Citat:
Ursprungligen postat av
HejaFinland
Det är mycket en fråga om att välja rätt ord. Egentligen är det en fråga om att exkludera trasproletariatet från denna välfärd för arbetarna enligt marxistiskt språkbruk. Det är ju bidragsklassen som håller på och krossar välfärden för arbetarklassen, allt enligt Bildts och Reinfeldts plan. Men man behöver egna, andra, ord än de kommunistiska. "Invandrare" är ju fel då SD har många produktiva invandrare i sitt parti. Lite det som SD ger uttryck för att "vissa bygger bilar, andra bränner bilar." Ett vi och dom mellan de som gör rätt för sig, eller försöker, och de som är livstids-bidragsberoende. Välfärden kvar för integrerade invandrare och de flesta svenskar men drastiskt minskad välfärd för övriga (Även en del svenskar). De går inte att bara gå på medborgarskap heller för många av dessa som kommer från asylinvandringen har fått medborgarskap och fler får det för var år som går. Många av dem är födda i Sverige.
Detta kan de få M med sig på om de säljer in det rätt.
Ja klassisk liberalism kan de se på, men de måste formulera sig rätt för vad det egentligen är, är socialliberalism i klassisk mening, men det har kommit att betyda något annat och används som skällsord av SD själva. SD är inte libertarianer, och kommer inte driva det. Kanske är klassisk liberalism det de skall kalla det?
Det är ju det Mattias Karlsson skall göra; skapa en SD-version av socialkonservatismen, där de lägger sin betydelse i begreppet.
Kanske lösdriverilagen ändå hade sina fördelar?
Klipp från SOU och lagtext Långt mer än 100 år gamla:
”Hvar, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel för sitt
uppehälle, må, der ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete,
behandlas såsom lösdrifvare på sätt i denna lag sägs
Till enahanda behandling vare ock den förfallen, hvilken eljest, utan att ega
medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja
sig och tillika förer ett sådant lefnadssätt, att våda deraf uppstår för allmän
säkerhet, ordning eller sedlighet.
”Staten, vilken såsom rättsanstalt, har till uppgift att uppehålla
rättsordningen inom samhället, äger både rättighet och plikt att för sådant
ändamål icke blott bestraffa redan övade rättskränkningar utan även söka
förekomma sådana
Den rättighet, som tillkommer varje medlem av samhället att fritt få
använda sina själs- och kroppskrafter under villkor att ej förnärma annans
rätt, kräver dock den yttersta varsamhet och omsorg, då det gäller att
rättmätigt bestämma omfånget och gränsen för denna statens preventiva
makt
Lättja, vanart och tiggeri fostra enligt allmänna moraliska lagar lätteligen
brottsliga böjelser och leda icke sällan till rubbningar av rättsordningen.
De som gjort sig skyldiga till dylika förseelser kunna därföre med skäl
befaras vara för allmän säkerhet eller enskild rätt vådlige och en mot dem
riktad preventiv lagstiftning äger i nämnda farhåga sitt berättigande.”