Wilma Andersson 17 Uddevalla försvunnen 13/14 nov. 2019. Sammanfattning i trådstart.

Det var ju på onsdagen hon var festklädd och på väg någonstans, inte torsdagen!

Vad baserar du dina åsikter på? Det har väl inte framkommit någonstans att den häktade skulle ha styckat Wilma. Ej heller att hans far skulle vara involverad i mordet av densamma.

Läste du verkligen mitt inlägg?
De sa själva på pressträffen att de skulle fortsätta leta men kanske inte i den omfattning som tidigare. omprioritera i ärendet.
SAMMA KVÄLL hittade man en del av W:s kropp och polisen trappade INTE ner men söker själva eftersom området nog är mer begränsat iom fyndet.

Glöm inte att MGM även var ISIS-krigare som gick till Wilmas skola och hotade att skjuta henne/hennes vänner.
Samt att den hittade kroppsdelen, som identifierades som hennes via tatuering, hade gömts hemma hos någon eftersom det var polisen och inte missing people som hittat den.

Jodå jag har varit nämndeman ... och har för vana att tala sanning.
Men du tänker inte så bra.
Självklart är att om någon döms, så vägs ett ev erkännande in i det. Faller pusselbitarna på plats + erkännande så är ju saken klar.
Vad menar du med uttrycket "erkännanden i allmänhet"??
Det finns alltså de som erkänner ett brott till polisen men som är oskyldiga.
Antingen går de själva till polisen och säger "Jag ha mördat XX" .. eller så tas de
in på förhör och påstår då sanningsenligt att de är skyldiga.
Och varför de säger så har nog olika bakgrund.

Finns några sådana fall som det skrivits mycket om i dagstidningarna, det trodde jag de flesta
kände till härinne på Flashback.

Det där med att jag uttrycker mig si eller så är ju helt enkelt inte friskt av dig att påstå.
Kan du förklara vad du menar?
Inte stor ide´att berätta mer för dig om varför jag vet att jag uttrycker mig bra.
Är inte här för att berätta om mig själv men ville påpeka att jag känner till
att folk erkänner brott för polis och advokat, trots att de är oskyldiga.
Genom erfarenhet från arbetslivet som nämndeman, genom studier i psykologi vid universitetet,
men även naturligtvis genom massmedia.

Vi är här för att prata om fallet med W.

Tycker du att du uttrycker dig bra / korrekt här?
"Eget erkännande'" - vad är det för något? Kan någon annan än en eller flera GM erkänna
ett brott över huvud taget? Eller kan man erkänna någon annans brott?

Låter ju minst sagt virrigt.

Vidare: Ett erkännande är i sin betydelse inte lika med bevis! Hur ser du på detta?
Inte ens om det ingår i erkännandet något som stämmer med bevis eller fynd,
kan ett erkännande kallas för "bevis".

Alltså hur är det med ordförståelsen?
Det fanns nyligen test angående ordförståelse från högskoleprov i våra dagstidningar, som allmänheten kunde ta del av. Jag hade alla rätt liksom alla jag känner som också testade.
Men det var inte alls svårt.
Det kanske du skulle ha gjort?

1. Kan du förklara hur ett erkännande kan vara väl underbyggt?
2. Är det inte domen som är väl underbyggd?
3. Hur kan bara ett erkännande vara grund för en dom? Det behövs ju framför allt bevis!
Och som jag nyss skrev så är erkännande inte samma sak som bevis.
Det är a) bevis som styrks av b) erkännande.

Man KAN fälla någon på enbart bevis ja även på indicier men är inte så vanligt.
Men enbart ett erkännande duger inte. Även om erkännandet innehåller väsentliga detaljer,
som kan ha kommit personen tillhanda på andra vägar.

Som exempel kan en kompis ta på sig en annans brott, vilket också hänt i rättshistorien.
Kompisen kan då få veta detaljer av den skyldige.

Och angående hur jag uttrycker mig ... jag kan möjligen förstå att min första mening
kan te sig otydligt om man inte läste vad jag svarade på.
Men det bör du väl ha läst ..och förstått?
Alltså gå bakåt några steg i vår tråd-samtal så förstår du kanske den meningen.

Ett erkännande är ett erkännande och betyder att någon säger "Jag har begått detta brott".
Men UPPGIFTER (detaljer om hur brottet gått till) kan ju verkligen variera av fler skäl.
Erkännande och uppgifter är två olika saker, även om uppgifter (detaljer kring brottet) kan ingå /
ofta ingår, i erkännandet.

Suck.
Här får man sitta natten ut. Men jag slutar här så får du röra till det ännu mer i brist
på känsla för verkligheten och verklig sysselsättning.

Sen är det varken du eller jag som väntas erkänna detta brott. Eller hur.
Inte heller kan vi reda ut detta brott därför att vi inte har all rekvisita här på Flashback.

Dessa organisationer är bra på att hitta levande personer. Bättre än polisen. När man redan vet att personen är död är det bättre att de håller sig undan.

Du har helt rätt, det finns undantag från offentlighetsprincipen. I nutid gäller det framförallt rikets säkerhet.

I detta fall med Wilma kommer FUP vara fullt tillgänglig när åtal väcks.

Ytterst osannolikt. Få normalt funtade människor hade inte kontaktat polisen och ännu färre skulle vara bekväma med att sitta och stycka ett lik Peter Madsen-style, i synnerhet inte i en person som man haft någon form av koppling till. Ännu färre skulle nog få för sig tanken att lämna kroppsdelar på olika ställen.

Stämmer även ryktet att man skulle hittat ett huvud (och vilken kroppsdel skulle det annars vara som gör att man med 100% säkerhet kunnat konstatera att hon är död?) så är det ju ännu mindre som talar för att det bara skulle ha rört sig om nån lätt knuff från början. Då handlar det ju liksom om en bestialisk handling och inte som en vanlig svensson som har gjort en för hård knuff.

Betänker man sen att flickan tycks ha varit attraktiv och hur många våldsbabbar det numera finns i landet, så är det ju faktiskt inte så konstigt att sådant här händer.

Mantilla får själv svara vad han anser om det, men vad anser du om att Rättegångsbalken 35 Kap. Om bevisning i allmänhet 3 paragrafen lyder: ”Erkänner part i rättegången viss omständighet och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, skall vad parten erkänt gälla mot honom. Återkallar parten sitt erkännande, pröve rätten med hänsyn till de skäl, som anföras för återkallelsen, och övriga omständigheter, vilken verkan som bevis må tillkomma erkännandet.

Är saken ej sådan som i första stycket sägs, pröve rätten med hänsyn till omständigheterna, vilken verkan parts erkännande må äga som bevis.”

Enligt svenskt rättsväsende så kan ett erkännande utgöra ett bevis i juridisk mening. I brottsmål utgör erkännanden dock endast en del av bevisverkan och ska inte ha rättsverkan (vilket de mer eller mindre glömde i Quick-fallen...). Borde inte du som nämndeman känna till detta?

Var kommer all denna information från?