Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

Jo, vi har sett flera fall genom åren där offren försökt undkomma sin gärningsman. Men detta fall är ju uppenbart inte ett sådant fall, tvärtom BO verkar i vissa fall varit efter SD som en igel. Tummetottinlägget där hon trixar till sig ett byte av arbetspass för att kunna närvara på en sammankomst där den hon nyligt anmält för misshandel befinner sig? Och väl där synes hon inte samspråka med andra och ignorera eller hålla avstånd till SD, nä, hon söker sig till honom och står och ler lite halvpatetiskt. Som hon ville ursäkta sig för anmälan och hoppades få komma åter på vänlistan?
Mitt intryck är att hon var impulsiv och inte visste vad hon ville med relationen med SD. Jag kan tänka mig att hon var besviken och sårad men istället för att klippa försöker hon ge igen i någon mån. Men man får väl se om FUP ger något tydligare bakgrund.

Från AB, en recension av boken ”I händelse av min död” skriven av Kerstin Weigl. och Kristina Edblom.

"Gemensamt för kvinnorna är att de, precis som Kim Hedberg, inte blev tagna på tillräckligt stort allvar. Trots att de hade kontakt med polis och socialtjänst, vården och psykiatrin. Trots att de uppvisade alla tecken som bör vara tjutande varningssignaler om att det här är en kvinna i livsfara så var reaktionerna lama – senfärdiga eller kraftlösa. Ofta beroende på en skamligt stor kunskapsbrist hos de myndigheter som borde ha förstått."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/b5WaRB/vi-lovar-att-rakna-varje-dodad-kvinna


GP:
"Varje år mördas omkring 16 kvinnor av män de har eller har haft en nära relation med.
Den allra största delen av dessa mördare har någon form av psykiatrisk diagnos.
– Många har en personlighetsstörning som gör att de inte känner empati eller ånger. De kan inte ens stava till de orden, säger kriminologen Mikael Rying."

https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/fyra-m%C3%B6rdade-kvinnor-h%C3%A4r-%C3%A4r-m%C3%A4nnen-som-avslutade-deras-liv-1.18623756

Svt:

"Känt att männen använt våld
När Socialstyrelsen år 2012 granskade 12 kvinnomord närmare såg man att det i flera fall var känt hos socialtjänsten, polisen och sjukvården att mannen tidigare utsatt kvinnan för våld."

"Regeringen vill fokusera på männen som slår
Det allra viktigaste när någon utsätts för våld i nära relationer är att sätta offret i säkerhet. Det slår en utredning som lämnades till regeringen i maj fast. Samtidigt menar utredarna att det behövs mer kunskap om hur man får gärningspersonernas beteende att förändras. Man föreslår därför en särskild telefonlinje för de som utövar våld och en modell för ett nationellt behandlingsprogram.

När regeringen tog emot utredningen i maj fokuserade jämställdhetsminister Lena Hallengren på förövarnas ansvar.

– Det är aldrig kvinnorna samhället ska begränsa friheten för, det borde vara männen som slår vars frihet vi inskränker, säger jämställdhetsminister Lena Hallengren."

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/17-kvinnor-om-aret-dodas-av-sina-man

Nu fantiserar du igen.
Du kan väl lägg in en länk om det inte bara är dina fantasier.
Vem är gärningsman i dina fantasier?
Är det den otrogne mannen?
Eller fantiserar du om att det är hans fru?

Nu är jag långtifrån någon specialist i frågan våld i nära relationer. Jag har dock försökt att förstå den komplicerade situation som utgör grunden för att en person, trots misshandel och grova dödshot inte lämnar relationen, utan blir kvar och till sist dödade i vissa fall.

Samhällets svårigheter att skydda bo är en viktig faktor som gör att många inte vågar anmäla, inte våga lämna förhållandet.

Men det finns andra faktorer som komplicerar situationen. Och det är inte bara rädsla, utan att offret inte sällan blir i en konstig beroendeställning till sin förövare.
Jag läste någonstans om liknelsen "Stockholmssyndromet". Den berg- och dalbana som offret hamnar i där efter slag kommer perioder som är precis tvärtom. Efter att ha råkat ut för denna berg-och dalbana upprepade gånger kommer offret att bli alltmer beroende av de bra perioderna som blir som himmelriket, något som offret alltmer kommer att längta efter.
Det kan liknas med att efter att ha mått illa och ha haft fruktansvärda magplågor så tycker man att normalläget (att inte må illa, kräkas och vara smärtfri) känns som himmelriket.

Det verkar heller inte ovanligt att offret integrerar gm synsätt på offret, dvs att personen som blir kränkt på olika sätt kan skuldbelägga sig själv, få sämre självbild och till sist kan det gå så långt att offret tycker att att gm har rätt att slå/kränka.

Typ, jamen jag retades eller jag sa emot, eller jag gick därifrån fast han sa nej.

Jag tycker mig ha förstått att detta jojo förhållningssätt inte är ovanligt och att offret inte heller helt sällan ändå älskar sin förövare, även om offret är rädd.

Berg- och dalbana.
Himmel- helvete.
Ris-ros.

Tillvaron blir osäker och otrygg och man tappar fotfästet och förmågan att förstå vad som är sunt, normalt och acceptabelt.

Man vet ju också att den absolut farligaste tidpunkten för en person som är i en sådan här situation, är ju faktiskt när man lämnar och polisanmäler. Dvs vid den tidpunkt när man sätter emot.
Jag tror att L*ena rodde att hon kunde hantera situationen, och att hon inte var "tillräckligt" rädd.


Jag ser också fram emot FUP.
Mest för de anhörigs skull, men också för att förstå lite mer runt vad som verkligen hände.
Det känns också väldigt fel att en person som kan mörda ska få gå fri.

Det måste nog arbetas på många olika plan så att färre personer blir misshandlade, kränks och mördas i nära relationer.

Vi kan alla försöka läsa på, prata med våra barn, skolan kan utbilda unga om hur sunda relationer ser ut, vad du kan göra som kompis.
Samhället har också ett enormt stort ansvar.

Jag tror att det har varit mycket värre än vad vi i tråden har fått veta och att L*ena har varit väldigt insnärjd i en situation som hon ville lämna men inte klarade på egen hand.
Det är bara spekulationer.

Från NA om ofredandet:

"Polisen har valt att kraftigt maskera förundersökningen gällande ofredandet mot mannen. Endast ett fåtal ord går att utläsa från det 14 sidor långa protokollet."

https://www.na.se/logga-in/lena-wesstrom-i-tidigare-polisforhor-om-misstankte-mordaren-han-har-varit-min-basta-van

Man kan ju bara spekulera om vad som funnits där att läsa.

Hur vet du att det inte var hon som unfriendade? Angående resten; ni för ett cirkelresonamang, antingen ägnade hon sig åt förtal eller lögner med sina anmälningar eller så ”satt hon bara och väntade på att bli mördad” Damned if you do and damned if you don’t alltså..

Ni kan säkert hitta många mindre smickrande sidor och egenskaper hos BO om ni anstränger er (och det gör ni ju sannerligen) Det är dock något som gäller de allra flesta människor och har noll relevans när det gäller vem som blir mördad. Lika lite som vem som får cancer. Det är en sjukdom som kan drabba vem som helst. Forskning pågår. Här har vi ett mord. Utredning pågår. Och så denna smutskasning

Finns det förresten verkligen statistik på risken att bli mördad om man har ett förhållande med en gift person?
Jag kan hålla med om att det sannolikt ökar risken, men att det skulle finnas statistik på detta tvivlar jag på.

Jag tror att det är mycket svårt att veta hur många otrohetsaffärer det finns. Det är ju sådant som man absolut inte vill ska komma fram, kanske inte ens i anonyma intervjuer.
Sedan tror jag att även om man nu skulle göra en större undersökning så blir resultatet så väldigt lågt att det knappt bli mätbart. Vi kan inte prata om procentsatser eller promille ens.

Du fantiserar om att det finns statistik.
Läs din egen text som jag kommenterade.

Jag har inte sett någon statistik över hur stor andel av de som ingår i triangeldraman blir dödade. Jag är ganska säker på att det inte existerar någon sådan.

Däremot benämns triangeldraman som riskfaktor med tankr på alla starka känslor som kommer i omlopp.

Sedan är det upp till var och en om man vill ta den risken, precis som man själv väljer om man ska köra med bilbälte eller inte. Troligtvis kommer det inte ske en bilolycka så man överlever ju ändå. Men OM det en dag sker då dör man med största sannolikhet.

Fast ett alltför vanligt problem är ju att kvinnorna själva söker kontakt igen med mannen som misshandlat dem. Misshandel ger ju inte typiskt heller precis livstidsstraff (en knoggnuggning har ju absolut inte något högt straffvärde även om den skulle ha setts som en brottslig gärning).

Det är bra att man försöker få gärningspersonernas beteende att förändras fast å andra sidan säger väl den psykiatriska vetenskapen i dagsläget att det är bortkastat med KBT på människor med grava personlighetsstörningar eller fullblodspsykopater som det ofta handlar om.
Jag begriper heller inte motståndet till att erbjuda kvinnorna som drabbas psykologstöd så de kan ges en hyfsad chans att rätta upp sin tillvaro, för ofta så är det ju så att kvinnan valt en "tuff och spännande man"*.

I något antal fall så har det brustit när kvinnor haft skyddad identitet, där förövare luskat rätt på dem men det är knappast orsakat av bristande kunskap.

*I LWs fall så var ju inte SD kriminell vad det verkar, men man kan ju fundera över vilken betydelse det haft för hennes intresse att han exempelvis varit dykinstruktör och pilot? Så till den grad att hon offrar ett yrke som verkar betytt mycket för henne i och med att hon var troende, detta för ett sjaskigt förhållande med en "Romeo" hon själv vigt.

Jag funderar också, och det är en spekulation, om de inte i grälsjuka stunder försökt pressa varandra med diverse fulheter "Om du inte håller dig borta/skiljer dig så ska jag minsann se till att berätta..." etc

Ja visst har det hänt just i Örebro förut. Tänker du på SB som dödade Eva?

Du har helt rätt i att man lever farligt från och med dagen man väljer att bilda en triangel.

Jag tror att Lena visste det men hon kanske var sårbar under en period av livet vilket underlättade för SD att slå klorna i henne. Det är ingen ursäkt för deras affär men en möjlig förklaring.

"Att ge igen", som @ brädgårdssindianen skriver, samt det du skriver "att tro att man kan hantera situationen" är 2 faktorer som mycket väl kan stämma i Lenas fall, men vi vet inte säkert. Men jag vet av egen erfarenhet att det kan vara så. Jag hade tur, eftersom "min" misshandlare var berusad när han skulle ta tag i mig, men råkade falla och skada sig själv väldigt illa. Det var nog tur för mig och efter det hörde han aldrig mer av sig.....och att han skadade sig var INTE mitt fel.

Man vill ha ett svar, eller iaf en ursäkt men man ska vara klar över att en sån får man aldrig av en sån sk man.