Citat:
I slutet av 80-talet hade jag en odåga till chef som ägnade all sin arbetstid åt att gömma sig på sitt kontor, vara konflikträdd och hans främsta argument mot allt var "jag är faktiskt chef här, jag tror att jag har bättre koll än dig". Det kunde exempelvis handla om att en kollega råkat ut för en arbetsplatsskada och brytit nyckelbenen i en lift för den var sönder, meddelade detta till högsta hönset och fick det snorkiga "jag är faktiskt chef här, jag tror jag har bättre koll än dig, det kan inte stämma"-svaret som svar.
Chefen tog aldrig ansvar för något och skulle snåla på allt, eller som han ansåg, "hitta fiffiga lösningar". Som att återanvända tejp eller ha "gåfria zoner" på arbetsplatsen där ingen fick gå för att "då blir det smutsigt, och om det inte är smutsigt slipper vi städa, tänk vilken vinst!".
Chefen var dessutom som en aggressiv hök som älskade att flyga runt och speja över kollegorna, för att gripa in på närmsta offer när denne minst anade det. I synnerhet när medarbetarna hade lunchrast eller hade slutat för dagen. Då passade det alltid utmärkt att springa fram i högsta galopp och börja tjafsa om något ovidkommande. "Men du Göran, du har väl inte glömt att stänga dörren till Servern?". Detta fast det gällde en avdelning helt annan än den Göran jobbade på - och långt ifrån de arbetsuppgifter som Göran var anställd för.
En annan chef hade något otyg med sig att fiffla med både det ena och det andra. Ena dagen var ens kontorsbord borta, nästa dag var hela arbetslagets fika uppäten och tredje dagen fick man inte lönen utbetald! Vart det tog vägen visste aldrig någon, aldra minst chefen själv. Det var som att chefens superkraft var att få allt denne rörde vid att upphöra existera, som en amerikansk mördarmaskin.
Nu vill jag veta.
Vilka är dom värsta cheferna ni haft?
Vad gjorde dom/gjorde dom inte?
Personlighet?
Attityd?
Jag vill veta allt!
Chefen tog aldrig ansvar för något och skulle snåla på allt, eller som han ansåg, "hitta fiffiga lösningar". Som att återanvända tejp eller ha "gåfria zoner" på arbetsplatsen där ingen fick gå för att "då blir det smutsigt, och om det inte är smutsigt slipper vi städa, tänk vilken vinst!".
Chefen var dessutom som en aggressiv hök som älskade att flyga runt och speja över kollegorna, för att gripa in på närmsta offer när denne minst anade det. I synnerhet när medarbetarna hade lunchrast eller hade slutat för dagen. Då passade det alltid utmärkt att springa fram i högsta galopp och börja tjafsa om något ovidkommande. "Men du Göran, du har väl inte glömt att stänga dörren till Servern?". Detta fast det gällde en avdelning helt annan än den Göran jobbade på - och långt ifrån de arbetsuppgifter som Göran var anställd för.
En annan chef hade något otyg med sig att fiffla med både det ena och det andra. Ena dagen var ens kontorsbord borta, nästa dag var hela arbetslagets fika uppäten och tredje dagen fick man inte lönen utbetald!
Vart det tog vägen visste aldrig någon, aldra minst chefen själv. Det var som att chefens superkraft var att få allt denne rörde vid att upphöra existera, som en amerikansk mördarmaskin. Nu vill jag veta.
Vilka är dom värsta cheferna ni haft?
Vad gjorde dom/gjorde dom inte?
Personlighet?
Attityd?
Jag vill veta allt!
Var en på en Transportbolag som var speditör och lite av varje som särskrev ofta och meningsuppbyggnaden kändes som att det var en 11-åring som skrev. Hade ibland en kall approach som gjorde att man ville ha så lite med honom att göra. Gav ingen luft åt andra vid matbordet att prata om sina fritidsintressen utan då han satt där var det bara jobbprat.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera