HD och SD svor evig trohet, att älska varandra i nöd och lust. LW var inte gift med någon utav dem mig veterligen? Hon har naturligtvis också ett ansvar men SD:s är enormt mycket större. Inte bara mot HD utan även mot sina barn.
Jag skulle säga att skuldtyngden rimligen borde fördelas 75% SD och 25% LW. Om man nu inte är en efterleva från 1800-talet. Då pratar vi såklart inte skuld för mordet utan skuld gentemot HD beträffande deras affär.
I ett sekuläriserat samhälle som Sverige spelar det mindre roll vad man svär i kyrkan, när majoriteten av befolkningen inte ens tror på Gud trots att de gifter sig i kyrkan och döper sina barn.
Hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Sverige finns bland de länder med högst skilsmässofrekvens i Europa (4. plats). Det är inte ovanligt att man skiljer sig redan efter 4-5 år – småbarnsåren betraktas ju som väldigt krävande och därpå en sjuk fru blir ytterligare en prövning för äktenskapet.
Så att SD:s och HD:s äktenskapet inte höll är föga förvånande trots att det alltid är trist med skilsmässor.
Sen håller jag inte med med dig angående LW:s ansvar. Hon om någon borde ha visat större mognad och större ansvarstagande.
Det ingick ju faktiskt i hennes roll som pastor att ge tröst och råd till folk i kris. Inte att dra mattan under deras fötter för egen vinning.
Det finns så många dimensioner i denna berättelse. Hon var dessutom inte bara en religiös pastor utan en granne, en vän, en hobbykompis etc.
Hon hade så många roller som förutsatte någon sorts solidaritet, hänsyns- och ansvarstagande.
Det är helt åt skogen att tänka som så att den som är singel inte bär något ansvar. Eller väldigt lite i alla fall.
Vi har alla ansvar och i vissa fall måste man som medmänniska visa extra mycket ansvar och hänsynstagande.
__________________
Senast redigerad av sno 2019-11-16 kl. 00:53.
Det är i och för sig inget ovanligt att äktenskapet spricker när frun insjuknar.. Det har vi flera exempel om (och även statistik).
Jag vill ändå påstå att det i sin tur är väldigt ovanligt att vigselpastorn vid läget väljer att trösta mannen i fråga – och inte kvinnan eller familjen som en helhet. Det är där man blir alldeles perplex när man läser om den här storyn och det är därför man börjar moralisera LW.
Hur kan man som kvinna göra så gentemot en annan kvinna – som dessutom är sjuk? Otroligt osolidariskt.
Hur kan man som pastor (f.d. eller inte) göra så mot sin medsyster?
Hur man kan som mamma göra så mot sin sjuka grannens barn?
Att vanliga äkta män gör så dvs. ”flyr” när de bäst behövs i hemmet är inte så förvånande. Det är väldigt tråkigt, men det händer relativt ofta. Det där med ”i nöd och lust” är väldigt få som tar på allvar. Man bara säger så av gammal vana och gifter sig i kyrkan i brist på bättre lokal.
I bästa fall inser mannen efter ett tag att det faktiskt handlar om HANS fru och HANS familj och att det är HANS ansvar i första hand som make och pappa att ta hand om familjen. Men det krävs en viss mognad och moraliskt invaknande till det.
Ofta blir det dock tvärtom: paret skiljer sig och mannen skaffar sig en ny – frisk – fru.
SD BORDE absolut ha varit en av dessa undantag som stannar vid sin frus sida även i nöd. Men jag blir inte särskilt upprörd över att ha inte gjorde det.
Om man däremot inte ens kan lita på en pastor så att hon inte försöker ragga upp ens man medan man själv är sjuk.. då har världen blivit riktigt galen. Då kan man inte lita på någon..
Kandidat till ett av trådens bästa inlägg. Sant och insiktsfullt. Singlar kan inte bete sig hur som helst för att man är singel, det är ett hjärndött resonemang. Jag har inte bara ett ansvar för min egen familj, utan bör vara ansvarstagande för alla barn som kommer i min väg, inklusive grannens. I alla enskilda situationer har jag ett enskilt ansvar att värna om andra medmänniskor runt i kring mig. Om någon åker i diket, vill jag hjälpa dem upp. Om någon är blind, hjälper jag över gatan. Om någon är rädd tröstar jag. Om någon är ensam besöker jag dem osv.
I detta ingår av solidariska skäl att ta hänsyn till andra människors integritet, vare sig de är sjuka eller inte.
Kandidat till ett av trådens bästa inlägg. Sant och insiktsfullt. Singlar kan inte bete sig hur som helst för att man är singel, det är ett hjärndött resonemang. Jag har inte bara ett ansvar för min egen familj, utan bör vara ansvarstagande för alla barn som kommer i min väg, inklusive grannens. I alla enskilda situationer har jag ett enskilt ansvar att värna om andra medmänniskor runt i kring mig. Om någon åker i diket, vill jag hjälpa dem upp. Om någon är blind, hjälper jag över gatan. Om någon är rädd tröstar jag. Om någon är ensam besöker jag dem osv.
Vad tycker du om dem som gör andras barn moderslösa?
Vilket ansvar känner de som mördar för hur deras egna barn kommer att må när de har en eller två mördare till föräldrar?
Om man ska tänka på hur barnen mår så är det en viss skillnad på att ha föräldrar som vänstrar och att ha föräldrar som mördar, håller du inte med om det?
Vad tycker du om dem som gör andras barn moderslösa?
Vilket ansvar känner de som mördar för hur deras egna barn kommer att må när de har en eller två mördare till föräldrar?
Om man ska tänka på hur barnen mår så är det en viss skillnad på att ha föräldrar som vänstrar och att ha föräldrar som mördar, håller du inte med om det?
Så man ska resonera som så att det alltid finns de som gör ngt värre?
Så man ska resonera som så att det alltid finns de som gör ngt värre?
Tråden handar om mordet på LW.
Det är intressant att fundera över vilka av de inblandade som det finns störst orsak att kritisera, om man nu ska ägna sig åt att kritisera så mycket man kan, vilket en del i tråden ägnar sig åt.
Om SD inte motsätter sig att häktningen förlängs kommer väl vilken rådman som helst bevilja åtalsförlängning?
Jag förstår inte riktigt hur du menar här. En häktningsförhandling går väl till så att en domare tar del av den information som finns tillgänglig, och utifrån denna information gör en bedömning av hur sannolikt det är att SD är gärningsmannen. Bedöms det som tillräckligt sannolikt att han är gärningsmannen skall han sitta i häkte, annars inte.
Det här är ingen exakt vetenskap, och en domare är bara en vanlig människa. Ulla Gustavsson kanske skulle säga att det är ungefär 83% sannolikhet att det är SD, medan en annan domare säkert skulle göra en annan bedömning.
Det är väl precis som här i tråden. Några är utifrån den information vi har tillgång till helt övertygade om att SD är gärningsmannen, medan andra är mer skeptiska och skulle bli rejält förvånade om det visade sig att det var han.
__________________
Senast redigerad av Draifos 2019-11-16 kl. 09:51.
Tråden handar om mordet på LW.
Det är intressant att fundera över vilka av de inblandade som det finns störst orsak att kritisera, om man nu ska ägna sig åt att kritisera så mycket man kan, vilket en del i tråden ägnar sig åt.
Av de inblandade är LW och SD de två personer som det finns störst orsak att kritisera.
Vad tycker du om dem som gör andras barn moderslösa?
Vilket ansvar känner de som mördar för hur deras egna barn kommer att må när de har en eller två mördare till föräldrar?
Om man ska tänka på hur barnen mår så är det en viss skillnad på att ha föräldrar som vänstrar och att ha föräldrar som mördar, håller du inte med om det?
Du förskjuter hela tiden fokus från sakfrågan när du försöker argumentera med en relativistiskt perspektiv. Som att rätt och fel saknar betydelse så länge det existerar värre handlingar och beteenden. Det urholkar begrepp, värderingarna och moralisk hänsyn till medmänniskan. Du bryr dig inte om rätt och fel. Sluta hyckla om detta.
Jag förstår inte riktigt hur du menar här. En häktningsförhandling går väl till så att en domare tar del av den information som finns tillgänglig, och utifrån denna information gör en bedömning av hur sannolikt det är att SD är gärningsmannen. Bedöms det som tillräckligt sannolikt att han är gärningsmannen skall han sitta i häkte, annars inte.
Det här är ingen exakt vetenskap, och en domare är bara en vanlig människa. Ulla Gustavsson kanske skulle säga att det är ungefär 83% sannolikhet att det är SD, medan en annan domare säkert skulle göra en annan bedömning.
Det är väl precis som här i tråden. Några är utifrån den information vi har tillgång till helt övertygade om att SD är gärningsmannen, medan andra är mer skeptiska och skulle bli rejält förvånade om det visade sig att det var han.
Ok går åklagaren alltså igenom allt i fallet en gång till i omhäktningen? Räcker det inte med att säga att bevisläget är oförändrat? Då kan man ju tänka sig att de flesta rådmän gör som sin tidigare kollega och förlänger häktningen?
Ok går åklagaren alltså igenom allt i fallet en gång till i omhäktningen? Räcker det inte med att säga att bevisläget är oförändrat? Då kan man ju tänka sig att de flesta rådmän gör som sin tidigare kollega och förlänger häktningen?
Den här gången kanske även försvaret väntar på provsvar från NFC.
Det är i och för sig inget ovanligt att äktenskapet spricker när frun insjuknar.. Det har vi flera exempel om (och även statistik).
Jag vill ändå påstå att det i sin tur är väldigt ovanligt att vigselpastorn vid läget väljer att trösta mannen i fråga – och inte kvinnan eller familjen som en helhet. Det är där man blir alldeles perplex när man läser om den här storyn och det är därför man börjar moralisera LW.
Hur kan man som kvinna göra så gentemot en annan kvinna – som dessutom är sjuk? Otroligt osolidariskt.
Hur kan man som pastor (f.d. eller inte) göra så mot sin medsyster?
Hur man kan som mamma göra så mot sin sjuka grannens barn?
Att vanliga äkta män gör så dvs. ”flyr” när de bäst behövs i hemmet är inte så förvånande. Det är väldigt tråkigt, men det händer relativt ofta. Det där med ”i nöd och lust” är väldigt få som tar på allvar. Man bara säger så av gammal vana och gifter sig i kyrkan i brist på bättre lokal.
I bästa fall inser mannen efter ett tag att det faktiskt handlar om HANS fru och HANS familj och att det är HANS ansvar i första hand som make och pappa att ta hand om familjen. Men det krävs en viss mognad och moraliskt invaknande till det.
Ofta blir det dock tvärtom: paret skiljer sig och mannen skaffar sig en ny – frisk – fru.
SD BORDE absolut ha varit en av dessa undantag som stannar vid sin frus sida även i nöd. Men jag blir inte särskilt upprörd över att ha inte gjorde det.
Om man däremot inte ens kan lita på en pastor så att hon inte försöker ragga upp ens man medan man själv är sjuk.. då har världen blivit riktigt galen. Då kan man inte lita på någon..
Det första jag frågar mig; vilken betydelse har det för mordet och motivet vem av SD och L*ena som har "syndat" mest?
Frågan är väl inte om SD riskerade att bli mördad?
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Att du och jag aldrig kan komma att närma oss varandra i frågan sedan ändå i frågan om vem som gjorde värst, det har jag förstått.
Medan du slätar över mannens skuld, med några ursäktande rader att det är inte ovanligt att mannen flyr hemmet när de som bäst behövs, skaffar sig en ny frisk kvinna mm så lägger du ner en stor del av inlägget på att betona hur hemskt L*ena betedde sig däremot. Om SD hade stått upp för HD, då hade han varit ett undantag, enligt dig. Begripligt. Förlåtet. Överslätat.
Du väljer att också med lena ord förminska problemet genom att använda negationer "det är inte ovanligt", istället för att skriva: det är vanligt.
Haha, det låter annorlunda:
"Det är i och för sig inget ovanligt att äktenskapet spricker när frun insjuknar.."
eller
Det är i och för sig vanligt att äktenskapet spricker när frun insjuknar..
Inget om att:
- Hur kan man som make göra så gentemot sin hustru – som dessutom är sjuk? Otroligt osolidariskt.
- Hur kan man som medmänniska ( sjuk eller inte) göra så mot sin familj?
- Hur man kan som pappa göra så mot sin grannes barn?
Att sedan samme man inte bara sviker sin egen fru, sina egna barn och alla andra som blir involverade dessutom mördar älskarinnan, det verkar nästan vara nedtryckt med skohorn som den överslätade otroheten från mannens sida.
Vänder på dina egna argument igen:
- Om man däremot inte ens kan lita på sin make så att han inte försöker ragga upp ens granne medan man själv är sjuk.. då har världen blivit riktigt galen. Då kan man inte lita på någon.
Hm, eller:
- Om man däremot inte ens kan lita på sin make så att han inte försöker mörda ens granne medan man själv är sjuk.. då har världen blivit riktigt galen. Då kan man inte lita på någon.
Fast, det är väl inte helt ovanligt, att män mördar sin fru, sambo, flickvän efter några år av hot, trakasserier och våld, så...
Om man ska använda begreppen "vanligt"/"ovanligt" som argument för att något är ok, mer ok eller begripligt och använda det i situationer som handlar om moral, funkar det inte.
Det är sådana saker som mina barn argumenterade med när de var yngre:
Jamen Calle tog godis också.
