Citat:
Det är mycket en fråga om att välja rätt ord. Egentligen är det en fråga om att exkludera trasproletariatet från denna välfärd för arbetarna enligt marxistiskt språkbruk. Det är ju bidragsklassen som håller på och krossar välfärden för arbetarklassen, allt enligt Bildts och Reinfeldts plan. Men man behöver egna, andra, ord än de kommunistiska. "Invandrare" är ju fel då SD har många produktiva invandrare i sitt parti. Lite det som SD ger uttryck för att "vissa bygger bilar, andra bränner bilar." Ett vi och dom mellan de som gör rätt för sig, eller försöker, och de som är livstids-bidragsberoende. Välfärden kvar för integrerade invandrare och de flesta svenskar men drastiskt minskad välfärd för övriga (Även en del svenskar). De går inte att bara gå på medborgarskap heller för många av dessa som kommer från asylinvandringen har fått medborgarskap och fler får det för var år som går. Många av dem är födda i Sverige.
Detta kan de få M med sig på om de säljer in det rätt.
Ja klassisk liberalism kan de se på, men de måste formulera sig rätt för vad det egentligen är, är socialliberalism i klassisk mening, men det har kommit att betyda något annat och används som skällsord av SD själva. SD är inte libertarianer, och kommer inte driva det. Kanske är klassisk liberalism det de skall kalla det?
Det är ju det Mattias Karlsson skall göra; skapa en SD-version av socialkonservatismen, där de lägger sin betydelse i begreppet.
Detta kan de få M med sig på om de säljer in det rätt.
Ja klassisk liberalism kan de se på, men de måste formulera sig rätt för vad det egentligen är, är socialliberalism i klassisk mening, men det har kommit att betyda något annat och används som skällsord av SD själva. SD är inte libertarianer, och kommer inte driva det. Kanske är klassisk liberalism det de skall kalla det?
Det är ju det Mattias Karlsson skall göra; skapa en SD-version av socialkonservatismen, där de lägger sin betydelse i begreppet.
Jag fruktar att denna nya doktrin kommer bli för - mossig. Att döma av tidigare formuleringar och tankegångar finns en alldeles för stor dragning till Platons abstrakta värld av Idéer. Motsatsen är en mer immanent, inomvärldslig syn som kommit att dominera postmodern filosofi. Talet om "svensk essens" i aristotelisk mening går på tvärs mot Sartres "existens före essens", för att sammanfatta. Ett folk existerar och lever på ett sätt som trotsar sterila experiment att koka ned till essens.
Detta är ju grejen: God politisk ideologi handlar om sunt förnuft med fina ord, inte mer. Konservatismens kärna är att använda det som fungerar empiriskt och vara försiktig med förändringar. "Traditionella" värderingar har blivit traditionella därför att de fungerar över tid. Nationalism fungerar i praktiken bara om det utgår från existerande folk och inte försöker skapa en ny överidentitet.
Det handlar sedan om att UTTRYCKA dessa tankar med en språkdräkt som är adekvat och effektiv. Om det går bättre med Lyotards begreppsapparat än Nietzche eller Aristoteles, så ska man inte känna beröringsskräck inför det nya. Här kommer talet om "svenska kroppar" in. Det är helt enkelt bättre än styltigt tal om "öppna kulturentiteter" för att beskriva dagens situation på ett relevant sätt. Som dessutom är den diskurs som råder idag.