Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Det är ointressant hur lång tid som förflöt, tio sekunder eller tio minuter. Skjuter man någon i ryggen spelar det ingen roll vad man tror och upplever, då är det jävlar i mej mord! Ett klart uppsåt fanns att döda. Annars skulle mördaren ha hållit tillbaka sin eld. Personer som är så skärrade att de inte klarar av en situation som denna utan att döda oskyldiga ska inte vara poliser. Sätt dumjävlarna att städa polishuset eller tvätta polisbilarna (om de klarar av det). Det kvittar att de inte blev dömda. Domstolar är aldrig intresserade av sanningen utan av om det finns nog med bevis för att döma någon. Är det en polis som står åtalad ska det till extremt hållbara bevis och då kan polisen ändå bli frikänd för att han/hon annars riskerar att förlora jobbet. Sedan kan han/hon vara hur skyldig som helst vilket detta fall är ett bra exempel på. Ja, jag skriver han/hon i stället för "hen" för det är ett så jävla fjantigt ord.

Näee! Detta var då inget överlagt mord, på stackars ET.
Utan det handlade om poliser som i några sekunder fruktade för sina liv, förvissade om att de hade en livsfarlig beväpnad galning nära framför sig.
Dvs det handlade om totalt värdelösa saft o bulle, hästsvans.hbtq.certifierade statsanställda. Vilka i sin tjänst åtnjuter "förmånen" att kunna göra bort sig totalt - med mycket lindriga påföljder.
Så ETs anhöriga kommer aldrig att få någon rätsida, ang. Spärrelden mot ET. Never!!

Nej, Eric är borta nu. Det kan vi inte göra något åt. Inte heller kan vi göra något åt om förövarna skulle bli trakasserade för vad de har gjort. Man kan bara hoppas att de väljer att lämna yrket frivilligt.

Det är viktigt att polisen ställs till ansvar när sådant här händer, och att poliserna inte fälldes för brott innebär inte att åklagaren är "feg". Däremot innebär det att poliserna prövades skarpare än i normalfallet, men givet omständigheterna är det fullt begripligt. Det är inte meningen att polisen skall skjuta handikappade personer med leksaksvapen, och att reda ut ifall det varit tydligt läge att inte skjuta Eric gör man förmodligen bättre via en rättslig, öppen prövning än i slutna diskussioner på polishuset. Förhoppningsvis handlar de diskussionerna (taktik, utbildning, träning, ledning etc) om hur man skall förhindra att liknande saker händer igen.

Det finns ingen frisk person som tycker detta är bra, rätt eller sådant som man får räkna med, men det behöver inte betyda att poliserna har varit brottsliga. Att reda ut detta är rättegångens syfte, och ibland finner man att inget brott har begåtts, men allt kan ändå vara ledsamt, eller som i detta fall, tragiskt.

Återigen för 511:e gången. Poliserna på plats hade inte vetskapen om att det var en downie med leksak. Rättegången handlade inte om det.

Så i en skottserie om 25 skott som varar i tre - sju sekunder så handlade rättegången om de två skott som träffade. Oklart när i skottserien de avlossades men det var dessa skott det handlade om.

Varför avgörs det bättre i en rättslig prövning där en åklagare inte ens kan visa på i vilken ordning skotten avlossades? Som menar att 23 skott är ok, men de som träffar är fel? Utan dessa skott ska ses som två separata händelser trots att det skedde inom en sju sekunders intervall. Rättegången var en fars och åklagaren en fegis som inte vågade lägga ner på egen hand.

Ingen tycker att det är bra. Men sådant man får räkna med om riktar vapen mot polisen? Absolut. Tragiskt, absolut. Är poliserna mördare? Nej det är de inte.

Vad menar du att den taktiska träningen bör bestå av framöver? Att den som riktar ett vapen ska ses som en hen som skojar lite?

Har det läckt några namn eller kön på poliserna mer än kvinnan som ej blev åtalad?

Var de allihop blinda eller hur kunde de ej se att killen hade downs? Syns, och hörs på flera mils avstånd .

Du verkar inte förstå att PRÖVNINGEN inte handlar om att poliserna varit mördare. Det som prövades var tjänstefel och vårdslöshet, något som är fullt motiverat att pröva i ett läge när det handlar om putativt (inbillat) nödvärn. Du får väl kanske inse att när tre poliser skjuter en förståndsbegränsad person som hotar dem med leksaksvapen är frågan om rätt eller fel litet större än att åklagaren kan bestämma att "det är OK att göra så, det blir ingen prövning". Hur f-n skulle det se ut ?

Nu kom domstolen (i mitt tycke, fullt motiverat) fram till att poliserna inte kunde ställas till ansvar för händelsen och utfallet av den, men att rättsväsendet granskar (åtalar i detta fall) är inget onormalt eller felaktigt.

Taktikfrågorna handlar om hur man rensar en innergård på bästa sätt, agerar med minimal risk för beskjutning, inte stirrar till det och inte rusar in i situationer där (om jag får vara ful) en kompetent och beväpnad motståndare sannolikt hade orsakat ett eller flera dödsfall i poliskåren.

Det förstår jag till fullo, du replikerade på ett inlägg där jag besvarade en skribent som fortsätter att hävda att det var ett mord. Att han var obeväpnad och hade en diagnos handlade inte rättegången om. Den handlade om tjänstefel och vållande. Detta baserat på att två skott av tjugofem var felaktiga trots att åklagaren inte ens kunde säga när de avlossats under ett drama på tre till sju sekunder som åklagaren dessutom ville att tingsrätten skulle se som två olika sekvenser. Jag tror inte ens att åklagaren trodde på en fällande dom.

På vilket sätt har rättegången lett till ett lyft kring taktikfrågor inom polisutbildningen menar du?

Såhär:

Polisen (chefer, metodansvariga, utvärderingsansvariga, typ) kan nu fokusera på "Hur undviker man att hamna i ett liknande taktiskt bajsmackeläge, tänk om det varit en "riktig buse"? De slipper grunna på om poliserna gjort rätt eller fel, utan det handlar (enbart) om att slippa hamna i liknande lägen.

Hade däremot tingsrätten bedömt att poliserna varit kriminellt försumliga, alldeles för skjutglada och (hypotetiskt) inte tagit hänsyn till att det kunde handla om en reellt oskyldig (det är den åsikten som vissa i tråden har, de som kallar polisen för mördare, beskyller dem för att mot bättre vetande skjuta prick (nåja) på förrymda downies mm). Då hade revisionen av polisarbetet handlat om sådant, inte om "hur gör man för att hantera en farlig situation, effektivt men med mindre risk för allmänhet och poliser". Det är ju ytterst detta det handlar om.

Det låter bra. Men på vilket sätt var en fars till rättegång nödvändig för detta? Menar du att polismyndigheten inväntade det självklara svaret från rättegången innan de började med utbildning i taktik? Det fanns ingen taktisk utbildning innan allt gick åt helvete den aktuella kvällen?

Om nu tingsrätten dömt poliserna för vållande så hade det nog inte påverkat själva polisutbildningen så mycket. Snarare skulle det skett massavhopp. Om man mot förmodan att man som polis inte får skjuta en person som inte släpper vapnet på anmodan. Då vill nog ingen frisk människa bli polis.

Även om man som polis har råkat sätta sig i en bajsmacka så bör man få skjuta verkanseld om den tilltalade inte släpper vapnet.

Problemet med ditt resonemang när det gäller taktikfrågor är att poliserna som sköt Eric inte hade till uppgift att rensa någon innergård. Deras uppgift var att söka upp och höra personen som hade ringt 112. Denna person som hade telefonkontakt med polisens ledningscentral var på väg ned till ytterdörren när hon ser Eric igen och går då tillbaka till lägenheten. Poliserna väljer då att gå ut från innergården och på vägen ut från gården så stöter de på Eric. De hade helt enkelt inget annat val än att baka tillbaka in på gården.

Sen när det gäller rättegången så håller jag med om att det är bra att den blev av just pga av de argument som de framför. Men samtidigt så är det ju inte rätt att poliserna ska behöva vara med om den när åklagaren mest troligen visste att de skulle be friade.

Men det var ju detta rättegången i praktiken visade: Situationen är kaotisk, det finns (vi vet detta först i efterhand) ingen reell fara men patrullerna är preparerade med (det vi också först nu) felaktig information och man uppträder ändå som om inget farligt kan hända, dvs utan vaksamhet (i synnerhet eftersom man trodde att det stryker omkring en beväpnad person). (Nota bene: Det ingår i polisrollen att lösa uppgiften även då den är svår och man kan inte alltid avvakta.)

Poängen är att man nu upptäckt att en helt oskyldig handikappad unge med leksakspistol kan se ut som en riktig gangster och agera så att poliserna (i sammanhanget) inte har något reellt val. Att förebygga att detta händer igen är inte lätt eller enkelt, men i all seriös utbildning kommer man att ta upp det här och titta på om det fanns sätt att agera så att man, nästa gång, inte hamnar i det här läget. Det hade nämligen kostat livet på en, två eller tre av poliserna om det varit en kompetent mördargalning.