra och ointressanta. Peter "Lidingö" Magnusson bör nog ta sig en funderare om sin fortsatta karriär som deltagare i spelprogram, även om hans medspelare denna gången var betydligt mer kompetent än hon i tidigare nämnt program. Unge betedde sig som någon skrev som en stor sådan; varför satte han sig exempelvis med ryggen vänd åt publiken? Luuk och Lindström kändes väldigt nedtonade och gjorde verkligen inte mer än det allra nödvändigaste.

Beror ju på, jag kunde GYBR men har aldrig hört talas om Towa Carsson. Man vet ju vad man vet. Nu är jag inte svensk men född och uppvuxen här i Skåne.

Det var väl gårdagkvällens största takeaway och chock - att inte ta Reginald Dwight. Som åldrande man approaching 60 så bandade jag jämt Svensktoppen och Tio-i-topp på rullbandspelare, och givetvis är Elton John och Towa Carson superenkelt.

Det andra att minnas från kvällen är Unge som sitter med ryggen mot publiken och den gaggiga C. Hagen. Icke att förglömma Magnussons "Lidingö!!". Vilken stambana leder till Lidingö?

Sedan förstod jag inte riktigt Unges/Hagens familjeanekdot "Var är min Snorre?" Kan någon mer skärpt förklara för mig vad som var roligt med det?

Den enda som framstod som hyggligt skärpt var Ahlenius. Men hon klarar kanske inte frågor framöver som handlar om mer ytliga och populärkulturella saker. Nej, Johar och Jossan tar hem det här.

Filip Hammar satt i princip konsekvent med ryggen till under resefrågorna under hans medverkan i en av säsongerna.

Hon tillhör inte min generation heller men var en av sextio- och sjuttiotalets största sångerskor. "Alla har glömt" är ju en klassiker.

Trevligt att vi är igång igen.

Men finns det någon mer som är missnöjd med husbandets upplägg av inledningsmusik/avslutningsmusik?

Det var som slöare, nästan intetsägande och melodilösa varianter av Augustifamiljens dito. Kan verka som en petitess, men för mig är det viktigt att en show inleds med något kraftfullt när man bänkat sig framför TVn, det sätter så att säga takt och humör för resten av programmet.

Dessutom blandade de inte två låtar under frågemomenten som innan, det tyckte jag var trevligt då det blev svårare och man verkligen fick sitta och lyssna. Det kanske ändras, vi får se!

Dry as a bone trist start.
Saknar Augustifamiljen! Bandet var inte direkt dåligt, men om man ändå spelar samma jinglar varför byta bort ett band som var superbra?
Vi får se om det tar sig när det kommer roligare tävlande.
Varför sitta med ryggen mot och hänga på sin morsa som en jättebäbis.

Jag tänkte också likadant igår, F&F har förstört "på spåret"! Det här känns förbannat träigt och långsamt numera, men det kanske tar sig.

Det är i alla fall skönt att slippa "listan", alltid något.