Era värsta chefer?

I slutet av 80-talet hade jag en odåga till chef som ägnade all sin arbetstid åt att gömma sig på sitt kontor, vara konflikträdd och hans främsta argument mot allt var "jag är faktiskt chef här, jag tror att jag har bättre koll än dig". Det kunde exempelvis handla om att en kollega råkat ut för en arbetsplatsskada och brytit nyckelbenen i en lift för den var sönder, meddelade detta till högsta hönset och fick det snorkiga "jag är faktiskt chef här, jag tror jag har bättre koll än dig, det kan inte stämma"-svaret som svar.

Chefen tog aldrig ansvar för något och skulle snåla på allt, eller som han ansåg, "hitta fiffiga lösningar". Som att återanvända tejp eller ha "gåfria zoner" på arbetsplatsen där ingen fick gå för att "då blir det smutsigt, och om det inte är smutsigt slipper vi städa, tänk vilken vinst!".

Chefen var dessutom som en aggressiv hök som älskade att flyga runt och speja över kollegorna, för att gripa in på närmsta offer när denne minst anade det. I synnerhet när medarbetarna hade lunchrast eller hade slutat för dagen. Då passade det alltid utmärkt att springa fram i högsta galopp och börja tjafsa om något ovidkommande. "Men du Göran, du har väl inte glömt att stänga dörren till Servern?". Detta fast det gällde en avdelning helt annan än den Göran jobbade på - och långt ifrån de arbetsuppgifter som Göran var anställd för.

En annan chef hade något otyg med sig att fiffla med både det ena och det andra. Ena dagen var ens kontorsbord borta, nästa dag var hela arbetslagets fika uppäten och tredje dagen fick man inte lönen utbetald! Vart det tog vägen visste aldrig någon, aldra minst chefen själv. Det var som att chefens superkraft var att få allt denne rörde vid att upphöra existera, som en amerikansk mördarmaskin.

Nu vill jag veta.
Vilka är dom värsta cheferna ni haft?
Vad gjorde dom/gjorde dom inte?
Personlighet?
Attityd?
Jag vill veta allt!

Det här var ditt andra inlägg på Flashback, så du är förlåten.

OnT:

Min västa chef var en väldigt otydlig och konflikträdd figur. Han såg sig gärna som chef och "delegerade ansvar" dvs. fick andra att göra hans jobb. Han pratade om sina underlydande som "indianer" och blev jävligt jobbig när han var full. Då skulle han berätta för alla hur det "vekligen funkade" och han blev extra snäll mot sina favoriter.

Han tvingade bland annat mig att neka en leverantör som gjort ett bra jobb betalning eftersom leverantören hade fakturerat 5 dagar senare än vad avtalet sade. Effekten blev att leverantören kånkade. Kändes inte helt bra och jag sade upp mig.

Små hundar skäller mest och korkade chefer skäller mest, det överensstämmer ganska bra. Just utskällningar inför andras ögon är något som jag starkt ogillar.

Hade en mellanchef, liten tjock kvinna, som ställde sig på en stor sten och skrek åt kollegan: "URBAN DU TAR PÅ DIG HUVUDBONADEN OMEDELBART!". Urban bara fortsatte gå utan att bry sig och folk omkring vände sig om och kollade på den tokiga lilla tjockisen som stod och skrek på stenen.

Jag fick en chef engång som troligen jobbar kvar vilket isäg är en gåta!
Större arsle får man leta efter,
Det började med att "vi" blev uppköpta av ett gigantiskt amerikanskt företag som då anställde denna jävla dåre, i början vid inventeringen sprang han omkring och tömde det han ville ha privat eller till sina barn, typ platt tv

På något vis fick han för sig att han var guds gåva till kvinnan! sexistisk och utfrågande vem som knullat med vem..företaget var inte så stort och branschen inte heller stor, väldigt specifikt och mycket teknik gör att man känner till sina konkurrenter till namn, nä då kommer dåren in och spelar att han kan något om arbetet, sprider vitt och brett att han arbetat med detta! Det blev ganska uppenbart en lögn.

Jag kunde förklara för honom hur det funkade, var tvungen att rita, Det pappret tog han sen för att med exakt samma ord som jag förklarade för honom så gick han till lagerpersonalen och sa vad han kunde!

Riktigt pinsamt blev det när man var tvungen att vara ute med honom offentligt exempelvis på restaurang där han dels gick på serveringspersonalen oftast med att "du det är jag som är chef här" kommentarer som såg du hur hon tittade på mig?

Vi var väl runt 12 st. Tror dom är 4 eller 5 idag ifrån 42 milj. Till 5 milj. På mindre än 5 år, fast så här i efterhand så kanske det är mest fel på amerikanerna som inte fattar att det är han det är fel på!
Sorry för ett långt inlägg!

Förlåt, men hade Urban en Turban i beredskap?

Minns min första chef jag någonsin haft när jag jobbade på ett ganska stort IT företag som var uthyrda till kund. Då chefen inte la något intresse alls i sina anställda. Firmatelefoner gick sönder som vi aldrig fick utbytta som sedan ramlade mellan stolarna och inte togs upp något mer så utan telefoner stod vi. Dom flesta vet att när man jobbar inom IT branschen och är Onsite tekniker så är telefonen ett viktigt verktyg.

Samma chef frågade om mitt lönekrav varpå jag sade 24 och fick inget svar alls. Sedan började jag jobba och påpekade detta då hon sa men 15 tusen före skatt räcker väl? Då höll både jag och mina kollegor på att smälla av. Senare in på året så fick vi veta att chefen tagit pengar från företaget för att semestra på. Sedan när jag blev lovad tillsvidare anställning så sade chefen att du får tillsvidare efter jul innan nyår. Det kontraktet kunde jag glömma för just då böt dom chef och jag åkte på provanställning i 6 månader till.

Dessutom hade 3 av mina kollegor en firma bil som dom delade på för att ta sig till och från jobbet, varav 1 av dom började samtidigt som mig och fick en. När jag tog upp detta med chefen meddelades det att det inte fanns pengar till det och jag bodde då närmare än vad dom andra gjorde. Den anställningen bad jag chefen köra upp i röven och åkte hem

Det är aldrig acceptabelt. Att framföra kritik med andra runt omkring sig. Då blir det krig. Vi fick våran förra konflikträdda chef sparkad, han skällde ut mig framför alla, sa allmänt dumma kommentarer och uttalade sig om arbetsrätt han absolut inte hade koll på. Möten skulle ske utanför arbetstid men icke betalt "ni får ju fika" Är det krav "Nej, men det skulle se dåligt ut om du inte kom" stället vi ska ha möte på ligger mer än 1 mil bort på andra sidan stan får vi någon ersättning för att ta oss dit "Nej". Då kommer vi inte "Det skulle se väldigt dåligt ut". vilken idiot. hittade på en egen grej att vi skulle ha jour-telefon utan ersättning "det ringer ju inte varje natt", den högre chefen höll på att sätta kaffet i halsen när jag berättade om denna fantastiska mellanchef.

Skulle vara någon av alla de små chefer som fanns på callcenterföretagen. Det var hela tiden, ljug, management by fear, där det var utskällningar i grupp, enskilda utskällningar, dumförklaringar och när du höll med om en argumentation som kunden sagt (när vi skulle "diskutera" ) sälj teknik så var svaret "nej så är det inte" eller "häll käften" jag fick till svar.

Det var hög sjukfrånvaro på dessa ställen, detta gjorde att cheferna tog på sig en ännu hårdare attityd och "policy". De kunde säga något snällt någon gång, typ "ni är grymma säljare" och sedan 30 min senare fick vi en utskällning igen.

Coacherna var småpåvar och kunde springa omkring o skoja och ha "möten" dvs fest medan vi fick sitta o slava.

Var en chef jag hade på en verkstad för många år sen, han tillbringade sin tid i kupan och drack öl, utom när han kom ut och bad mig antingen köra truck p.g.a att trukföran var för berusad eller att be mig jobba lite långsammare då han ansåg att jag förstörde accordet för de andra.
Var på det jobbet 4 månader sen orkade jag inte längre.
Fick kontakt med en lirare som varit på den verkstan 2 år efter jag slutat och då insåg vi att de bytt ut hela personalen.
En annan lirare var tillförårdnad han körde HD och hade bockskägg och tatueringar och var helt inriktad på att vara en hårding, han försökte skrämma mig några ggr. vilket inte riktigt funkade.
Han körde den stilen med alla så han blev omplacerad efter några månader, och frågan var om han tillförde något utom att göra bort sig totalt under den perioden.
En tredje var min lokala chef i en global organisation, träffade honom när han blev min chef och vid ett lönesamtal: Då hade han inte koll på var jag fysiskt var placerad och utryckte sig något vagt om att organisationen tyckte jag var värd den löneökningen men han hade inte en susning om vad jag jobbade med.
Har haft många mer eller mindre bra chefer genom åren men dessa sticker ut.

Min värsta chef var när jag jobbade på JC.

Hon satt ofta på kontoret och övervakade oss via övervakningskamerorna. Om vi stod för länge med en och samma kund, lutade oss för att vila benen, pratade längre än 2-3 min med en kollega etc. ringde hon ner till butikstelefonen och berättade vad vi gjorde för fel.

Hon var väldigt glad i sina opererade bröst och var inte alls blyg med att byta om framför mig eller fråga mig om jag ville känna. Låter kanske som en dröm men när man är 20 år och ens chef är 40+ och inte faller en i smaken så är det snarare en mardröm.

Hon påtalade ofta hur vidrigt det var med stölder, speciellt om det var personalen själva som stal. Ett par gånger under perioden jag jobbade där visade hon mig sparade övervakningsfilmer från när kunder har stulit och även en film där en f.d anställd och hennes pojkvän hade ett system för att stjäla dyra jackor och sedan returnera dem vilket inte höll så länge då det märks ganska snabbt när man inventerar.

Hon fick senare sparken för att ha stulit vid upprepade tillfällen.

Den värsta chef jag stött på var inte min chef, han var på samma nivå som jag, men ledde ett annat team. Kompetent och duglig men körde alla härskartekniker i skolboken. Jag jobbar numera utomlands, trivs bra, har en ledande roll som teknisk specialist, inget personalsnsvar. Har en linje chef som sköter det administrativa kring chefskapet utan att direkt ha synpunkter på mitt arbete. Är ingenjör till yrket och detta yrke har högre status i många andra länder än i Sverige.