Citat:
Ursprungligen postat av
.Hellraiser.
Jag mår själv som du, fast tråkigt nog är jag inget offer i livet utan snarare den sort som får andra att må skit och jag kommer utleva många jag lärt känna och som är som mig, när dom väljer att avsulta sitt liv.
Jag såg missbrukandet som den escapism som jag ägnade mig åt för att lindra lidandet jag har. Jag var självmordsbenägen-ish, menar då att jag mådde lika dåligt som såna som tar självmord. Fast jag skulle aldrig ta mitt eget liv för då krävs det en viss mått av mod. Så nu räknar jag varje gång jag "utlevt" en annan människa och tänker att det gör mig starkare varje gång, som en slags poäng. SKjuter du dig själv så finns det en liten risk för att du överlever pistolskottet och istället får sitta i rullstol för resten av ditt liv. Hoppar du från en balkong som inte är tillräckligt hög finns det också risk att du får sitta i rullstol, förlamad från kropp till tå. Det är en skrämmande känsla. Och det är ju tråkigt för din del att du känner så, så jag hoppas du inte gör det i slutändan och fegar ur.
Ikväll ska jag gå och lägga mig i min lyxvilla i ett av sveriges lyxigaste områden, efter några glas champagne och några linor kokain. Somna in i min jacuzzi. Livet med psykisk ohälsa är inte lätt men jag vet att jag äger. Och nu imorgon så har jag bestämt mig för att jag ska explodera ut till världen med all min awesomness istället för att vara ond mot andra så blir det godhet. Det kommer göra att min psykiska ohälsa förbättras. Ge positiva kommentarer. Vara schysst mot andra. Slänga en peng till zigenaren så hon kan fylla på sin iphone. Helt enkelt omfamna tanken att det finns goda människor där ute, folk som är värda att leva för, och alla människor fötjänar att få känna glädje. En del är avskum. Men man kan prata med dom med för även om dom bara förbrukar din energi så kan du ge dom den ändå, världen är en underbar plats och tids nog så hittar du dom rätta människorna och du kan ge till alla

jag känner att det här kommer påverka mitt mående så jag äntligen kan bjuda på mig själv och få en bättre psykisk hälsa. Att vara en awesome och snäll individ som erkänner sina brister. Vem bryr sig om man gör fel

jag tror att min psykiska ohälsa kommer må toppen av att vända blad och göra gott mot andra människor

jag känner redan att min psykiska ohälsa börjar försvinna och vem vet snart kanske jag är helt frisk med

fredens,v fridens mina vänner

Känner inte direkt ett lidande , bara en enorm inre tomhet och känslan att nu är det o-värt att leva vidare , jag har haft allt , jag har upplevt mycket , jag har varit lycklig ,
jag är snart färdig med detta , det blev som det blev .
jag planerar att få sluta på ett lugnt sätt när det är tid för det
vet inte om jag gör fel i detta ? men varför kämpa när allt går stadigt utför , sakta men säkert .
när man vet vad som väntar tillslut i alla fall , nej det är dags snart att ta tag i detta som en man , det är inte så hemskt som många tror och fantiserar om , om man gör på rätt sätt vid rätt tillfälle , att få uppleva befrielsen känns rätt bra
rädsla nja lite , mest för om jag klantar mej och misslyckas , smärta är ovärdigt
därför jag väntat lite , så man känner sej helt säker på vad som kommer ske
blir folk sura och lessna ?, helt ärligt så bryr jag mej inte om det
https://www.youtube.com/watch?v=Zsh7mJJhwxg