https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2015/De-naturliga-efternamnen/
Knappt 2,7 miljoner av svenskarna har efternamn som slutar på -son. Det har sin historiska grund i det som kallas patronymikon (fadersnamn), vilket innebar att barnen ärvde sin fars förnamn som efternamn. Om fadern exempelvis hette Hans Andersson fick sönerna heta Hansson och döttrarna Hansdotter.
Vid slutet av 1800-talet övergavs successivt detta efternamnsskick till förmån för det vi nu betraktar som vanligt, det vill säga att barn övertar föräldrarnas efternamn utan ändring. Ungefär samtidigt fick kvinnor ta mannens efternamn vid giftermål, vilket förklarar varför namnen med ändelsen –dotter nästan försvann.
Motsvarigheten till patronymikon är metronymikon.
Metronymikon eller modersnamn (även morsnamn) är ett namn som har bildats av bärarens moders namn och suffixen -son eller -dotter. Metronymika är betydligt ovanligare än patronymika, det vill säga fadersnamn.
Under medeltiden var det inte ovanligt att moderns namn ingick i sonens.
På Island har man behållit modersnamnen som då ofta slutar på - dottir.
Att diskutera i jämställdhetens namn:
1. Detta var en tid av patriarkalt (enväldigt manligt) styre i Sverige. Att samhällsmakten som bestod av män, beslutade om fadersnamn för barnen, är därför inte alls konstigt. Men det logiska hade förstås varit att ge barnen modersnamn, eftersom mamman med 100% säkerhet alltid är förälder till barnen, vilket är mer osäkert när det gäller fadern. Särskilt på den tiden, skulle jag våga påstå. Exempel på modersnamn: Annasson, Gretasson, Ingridsdotter, Linasdotter.
2. Många kvinnor heter än idag t.ex Johans Son. Anders Son. Svens Son. Osv. Har kvinnor här på FB någon gång reflekterat över detta? Hur skulle män på FB ställa sig till att heta Gretas Dotter, Annas Dotter, Emilias Dotter i efternamn?
Knappt 2,7 miljoner av svenskarna har efternamn som slutar på -son. Det har sin historiska grund i det som kallas patronymikon (fadersnamn), vilket innebar att barnen ärvde sin fars förnamn som efternamn. Om fadern exempelvis hette Hans Andersson fick sönerna heta Hansson och döttrarna Hansdotter.
Vid slutet av 1800-talet övergavs successivt detta efternamnsskick till förmån för det vi nu betraktar som vanligt, det vill säga att barn övertar föräldrarnas efternamn utan ändring. Ungefär samtidigt fick kvinnor ta mannens efternamn vid giftermål, vilket förklarar varför namnen med ändelsen –dotter nästan försvann.
Motsvarigheten till patronymikon är metronymikon.
Metronymikon eller modersnamn (även morsnamn) är ett namn som har bildats av bärarens moders namn och suffixen -son eller -dotter. Metronymika är betydligt ovanligare än patronymika, det vill säga fadersnamn.
Under medeltiden var det inte ovanligt att moderns namn ingick i sonens.
På Island har man behållit modersnamnen som då ofta slutar på - dottir.
Att diskutera i jämställdhetens namn:
1. Detta var en tid av patriarkalt (enväldigt manligt) styre i Sverige. Att samhällsmakten som bestod av män, beslutade om fadersnamn för barnen, är därför inte alls konstigt. Men det logiska hade förstås varit att ge barnen modersnamn, eftersom mamman med 100% säkerhet alltid är förälder till barnen, vilket är mer osäkert när det gäller fadern. Särskilt på den tiden, skulle jag våga påstå. Exempel på modersnamn: Annasson, Gretasson, Ingridsdotter, Linasdotter.
2. Många kvinnor heter än idag t.ex Johans Son. Anders Son. Svens Son. Osv. Har kvinnor här på FB någon gång reflekterat över detta? Hur skulle män på FB ställa sig till att heta Gretas Dotter, Annas Dotter, Emilias Dotter i efternamn?