Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Ok, men se då till att skaffa avlastning på något sätt. Antingen genom att ta enklare jobb, ta in anställd, pausa verksamheten en liten stund och ta semester. Det ser ut som att lösningen till ditt problem ska vara en konkret handling.

Jag står inte ut med min paranoia som dyker upp hela tiden. Både här och på andra ställen. Jag har blivit så misstänksam. Och det konstiga är att jag tänker att jag kanske kommer bli ännu mer lättlurad av det. När jag är här i tråden eller någon annanstans på forumet eller något annat forum kan jag liksom få för mig att alla andra användare är en och samma person och att allt bara är teater. Och jag tycker ju inte om teater och rollspel (inga spel överhuvudtaget förresten). Det är jobbigt att det är så här nu. Något hände med mig som gjorde mig misstänksam. Min läkare sa att jag var ”besviken” men att nu var det bara att gå vidare i livet. Vara försiktig men inte rädd. Jag tycker att det alltid är så att så fort man försöker bli mer utåtriktad, för att man ska kunna klara sig bättre (eller klara sig övht) så drar man på sig elände på något sätt. Det blir på olika sätt varje gång men jobbigt blir det alltid. Att återupprätta mig själv, bli mindre misstänksam men ändå försiktig är det vad jag vill? Eller vill jag dö, försvinna? Jag vet inte.

Var det något som hände med mig eller hände mig eller både och som gjorde att det blev så här? Och allt som hänt mig innan. Ja, det är nog en bra bas att bygga på om man vill komma åt mig på något sätt. Kanske. Vem vill mig illa, vem vill mig väl? (Elaka bibliotekarier eller ännu värre den där ”framgångskonsulten” som fortfarande är igång tydligen. Men den ignorerar jag nu. Kollar bara upp om den fortfarande finns därute någon gång per halvår. Blir lika ledsen varje gång faktiskt, när jag ser att det fortfarande finns sånt därute.)

Jag känner mig så osäker. En vit valp hoppade upp på mig i skogen idag när jag var ute och gick. Jag tyckte om den. Men själv skulle jag kanske inte kunna ha en vit valp. Valpar är så godtrogna. De tror att alla vill dem väl. Hur skulle jag kunna lära min hund 🐶 att skydda sig själv när jag aldrig klarat av att skydda mig själv mot något alls????

Man vet aldrig vem som är vem... Internetsamhället u know

Det är bra att vara på sin vakt men jobbigt att vara paranoid och misstänksam på det sätt som jag blivit. Tankar och känslor jag inte kan bli av med. Samtidigt är jag så trött på ”internetsamhället” i sig. Allt det här uppvisandet av allt på sociala media. Barn, hundar, maträtter och vänner. Vad har andras liv med mig att göra på den nivån liksom. Men det är en tristess bara. Om det bara var det, att bli uttråkad, men jag är misstänksam också och hoppas att jag inte alltid kommer vara det på gränsen till paranoia som nu.

Jag gav kanske upp för länge sen. 💔. Det är för mycket intryck överallt. Jag är för rädd för allt.

Som att jag försöker lätta upp stämningen med mig själv genom helt oviktiga saker. Varför det? Varför försöka ens. Så känner jag nu. Bryr mig inte om riktigt om det är helg eller vardag. Allt flyter ihop nuförtiden. Till en klump bara. Till det kommer min misstänksamhet som gör allt lite värre. Men det värsta är det jag inte riktigt orkar bry mig om. Livet är så väldigt skört, kan ta slut närsomhelst. Kan ta slut innan det börjat. Genom att man gör det själv, dödar sig själv alltså, eller att det bara händer, döden kommer ändå. Och det är lika tomt före som efter. Skönt. Kanske. Att brännas till aska eller bara grävas ner.

Jag är bara så här. Jag mår som jag skriver här. Jag kan inte må bättre ens med en fejkad Framgångskonsult (har inget med någon eller något i tråden att göra här) eller en klimatpsykolog som vill inge mig mer skuld. Riktiga människor finns inte längre vad jag vet. Det är Framgångskonsulter med Stora Munnar som ska tala om för mig att jag är för perfektionistisk. Att mina egna upplevelser inte spelar någon roll och inte vem jag var från början heller. Låt istället Framgångskonsulten bestämma vem jag är och var så jag mår lite sämre för varje sekund jag andas. Så kan jag lämna ut lite mer och lite mer och lite mer om mig själv, tack, i någon tråd (inte här) som inte är så anonym som den här. Och må dåligt i åratal. Efteråt. Nej. Nej. Nej. Den dag Framgångskonsulten är borta är jag glad. Men det blir nog först efter att jag självdött eller förolyckat mig någonstans. Kanske inte ens då. Det kanske omvandlas till något som heter Stora Munnen Horan & Madonnan Inc. Själv föredrar jag att läsa dikter. Helst på papper, (men visst vi lever i läsplattans och talbokens tidevarv...)

(Snälla ta bort framgångskonsulten)

Ok. Du blir rädd att något hemskt ska hända?

Ja precis jag blir med enormt rädd ibland. Sätter mig. Slutar ögonen. Låter allt vara. Känns enormt obehagligt. Alla hemska tankar om vad som kommer ske. Jag sitter bara. Försöker inte lösa något. Det lägger sig. Jag mår bra.

Jag har gett upp han. Kommer smälla in i väggen den killen. Men kommer ordna sig till slut ändå.

Kanske, men mest ledsen för saker som hänt.